KÖPENHAMN.

Galorna avlöser varandra så här års och efter nyår är det dags för Eva Hamilton att raggla in på scen, rycka åt sig en mikrofon, dregla, flåsa och vara allmänt självgod innan hon så småningom raljerar över att SVT minsann förvärvat rättigheterna till SM-tävlingarna i luffarschack i Halmstad vecka 34.

Precis som vanligt är några av nomineringarna märkliga.

Herrlandslaget (fotboll) är nominerade i kategorin ÅRETS PRESTATION medan damernas VM-brons inte räckte mer än till ÅRETS LAG. Och varken Erik Hamrén eller Thomas Dennerby har nominerats till ÅRETS LEDARE, där vi däremot hittar Pia Sundhage.

Ett svenskt VM-brons i fotboll smakar väl lite sötare än ett amerikanskt silver?

Jag tycker i alla fall att Thomas Dennerby gjort sig förtjänt av MINST en nominering. Trots att han har jobbat med Palme-utredningen.

Rikard Grip är också nominerad i kategorin ÅRETS LEDARE.

Det måste vara Tord de menar.

*****

– Mitt livs lyckligaste ögonblick.

Sa Christophe Lallet verkligen så efter att ha skrivit på för Hammarby?

– Mitt livs lyckligaste ögonblick.

Fick han en sprillans ny 16-växlad cykel med bockstyre som sign-on?

*****

Vi är alltså i Köpenhamn och känner lite på landslagsspelarna inför matcherna mot Danmark (fredag) och England (tisdag) och förstås blev Zlatans nyutkomna lunta ett samtalsämne.

Pontus Wernbloom tänker läsa boken (om han slipper betala för den) och planerar själv för sin kommande självbiografi.

– Men jag tror inte den skulle sälja så bra. Kanske utanför Konsum i Kungälv. Jag får väl stå och sälja den där som Faktum.

Den skulle nog kunna innehålla ett par, tre bra citat i alla fall.

*****

EM-truppen presenteras i maj, den kan mycket väl innehålla någon överraskning eller ”EM-joker” (Hamrén hoppas på en ny Tomas Brolin) som en del brukar säga. Jag tror att det blir… den här killen.

Ni vet var ni läste det först.

*****

Nu ska jag gå och knyta mig efter en lång dag och jag vet inte hur jag i ord ska beskriva hur glad jag är för det. Det kan mycket väl vara så att det är…

– Mitt livs lyckligaste ögonblick.

/Leifby