Zlatan gjorde tre, Källström och Bajrami varsitt och Sverige dansade fotbollstango med Finland i den ljumma junikvällen. Om vår lagkapten hade fått avsluta med en tryckare hade han nog önskat Joe Cockers ”With A Little Help From My Friends” och bjudit upp Johan Elmander.

Jag tror till och med att högerhanden hade ”råkat” halka ner en bit, efter en stund.

Zlatan tackade Johan för hans eviga löpande, Kim för passningarna, resten av gänget för att deras slit och det var fint att höra hans beröm.

– Jag hade inte orkat utan dem. Elmander hjälper mig mycket, löper för mig och det ska han ha ett stort tack för, sa Zlatan.

Han vet hur man talar lagkaptenssnack, vår lagkapten.

Tack själv du.

Rent arbetsmässigt var det en katastrofdag för min del. Det gick så dåligt att haverikommissionen kommer till redaktionen i morgon för att reda ut vad det var som gick fel.

Först tittade jag förbi Camp Swedens samling på Huvudstafältet. Jag och Lasse Granqvist fick lite frågor om ditten och datten, jag svarade men pratade som om det var första gången jag testade på det svenska språket.

De hade fått ut mer om de hade ställt fram Bosse Peterssons tvättvinda.

När jag gick därifrån skänkte jag i alla fall bort elva spänn till deras tifoinsamling.

Lasse Granqvist skjutsade bort mig till Råsunda och på vägen dit berättade han att han och Ralf Edström gjort 124 (eller var det 126?) landskamper tillsammans. De premiärrefererade när Sverige mötte Wales våren 1990. Tomas Brolin, Klas Ingesson och Dean Saunders gjorde två mål vardera.

En grym duo och jag tycker fortfarande det är väldigt roligt att lyssna på deras tjafs när Sverige och Danmark rullade bort tilläggstiden under EM 2004.

Jag förstår att ni undrar när jag gjorde min första landskamp som rosa krigare och det ska jag förstås berätta. Det var när David Healy satte två och fick hela Windsor Park att skandera ”ARE YOU WATCHING, ARE YOU WATCHING, ARE YOU WATCHING DENNIS WISE”.

Det var 2007.

Zlatan gjorde comeback efter sin bojkott, svarade ”Absolut inte” på varenda fråga och Nordirland vann med 2-1. Den där kvällen på Windsor Park är fortfarande en av mina häftigaste stadionupplevelser.

Och även om Windsor Park i Belfast mer påminner om ett skrotupplag än en fotbollsarena så är den betydligt mer modern än vår egen Nationalarena som, år 2011, inte ens kan erbjuda en fungerande internetuppkoppling.

Till och med Zimbru Stadion i Chisinau, Moldavien, har ett fungerande nät.

Det är sensationellt jävla uselt och jag vill aldrig mer jobba på Råsunda.

Om SvFF:s verksamhet håller samma standard som tekniklösningen på arenan betyder det att stamhövdingen Lars-Åke Lagrells personal klär sig i djurfällar och går runt med tråpåkar på kontoret, beläget i en råkall grotta ute i Hagaparken.

De äter rötter till lunch, kommunicerar med hjälp av hällristningar och slår ihjäl varandra om de inte kommer överens.

En av de största frågorna inom Fotbolls-Sverige just nu handlar om vem som ska ersätta Lars-Åke Lagrell som stamhövding när han nu väljer att kliva åt sidan, efter att ha suttit på posten sedan Kritaperioden.

Jag lägger min röst på Jonas Birgersson.

Fy fan.

Nu får jag väl 25 000 kronor i böter men det skiter jag i.

Domarjävlel.

Hej.

/ Leifby