… skulle kunna sammanfattas så här.

Men eftersom det finns en hel del att säga om både kebaben, inramningen, fotbollen som spelades och kläderna de spelades i, så släpar vi väl fram pluskanonen och avlossar en salva.

Jag ger…

… till kebaben. Så klart. Jag fick två spett i ett bröd och sedan fick jag vandra vidare till nästa stånd för att, på egen hand, bygga ihop min högst personliga kebabrulle. En Leifby-rulle. Briljant idé och visst smakar en tjock grillad med bröd, en ostburgare eller en kebab som bäst utanför en fotbollsarena eller i en hockeylada?

… till publiken, de hemmastadda och de tillresta, och förstås också till stabila Assyriska som behövde bjuda på ett par indianare för att Hammarby skulle kännas riktigt farligt. Jones Kusi Asare kommer att göra 15-20 mål den här säsongen och skakar bara Haris Laitinen av sig ett par kilon kan han bli en de bästa kreativa spelarna i superettan i år. Haris var bäst på plan i första halvlek fick beröm av tränaren Norling som menade att han är ”passionerat förälskad i hans fotbollsspel”. Inga dåliga ord. ”Det måste svida lite för Hammarby, att en ex-bajare var bäst på plan”, sa jag innan Norling fyllde i: ”Och det svider nog att det var en ex-djurgårdare som avgjorde… och att det stod en ex-gnagare vid bänken och jublade”.

… till Hammarbys nya bortaställ. En nyans av grått. Många rubriksättare gnuggar händerna och vi får nog räkna med en ”Jämngrått, Hammarby!”-rubrik innan Paulinho har satt sin första pyts. Enligt min chef, den rosenrasande ex-hockeybloggaren Tomas Ros, fick redaktionen ta emot en läsarstorm rörande det nya stället. Jag tycker inte det var något fel på det, snarare tvärtom. Det var stilrent, silvrigt och snyggt. Bajenlegendaren Billy Ohlsson kallade det för ”fräckt”. Så långt vågar jag inte ta det. Personligen hade jag hellre spelat i ett helgrått ställ (tajt förstås) än ett svartgulrandigt Häcken-förknippat dito. Färglöst, säger kanske någon. Kolla in ”Blåvitt” och deras bortaställ säger jag. Fy fan.

…till min egen insats på plats i Södertälje, till det här blogginlägget och till ett par saker i Bajen. Jag tycker att det såg ganska hyggligt ut ändå. Defensiven måste upp ett snäpp. Framåt blev det lite bättre fart när Petter Furuseth kom in för skadade David Johansson. Även om Hammarby hade mått bra av en kreativ regissör centralt så kommer den offensiva biten att lösa sig. Björn Runström och Paulinho är två av superettans bästa anfallare. Frågan är bara hur många poäng det kommer att kosta att inte ha en riktigt bra tvåvägsspelare på mitten.

… Hammarbys försvarsspel såg stundtals väldigt virrigt ut. Som förra säsongen ungefär. Det har pratats mycket om att vikten av ”ett stabilt försvarsspel”, ”ett eget spel” och ”att inte slå långt”. I första halvlek gjorde Hammarby precis tvärtom. Och då menar jag precis tvärtom. Det var långa bollar på Björn och hemma i eget straffområde försökte Gaete Moggia dribbla sig ur situationer där till och med Leo Messi skulle rensa upp på läktaren.

… Hammarbys inställning till media. Jag vet inte hur många minuter vi fick i den mixade zonen/follan men de var lätträknade. En surmulen säkerthetskille föste in spelare och ledare i bussen, kickade igång åbäket och drog i väg. Ni spelar i superettan Bajen, ni ska vara tacksamma om någon vill komma förbi och titta överhuvudtaget.

/ Leifby