Det frustrationsfälls nog ned ett och annat träd i Tingsryd med omnejd i dag när nyheten om namnbytet på Dackehallen sprids från gård till gård.

Till raden Madison Square Garden, Rose Garden, MGM Grand Garden Arena fogas nu ett nytt namn.

Nelson Garden Arena.

I Tingsryd.

Mer jämförelse än så känns onödigt.

Det kunde förstås varit mycket värre, det kunde ha varit en räv, ett verktyg, ett par speedos eller en djupfryst kyckling.

Vi nostalgiker tycker förstås att det är för jävligt att vinstjagande företag tar över våra älskade vallar, IP:s, hallar och arenor och tapetserar om dem till stora reklampelare i skrikiga färger. Vi svär över så att det slår gnistor över att Dackehallen, Skarsjövallen, Gavlerinken, Fredriksskans, Delfinen och Rocklunda (för att ta några exempel) måste offras i jakten på mer sponsorpengar.

Men vi får inte bli för naiva.

För att driva en elitverksamhet räcker det inte längre med att sälja kaffe, korv, resultatlotter och dra bort 450 betalande åskådare från (den officiella) publiksiffran. Att vägra släppa taget om ett anrikt namn kan kosta en topplacering, ett slutspel, ett kvalspel, en degradering eller, i värsta fall, en hel klubb. Det priset tror jag ingen är beredd att betala.

Vi får leva med det.

Nelson Garden Arena.

Där talangerna blommar ut.

Där segrarna inte växer på träd.

Där Löven kommer att falla.

Tja, det kan funka.

Nils Dacke har ju ändå inte skjutit till en spänn sedan 1500-talet.

/ Leifby