Bosse Hansson.

Så länge vi kan minnas så har vi känt honom.

Och då har majoriteten av oss aldrig ens träffat honom.

Nu har jag faktiskt gjort det, ett par gånger ganska så flyktigt och så under fredagseftermiddagen, när vi satt ned i hans trädgård och pratade om… allt.

Erik Hamrén, Serie B, Zlatan Ibrahimovic, Kim Källström, Leo Messi, Guus Hiddink, Lars ”Laban” Arnesson, Jan Svanlund, Lars-Gunnar Björklund, VM-finalen 1966, hans kollapsade lunga, frimärken, kändisskap, krökande och älskog.

För att bara nämna ett par saker.

En del av resultatet kan ni läsa om i dagens Sportbladet. En annan del, vi kan kalla det bonusmaterialet, kan ni läsa om här, lite längre ner.

Först vill jag bara berätta att Bosse är en väldigt varm person. Han är, trots sina 77 år och sin ickefungerande lunga, fortfarande pigg och alert.

Framförallt i knoppen.

Han sitter inte med i en massa morgonsoffor eller expertpaneler, han är inte ute och viftar och gastar och hytter var och varannan dag. Han har valt att ha skyddat telefonnummer eftersom han tycker att det kan bli tjatigt ibland när gamla kollegor och idrottsmän/kvinnor lämnar oss. För Bosse kan historien, har med största sannolikhet känt personen, följt idrottsmannen – och är en av få som fortfarande är i stånd att berätta om dem på ett intressant sätt.

Och berättandet har alltid varit Bosses starka sida.

Jag vet inte hur många SM-finaler i bandy, VM-matcher i fotboll eller OS-varv på skridskor som Bosse Hansson kommenterade och refererade under sin tevekarriär.

Men jag vet att det gärna hade fått bli några till.

Bosse behövde aldrig ta i eller dra till med schabloner. Hans formuleringar var (för det mesta) träffsäkra, bildspråket givande och behagligt, fritt från överdrifter. Han refererade ofta till statistik, var påläst, hade en bred kunskap och en rutin som gav det hela en tyngd som många gånger saknas i dag.

Om jag får välja ut ett par Bosse Hansson-klassiker kommer jag först och främst att tänka på Sveriges öppningsmatch mot Kamerun i VM 1994.

”Bollen går över alla försvarare och anfallare och Bell och hela fadderullan, och det är till sist bara Ljung kvar där borta.”

”Dahlin… som ju faller lätt… den här gången av Kalla… och då faller även domaren för det.”

”Det kommer som en blixt från klar himmel kan man säga. Ett långskott från Henrik Larsson. Henke. Målvaktens fingertoppar, ribban, Dahlin. Och in.”

Sedan är ju öppningsfrasen till EM-krönikan 1988 en klassiker.

”God afton och väl mött till ett koncentrat av europamästerskapen i fotboll 1988.”

Bosse hade inga som helst problem att vara kritisk och väldigt rak när han lade fram den. Lite för rak ibland – men då blev det i stället ganska underhållande.

*****

BONUSMATERIAL.

Bosse om ”Laban” Arnesson och svensk fotbolls utveckling.

– Jag ser mest fotboll på tv nuförtiden. Men när jag är nere i Italien brukar jag titta på träningar som lagen har och det är väldigt intressant. Och väldigt annorlunda mot de här amatörerna som håller på här i Sverige och leker proffs fast de inte är de. Den stora skillnaden är rörligheten, snabbheten och teknik i fart. Lars ”Laban” påstod redan på sin tid att vi hade lika bra teknik som alla andra. Han var ett riktigt stopplock, en dönick.

Bosse om fusket och myglet i dagens fotboll.

– Jag är bekymrad för fotbollen överhuvudtaget. De förstör spelet med så mycket tidsfördröjande saker. Jag har tagit tid på hur mycket effektiv speltid det är på 90 minuter. Förr var det 60 minuters spel. Gick det under 60 minuter fick man intrycket att det var en medioker match. Jag har tagit tid på dagens matcher, då är de nere i 50 minuter, ibland i 45, det är halva tiden och folk känner sig lurade av det.

Bosse om Pelle Fosshaugs planer på att spela SM-final 2015.

– Han han inte fått livstidsavstäning då är det något som är fel.

Bosse om Messi.

– Han har det väldigt serverat där. Det finns spelare i historien som hade ett större register, större uppgifter och som har betytt mer för sitt lag. Det är klart att Messi betyder väldigt mycklet, sätt honom i Tottenham eller Everton eller något annat lag som aldrig lyckats med någonting så kanske han inte skulle göra det fenomenala intrycket.

Bosse om VM-finalen 1966 och det omtvistade målet.

– Eftersom Sverige inte var med i VM fick vi de sämsta platserna. Jag satt långt ut på kanten på pressläktaren och såg Geoff Hurst skott studsa ner över mållinjen. Jag satt perfekt i linje och såg direkt att den var inne. Det där har jag varit säker på sedan dess.

Bosse om sina alkoholvanor.

– Jag dricker en förskräcklig massa öl. Och en del vin. Men ingen sprit, det tål jag inte. Men öl är hemskt gott och jag dricker nog varje dag, till maten. Om jag dricker mig berusad? Nej, nej… inte så mycket.

Bosse om hur han är att älska med.

– Ingen aning, jag vet ju inte vad andra tycker. Man vill ju inbilla sig att man är… go på något vis. Eller var kanske jag ska säga. Men det kan man ju inte säga, jag vet ju inte, det är ju andra som upplever det.

*****

Bosse, du är grym!

Men hur fan tänkte du egentligen här… hopslagning?

/ Leifby