Bosse Hansson.

Så länge vi kan minnas så har vi känt honom.

Och då har majoriteten av oss aldrig ens träffat honom.

Nu har jag faktiskt gjort det, ett par gånger ganska så flyktigt och så under fredagseftermiddagen, när vi satt ned i hans trädgård och pratade om… allt.

Erik Hamrén, Serie B, Zlatan Ibrahimovic, Kim Källström, Leo Messi, Guus Hiddink, Lars ”Laban” Arnesson, Jan Svanlund, Lars-Gunnar Björklund, VM-finalen 1966, hans kollapsade lunga, frimärken, kändisskap, krökande och älskog.

För att bara nämna ett par saker.

En del av resultatet kan ni läsa om i dagens Sportbladet. En annan del, vi kan kalla det bonusmaterialet, kan ni läsa om här, lite längre ner.

Först vill jag bara berätta att Bosse är en väldigt varm person. Han är, trots sina 77 år och sin ickefungerande lunga, fortfarande pigg och alert.

Framförallt i knoppen.

Han sitter inte med i en massa morgonsoffor eller expertpaneler, han är inte ute och viftar och gastar och hytter var och varannan dag. Han har valt att ha skyddat telefonnummer eftersom han tycker att det kan bli tjatigt ibland när gamla kollegor och idrottsmän/kvinnor lämnar oss. För Bosse kan historien, har med största sannolikhet känt personen, följt idrottsmannen – och är en av få som fortfarande är i stånd att berätta om dem på ett intressant sätt.

Och berättandet har alltid varit Bosses starka sida.

Jag vet inte hur många SM-finaler i bandy, VM-matcher i fotboll eller OS-varv på skridskor som Bosse Hansson kommenterade och refererade under sin tevekarriär.

Men jag vet att det gärna hade fått bli några till.

Bosse behövde aldrig ta i eller dra till med schabloner. Hans formuleringar var (för det mesta) träffsäkra, bildspråket givande och behagligt, fritt från överdrifter. Han refererade ofta till statistik, var påläst, hade en bred kunskap och en rutin som gav det hela en tyngd som många gånger saknas i dag.

Om jag får välja ut ett par Bosse Hansson-klassiker kommer jag först och främst att tänka på Sveriges öppningsmatch mot Kamerun i VM 1994.

”Bollen går över alla försvarare och anfallare och Bell och hela fadderullan, och det är till sist bara Ljung kvar där borta.”

”Dahlin… som ju faller lätt… den här gången av Kalla… och då faller även domaren för det.”

”Det kommer som en blixt från klar himmel kan man säga. Ett långskott från Henrik Larsson. Henke. Målvaktens fingertoppar, ribban, Dahlin. Och in.”

Sedan är ju öppningsfrasen till EM-krönikan 1988 en klassiker.

”God afton och väl mött till ett koncentrat av europamästerskapen i fotboll 1988.”

Bosse hade inga som helst problem att vara kritisk och väldigt rak när han lade fram den. Lite för rak ibland – men då blev det i stället ganska underhållande.

*****

BONUSMATERIAL.

Bosse om ”Laban” Arnesson och svensk fotbolls utveckling.

– Jag ser mest fotboll på tv nuförtiden. Men när jag är nere i Italien brukar jag titta på träningar som lagen har och det är väldigt intressant. Och väldigt annorlunda mot de här amatörerna som håller på här i Sverige och leker proffs fast de inte är de. Den stora skillnaden är rörligheten, snabbheten och teknik i fart. Lars ”Laban” påstod redan på sin tid att vi hade lika bra teknik som alla andra. Han var ett riktigt stopplock, en dönick.

Bosse om fusket och myglet i dagens fotboll.

– Jag är bekymrad för fotbollen överhuvudtaget. De förstör spelet med så mycket tidsfördröjande saker. Jag har tagit tid på hur mycket effektiv speltid det är på 90 minuter. Förr var det 60 minuters spel. Gick det under 60 minuter fick man intrycket att det var en medioker match. Jag har tagit tid på dagens matcher, då är de nere i 50 minuter, ibland i 45, det är halva tiden och folk känner sig lurade av det.

Bosse om Pelle Fosshaugs planer på att spela SM-final 2015.

– Han han inte fått livstidsavstäning då är det något som är fel.

Bosse om Messi.

– Han har det väldigt serverat där. Det finns spelare i historien som hade ett större register, större uppgifter och som har betytt mer för sitt lag. Det är klart att Messi betyder väldigt mycklet, sätt honom i Tottenham eller Everton eller något annat lag som aldrig lyckats med någonting så kanske han inte skulle göra det fenomenala intrycket.

Bosse om VM-finalen 1966 och det omtvistade målet.

– Eftersom Sverige inte var med i VM fick vi de sämsta platserna. Jag satt långt ut på kanten på pressläktaren och såg Geoff Hurst skott studsa ner över mållinjen. Jag satt perfekt i linje och såg direkt att den var inne. Det där har jag varit säker på sedan dess.

Bosse om sina alkoholvanor.

– Jag dricker en förskräcklig massa öl. Och en del vin. Men ingen sprit, det tål jag inte. Men öl är hemskt gott och jag dricker nog varje dag, till maten. Om jag dricker mig berusad? Nej, nej… inte så mycket.

Bosse om hur han är att älska med.

– Ingen aning, jag vet ju inte vad andra tycker. Man vill ju inbilla sig att man är… go på något vis. Eller var kanske jag ska säga. Men det kan man ju inte säga, jag vet ju inte, det är ju andra som upplever det.

*****

Bosse, du är grym!

Men hur fan tänkte du egentligen här… hopslagning?

/ Leifby

Efter lite slit och släp kan bloggen nu ge er en exklusiv intervju med Baerke van der Meij, 18 månader, som skrivit ett tioårskontrakt med VVV Venio.

Grattis till det nya kontraktet!

– Titta…

Varför blev det just VVV Venlo?

– Titta…

Svårt val?

– Titta…

Okej. Vilken position vill du helst spela i?

– Titta…

Vad är det jag ska jag titta på?

– Titta…

Var?

– Titta…

Jag tittar. Men många är skeptiska till att en spelare kontrakteras vid så låg ålder, vad säger du om det?

– (uwräääu)

Det lät som att du spydde nu, stämmer det?

– ….

Till sist, vad önskar du dig helst av allt just nu?

– Wuuuuuäääää… Mama.

Någon som såg Viasats Fotbollskväll i SVT i måndags?

Jag hade ett par andra järn i elden men tänker Play-titta vid tillfälle.

Jag har fått en del reaktioner från tv-huset och jag funderar faktiskt på att stöta till Granskningsnämnden i sidan och be dem slänga ett öga på magasinet.

Jag tycker att det luktar otillbörligt kommersiellt gynnande och det kan vara intressant att få det prövat.

För alla parter.
Vad tycker ni? För eller emot?
Blir det avslag lägger jag ner bloggen, det låter väl som en vettig kompromiss?

Återkommer i ärendet i veckan.

Jag gör min sista vecka på Bladet innan jag tar en liten time-out. Jag ska vara tjänstledig en månad och på söndag åker jag till Amerikat för att satsa på lite saker som har stått i träda ett tag.

En stämpel man även kan sätta på min pingiskarriär.

Som av en händelse gled jag förbi Mattias Översjös delikatessdisk tidigare i dag och överöstes av minnen. Fina minnen. Som den där sommardagen 1992 när Radiosportens Mats Strandberg refererade J-O Waldners OS-final i Barcelona. Eller när Jörgen Persson bjöd på nattliga bolldueller under OS i Peking 2008.

Pingis är en fantastisk tevesport.

Gastkramande.

Och för min del gör det ingenting om Staffan Lindeborg får vara med på ett hörn. Bara han inte gör intervjuerna efteråt. (6.26 in i klippet)

På den tiden jag var ung och viril spelade jag en hel del pingis. Många av mina kompisar satsade sina jultidningsinkomster på Double Fish-gummi. Jag lade mina (jag letade burkar) på ett Banda Uno. Med tillhörande helvitt skinnfodral. Bollfack? Japp. Med plats för tre.

Trots de materiella förutsättningarna uteblev framgångarna.

En förklaring går att finna i det faktum att hallonsodan för tre spänn var höjdpunkten på pingisträningarna i Damsnäs. En annan i att ballongplocket var mitt favoritslag. Man vinner inte många pingismatcher om man medvetet drar sig tillbaka för att ballongplocka.

Om man inte heter J-O Waldner.

Och när vi ändå har ställt fram pingisbordet så måste vi förstås kika på Uno Hedins (numera travexpert under vinjetten ”Hedins Hundring” i Radiosporten) fantastiska inslag med Jan-Ove, 15 år.

Jag har stått för hälften av de 164 000 visningarna.

/ Leifby

Jag lät det passera i tre veckor men nu får det fan vara nog.
Så här ser det ut på måndagskvällar när SVT sänder nya Fotbollskväll.

Viasats expert Glenn Strömberg sitter på en sunkpub i London och pratar ”internationell fotboll”. En ”internationell fotboll” som, enligt SVT, sträcker sig från Premier League, vidare till Champions League och sedan… tillbaka till Premier League.

Om Bundesliga, franska Ligue 1, holländska ligan, Serie A och La Liga?

Intet nytt.
Inte ens ett knyst.
Ligorna existerar inte.

– Den positiva responsen från tittarna efter SVT:s sändningar från Fotbolls-VM var enorm, därför fortsätter vi nu att satsa på internationell fotboll, förklarade sportchefen Per Yng när ramarna för Fotbollskväll sattes tidigare i våras.

Han borde i stället ha sagt:

– Den positiva responsen från tittarna efter SVT:s sändningar från Fotbolls-VM var enorm, därför fortsätter vi nu att göra allt vi kan för att hjälpa Viasat att sälja fler abonnemang.

För det är där vi landar om vi sonderar den där halvtimmen.

De tre inledande programmen har varit proppfulla med matchbilder och matiga referat från just Premier League och Champions League. De andra ligorna nämns knappt. Jo, förresten, vi fick ett Kappelin-signerat Cavani-reportage från Italien för någon vecka sedan men annars har allt som inte Viasat sänder försvunnit i ett stort svart hål. Inga bilder, inga målkavalkader, inga analyser, inte ens en tabell eller några resultat på pränt.

Vad får vi se i nästa vecka?

Ett Manchester-reportage signerat PA Gullö?
Bosse Petersson vid darttavlan i bakgrunden?
Eller ska Lasse Kinch ge röst åt Premier League-svepen?

Jag vet att SVT inte har magasinsrättigheter till varken den spanska eller italienska ligan men snälla, kom inte dragandes med rättighetsproblematiken nu. Fotbollskanalen Europa, motsvarigheten i TV4, sänds på söndagar. Eftersom TV4 och Viasat ligger i luven på varandra får TV4 inte visa några bilder från varken Premier League eller Champions League. Men de försöker göra det bästa av situationen, de kikar på tabellerna, diskuterar händelser och ibland går det så långt att de visar stillbilder (!) från England.

Men de exkluderar inte.

SVT kallar sig själva för ett oberoende medieföretag i allmänhetens tjänst. De säger själva att verksamheten ska bedrivas självständigt i förhållande till politiska, kommersiella och andra intressen i samhället. Jag förstår att tv-bolagen samarbetar med varandra, det är inget konstigt med det. Det är ett nödvändigt ont, speciellt för SVT, när priserna på sporträttigheter rusar iväg till obskyra nivåer. Men när ett Public Service-program blir så uppenbart sponsrat som Fotbollskväll har blivit, då är det dags att någon tittar närmare på det.

Det känns som att SVT springer MTG:s ärenden. Deras fotbollsmagasin är ju faktiskt exkluderande och för det mesta en 30 minuter lång reklamsnutt för Viasatpaketet. Vad hände med den fria televisionen? Oberoendet? Självständigheten?

Om det fortsätter så här kan vi inte kalla Fotbollskväll för ett fotbollsmagasin.

Det påminner mer om hyckleri.

/ Leifby

Man ser det på Kenny Dalglish.

Att han är en sådan som svär.

Den lille skotten är kort i rocken men ettrig och aggressiv som en skallerorm, och när han hamnar in trängda situationer försvarar han sig. Han hamnade i en sådan i går, och jävlar vad han väste till. Efter den otroliga straffdramatiken på tilläggstid ledsnade han på Arsene Wenger, hans eviga gnäll och alla bortförklaringar han kommer släpandes med så fort någonting går honom eller hans lag emot.

Dalglish vräste ett ”piss off” i ansiktet på Wenger och jag förstår honom.

Jag hade gjort samma sak, jag har också tröttnat på gnällspiken.

Frågan är hur FA, det engelska fotbollsförbundet, agerar i frågan. Scenerna på Emirates utspelade sig bara dagar efter att den värsta Rooney-stormen börjat att mojna. Rooney stängdes ju av i två matcher efter att han svurit rakt in i en tevekamera, ett beslut som FA har fått ordentligt på pälsen för. FA vill tvaga bort det osportsliga och frågan är hur de nu hanterar Dalglish-salvan som, precis som Rooneys, gick rakt ut i direktsändning.

Det enda rimliga borde väl vara att ge King Kenny två matchers avstängning?

För inte FAN var det här…

… så mycket värre än det här…

Fuck off!

/ Leifby

Måndagens MM-krönika till Nöjesbladet.

Jag borde kanske skriva om Ingemar Stenmarks andaktsstund, Anders Limpars klumpighet, det okända bråket mellan Maria Brandin och Kenny Bräck eller elimineringen av Evy Palm.
Men det går inte, jag kan inte slita tankarna från Peter ”Pekka” Lindmark.
Han är ju så jävla fin.

Det fjärde avsnittet av ”Mästarnas mästare” bjöd på det mesta och var, i mitt tycke, ett av de absolut bästa sedan serien startade för två år sedan.
Vi blev serverade kollapser, blunders, otäcka fall, irritation, spänning, glädje, ett stenmarkskt klättertorn och nostalgi om vartannat.
Efter fyra episoder börjar vi också lära känna deltagarna, relationerna gror, vi ser brister och kvalitéer, vädrar personlighetsdrag och beskaffenhet.

Så här ligger det till:
* Billan Östlund är frisk men lite för from för att stå som slutsegrare.
* Marianne Berglund är trevlig och företagsam.
* Maria Brandin är hårdkokt och ganska stram.
* Hanna Ljungberg känns formtoppad. Hon kan ta hem hela baletten.
* Kenny Bräck är från Värmland.
* Anders Limpar har en psykopat inneboende.
* Ingemar Stenmark är… Ingemar Stenmark.

Sedan har vi en lugn, anspråkslös nallebjörn vid namn ”Pekka” Lindmark.
Jag är lite häpen över hur kärleksfull han är, hur mycket känslor han visar, hur han okynneskramas och bryr sig om alla, sprider värme och utsöndrar harmoni.
Jag trodde att han skulle vara mer tillbakadragen och förtänksam, norrlänningar burkar ju vara det. Jag tänkte att han skulle vara mer egen och sällsam, hockeymålvakter är ju ofta sådana.

”Pekka” är på väg att segla förbi självaste Ingemar Stenmark som seriens starkaste karaktär. I gårdagens program var han överallt.  ”Pekka” tog ut sig så att han kollapsade, glömde en desperat krafsande Anders Limpar på andra sidan planket, berättade att han älskar allihopa och skämdes nästan ögonen ur sig för att han indirekt, genom sitt hjärnsläpp vid planket, skickade Evy Palm till nattduellen.

Efter fyra avsnitt är jag ganska säker på att ”Pekka” inte kommer att vinna ”Mästarnas mästare”, tävlingsinstinkten har börjat falna, formen är inte på topp och hans blodtryck skulle förmodligen sjunka om han knäpper en påse nötter.

Men det spelar ingen roll.

Han har redan vunnit de stora segrarna som idrottsman, motat puckar som ingen annan, knäckt Sovjets mytomspunna superfemma och gjort oss svenskar stolta ända in i märgen. Det räcker så. Nu vill jag ta en bira med ”Pekka”, skrocka, snacka lite skit och bara ge honom en stor kram.

Det är också en seger.
Kanske rentav den största.

LEIFBYS LÄCKRASTE
Ingemar Stenmark sken upp som en sol under hyllningsfilmen. Det krävs utomordentlig research för att locka fram ett så stolt leende. Hos Stenmark.

LEIFBYS LAVETT
Vi kunde fått årets bästa teve om samme Stenmark hade haft en pulsmätare på sig när Evy Palm behövde 432 försök för att få i den sista basketbollen.

/ Leifby

Jag var en av flera (rosa krigare, konkurrenterna stod tomhänta) som på fredagskvällen skrockade mig hem från Stockholms Stadion, världens näst mest omoderna OS-arena efter… Olympia (776 f.Kr).

Anledningen var att jag precis hört att Pa Dembo Touray på allvar förklarat att han hade tagit Jimmy Durmaz stopptidsmissil i krysset…. om han inte hade vimsat runt utanför eget straffområde i första halvlek och visats ut.

– Väl talat av Pa Dembo, sa någon ironiskt.

– Inte riktigt rätt läge att vara kaxig, sa jag.

Faktum är att han förmodligen har rätt. Vi kommer aldrig att få veta sanningen men min förstemejlare har skickat in en bild som faktiskt talar till hans fördel.

Pa Dembo är stor, han är 198 centimeter lång och han har två lyftkranar till armar. Tommi Vaiho mäter 188 centimeter från strumplästen och upp. Och har dessutom kortare armar. Vad kan det göra i total längd, 15 centimeter? Till och med 20 cm? Med den här bilden framför mig så… jag tror tamejfan att han hade motat Durmaz skott.

Vad tror ni?

/ Leifby

David Beckham är 35 år gammal.

Han är gift, har tre pojkar och väntar sitt fjärde barn tillsammans med Victoria som han ingick äktenskap med 1999. 2003 lämnade han Manchester United efter att Alex Ferguson sparkat en sko i huvudet på honom. Sedan dess har han varit verksam i Spanien, Italien och USA. Det har gjorts filmer om David Beckham, han har jobbat som modell för de stora inom modeindustrin och tjänat en del stålar. Under 2004, 2005 och 2008 var han världens bäst betalda fotbollsspelare.

Beckham har spelat 115 landskamper för England och var landslagets härförare när han bar kaptensbindeln under sex år. Under VM i Sydafrika ingick han i Fabio Capellos ledarstab. I dag är han Major League Soccers stora affischnamn, han spelar på det centrala mittfältet i LA Galaxy och han bor med sin familj i exklusiva Beverly Hills.

Och han dricker Pepsi (Diet) med sugrör.

I dagarna lanseras hans nya reklamfilm. När filmteamet var nere på beachen för att göra lite bakom kulisserna-material lyckades man, av en händelse, fånga det här…

Många undrar om det vi ser på filmen faktiskt är autentiskt, David Beckham har fått frågan och svarat: ”Of course. I spent five or six hours on the beach so I had a lot of time to practise”.

Nu ställer sig en hel värld frågan;

Hur illa tog den där skon egentligen, Bagdad-Becks?

/ Leifby

… skulle kunna sammanfattas så här.

Men eftersom det finns en hel del att säga om både kebaben, inramningen, fotbollen som spelades och kläderna de spelades i, så släpar vi väl fram pluskanonen och avlossar en salva.

Jag ger…

… till kebaben. Så klart. Jag fick två spett i ett bröd och sedan fick jag vandra vidare till nästa stånd för att, på egen hand, bygga ihop min högst personliga kebabrulle. En Leifby-rulle. Briljant idé och visst smakar en tjock grillad med bröd, en ostburgare eller en kebab som bäst utanför en fotbollsarena eller i en hockeylada?

… till publiken, de hemmastadda och de tillresta, och förstås också till stabila Assyriska som behövde bjuda på ett par indianare för att Hammarby skulle kännas riktigt farligt. Jones Kusi Asare kommer att göra 15-20 mål den här säsongen och skakar bara Haris Laitinen av sig ett par kilon kan han bli en de bästa kreativa spelarna i superettan i år. Haris var bäst på plan i första halvlek fick beröm av tränaren Norling som menade att han är ”passionerat förälskad i hans fotbollsspel”. Inga dåliga ord. ”Det måste svida lite för Hammarby, att en ex-bajare var bäst på plan”, sa jag innan Norling fyllde i: ”Och det svider nog att det var en ex-djurgårdare som avgjorde… och att det stod en ex-gnagare vid bänken och jublade”.

… till Hammarbys nya bortaställ. En nyans av grått. Många rubriksättare gnuggar händerna och vi får nog räkna med en ”Jämngrått, Hammarby!”-rubrik innan Paulinho har satt sin första pyts. Enligt min chef, den rosenrasande ex-hockeybloggaren Tomas Ros, fick redaktionen ta emot en läsarstorm rörande det nya stället. Jag tycker inte det var något fel på det, snarare tvärtom. Det var stilrent, silvrigt och snyggt. Bajenlegendaren Billy Ohlsson kallade det för ”fräckt”. Så långt vågar jag inte ta det. Personligen hade jag hellre spelat i ett helgrått ställ (tajt förstås) än ett svartgulrandigt Häcken-förknippat dito. Färglöst, säger kanske någon. Kolla in ”Blåvitt” och deras bortaställ säger jag. Fy fan.

…till min egen insats på plats i Södertälje, till det här blogginlägget och till ett par saker i Bajen. Jag tycker att det såg ganska hyggligt ut ändå. Defensiven måste upp ett snäpp. Framåt blev det lite bättre fart när Petter Furuseth kom in för skadade David Johansson. Även om Hammarby hade mått bra av en kreativ regissör centralt så kommer den offensiva biten att lösa sig. Björn Runström och Paulinho är två av superettans bästa anfallare. Frågan är bara hur många poäng det kommer att kosta att inte ha en riktigt bra tvåvägsspelare på mitten.

… Hammarbys försvarsspel såg stundtals väldigt virrigt ut. Som förra säsongen ungefär. Det har pratats mycket om att vikten av ”ett stabilt försvarsspel”, ”ett eget spel” och ”att inte slå långt”. I första halvlek gjorde Hammarby precis tvärtom. Och då menar jag precis tvärtom. Det var långa bollar på Björn och hemma i eget straffområde försökte Gaete Moggia dribbla sig ur situationer där till och med Leo Messi skulle rensa upp på läktaren.

… Hammarbys inställning till media. Jag vet inte hur många minuter vi fick i den mixade zonen/follan men de var lätträknade. En surmulen säkerthetskille föste in spelare och ledare i bussen, kickade igång åbäket och drog i väg. Ni spelar i superettan Bajen, ni ska vara tacksamma om någon vill komma förbi och titta överhuvudtaget.

/ Leifby

Ich habe einen Schandpfal im Kofferraum!  (korr grottemannenn)

Och när jag NU trycker på knappen så förvandlas kommentatorsfältet till en virtuell skampåle som jag genast tar plats vid. Jag slingrar till och med benen om den. 

Låt mig få inleda.

Tidigare under tisdagen skrev jag att…

Spurs har allt att vinna, de har redan överträffat sig själva och… jag tror de gör det igen. Kan Sporting Gijon så kan Spurs. Mitt tips: Tottenham går vidare.

Kommentar: Sopa, idiot, bonnjävel, Peter Crouch. Hade det funnits en elitserie i fotbollstips så hade jag straffats med poängavdrag för osportsligt usla tips, jag hade tvingats tippa inför tomma läktare, fått spelkortet indraget, tvångsdegraderats till sten-sax-påse-ligan, gått i konkurs, belagts med besöksförbud hos mig själv, satts i karantän och så småningom också stängts av på livstid.

Tidigare under tisdagen skrev jag att…

Schalke eliminerade Valencia men måste upp ytterligare ett snäpp för att skaka om och slå ut Inter. Det tror jag inte tyskarna klarar av. Mitt tips: Inter går vidare.

Kommentar: Funderat på att bevaka rullskridskor i stället? Raggsocksbandy? Plockepinn? Ines Uusmann hade ju bättre feeling när hon förutspådde att internet bara var en fluga. Det är mer sannolikt att Bert Karlsson vinner Augustpriset i höst än att Inter vänder på steken och slår ut Schalke 04. I sommar kan ni inte bara besöka lustiga huset på Grönan. Ni kan gå in i en lustig by. Lustiga Leifby. Där är allt upp och ner. Det finns inte ett rätt. Från och med måndag kan ni hitta en ny produkt i IKEA:s sortiment. Skämskudden Leifby. Artikelnummer: 0.

/ Leifby