Jag borde förstås ha gett er den här lilla analysen i dagens blaska men jag var tvungen att fälla ner bommen i går, när text och tillägg om Roger ”Stalin” Sandbergs nya metoder var nedtecknad och skickad.

Jag är i usel form helt enkelt.

Tack vare en styck nygammal tränare, en norsk nödraket och en liberiansk mittfältare (som behärskar titt-finten) har Hammarby kommit på fötter igen.

Segern mot Qviding satt visserligen långt inne men den borde ha skrivits till betydligt större siffror. 8-0 i paus hade inte varit orättvist. Matchen hade varit punkterad redan efter 45 om inte domartrion valt just den här dagen och den här platsen till att fira linjedomarflaggans dag.

Sandberg har en del att jobba på. Hans första åtgärder blir att öka träningsdosen, dra in en ledig dag och skärpa koncentrationen i samband med träningarna. Hans viktigaste uppgift blir att jaga bort ängslan som hela tiden ligger så nära till hands i det här laget. I går räckte det med ett par missade uppspel och ett Qviding-avslut från nära håll för att hela laget skulle säcka ihop kollektivt.

Kan Sandberg få spelarna att tro lite mer på det de gör, bli lite mer effektiva i offensivt straffområde, spela mer rejält i egen backlinje och lära Björn Runström offsideregeln kan det här bli bra.

Hur bra?

Svårt att säga men jag tror att Hammarby-spelarna börjar förstår allvaret nu. Ingenting löser sig av sig självt, bara för att man har Sveriges mest trogna (och härdade) supportrar eller för att man spelar i en klubb som alla anser hör hemma allsvenskan. Jobbet måste göras och jobbet gjordes igår trots att det finns mer smickrande uppgifter än att behöva kriga ner ett avsågat Qviding på hemmaplan.

Sandberg har plockat fram piskan.
I bästa fall kan han driva det här laget – till ett kval.

Superettan är Sveriges längsta fotbollsserie. Det återstår fortfarande nio omgångar och 27 poäng att spela om och efter Bajens trepoängare igår har man nu ”bara” sex poäng upp till kvalstrecket. Närmast väntar Åtvidaberg (b), Degerfors (b) och GIF Sundsvall (h), ett GIF Sundsvall som tagit patent på att göra dåliga bokslut i superettan.

Det kan faktiskt gå.

Fotboll är en lynnig och nyckfull sport. Tabellen kan snabbt visa sig vara någonting helt annat än vad den gav sken av att vara för någon omgång sedan. Vi som skriver om det som hänt och spår det som komma skall är fullständigt oberäkneliga.

Fansen är kanske de mest irrationella och ambivalenta.

Efter alla sorger och bedrövelser den här säsongen behövdes det inte mer än en crossboll från Andreas Dahl, en vilt löpande Simon Helg, en titt-fint från nye Isaac Pupo och två offsidemål av Björn Runström för att drygt 6000 pers på Söderstadion skulle glömma allt skit som varit och, om än bara för en stund, se framåt igen.

Kan Bajen-spelarna visa samma prov på lynnighet kan det här bli riktigt bra tillslut.

Vad sägs om ett kval mot Djurgården i månadsskiftet oktober/november?

/ Leifby