Vi glömmer så fort.

Vi tänker framåt, rusar vidare, bygger nytt, vänder blad.

Ibland kan det vara fint att titta tillbaka. För att minnas någonting härligt, skratta åt någonting som var roligt eller för att bara komma till en insikt.

Som att Robert Prytz är någon vi ska vara stolta över.

Det har gått mer än 20 år sedan Prytz slutade i det svenska landslaget. Fotboll spelade han faktiskt hela vägen fram till 2000-talet även om de sista åren i de lägre divisionerna i Skottland inte var speciellt glamourösa. 1986 tilldelades han Guldbollen – priset till Sveriges bästa fotbollsspelare. Han var ett aktat namn nere i Italien och Schweiz och under 80-talet var han ett nav i svensk landslagsfotboll. Prytz gjorde 56 landskamper för Sverige. Dessvärre fick han aldrig spela ett stort mästerskap.

Men han spelade en stor final.

1979 fick han, som 19-åring, förtroende från start i Europacupfinalen mot Nottingham på Olympiastadion i München. Det trots att han bara hade ett par a-lagsmatcher med sig i bagaget. För in de parametrarna i dagens fotboll och ni står där med en utopi. Bara det faktum att ett svenskt lag skulle kvala in till Champions League-gruppspelet snuddar på gränsen till orimlighet. Tänk er sedan att det laget går hela vägen till final och att tränaren väljer att kasta in en ganska oprövad 19-åring. Från start. Mot Real Madrid. Typ.

Jo, tjenare.

Tyvärr har Robert Prytz fått ett oförtjänt dåligt rykte.
Han var tjock, pratade konstigt, gjorde dåliga affärer och tillhörde en generation svenska fotbollsspelare som var bäst i Europa – på att missa mästerskap.

Så har snacket gått.
Det är dags att ändra på det nu.
För sanningen är ju faktiskt en annan.

I premiäravsnittet av Mästarnas Mästare fick vi se en varm och känslosam människa, en väldigt talangfull och duktig fotbollsspelare på sin tid, en kul prick och en stor personlighet.

SVT:s briljanta serie har blivit ett slags svenskt Hall of Fame. Vi minns tillbaka, återupplever de bästa (ibland även de jobbigaste) ögonblicken i svensk idrottshistoria. Vi blir påminda om saker vi glömt, får förklaringar till varför det gick som det gick eller blev som det blev och vi får komma våra stora idoler och förebilder nära in på livet.

Programmet är som en hyllningsritual. Även om det inte sker rent praktiskt så känns det som att vi hissar upp tröjor i taket

I kväll hissade vi upp en med PRYTZ på ryggen.

*****

Jag ger det första avsnittet , inte minst för att…

• Höga-knä-målgesten? Den var inte i går man såg den. Räknar kallt med att Zlatan kopierar den mot Moldavien på tisdag.

• Efter kvällens avsnitt borde Prytz bli föremål för ytterligare en SVT-serie. Fredrik Lindströms ”Dialektmysterier”.

• Peter ”Pekka” Lindmark stod för årets ärligaste teve när han erkände att han ”aldrig sprungit i hela sitt liv”.

• Kenny Bräcks tillbakablick var jävligt stark den också. Den blev ännu starkare när vi hörde Jan Svanlunds speakerröst. Det var fint.

• Ingemar Stenmark, 55, håller än. Och nu vet vi även att han äter frukost, lunch, mellanmål och kvällsmat – i jägarställning.

• Hanna Ljungberg borde spela VM till sommaren.

/ Leifby

Monzabanan utanför Milano. Söndagen den 10 september 1978. En hel värld håller andan efter den otäcka kraschen strax efter start. När den kraftiga röken skingras och den svarta lotusen blir synlig bryter Jan Svanlund tystnaden.

Orden drar som en iskall vind genom Sverige.
   
”Det är Ronnie Petersons bil som brinner”.

Det här är mitt starkaste minne av Janne Svanlund. Det och den där drömmen som alla idrottande småglin hade på 80-talet. Att en vacker dag få gå till skolan med en Lilla Sportspegeln-ryggsäck.

Jag träffade aldrig Jan Svanlund.
Ändå känns det som att jag kände honom.

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av varken rid- eller motorsport.
Ändå vet jag att jag kommer att sakna honom.

/Leifby

Landslaget möter Moldavien på tisdag och på torsdagseftermiddagen började spelarna trilla in en efter en. Erik Hamrén bjöd in till presskonferens och han var på ett sprudlande humör – mätt med förbundskaptenernas egna mått.

Det vart ingen ståfräs den här gången men Hamrén berättade lättsamt om sina drömmar, att han hittat Sveriges nästa Anders Svensson och att han tycker att Norge är övervärderat. Förbundskaptenen kastade in en vedklabbe i den redan brinnade brasan mellan Sverige och Norge och menade på att det norska landslaget är ”betydligt sämre än sin ranking”. Något han har har helt rätt i. Norge ligger och puttrar på en elfteplats på FIFA:s ranking trots att de inte har kvalat in till ett mästerskap på elva år. FIFA-rankingen gjordes om efter VM 2006. Från att ha tagit hänsyn till de senaste åtta senaste åren handlar det om nu om fyra år, något som definitivt har gynnat norrmännen. 

Någonstans blir det ändå lite löjeväckande.

Jag tror att Norge är minst lika bra som Sverige. Om inte bättre. Egil ”Drillo” Olsens fotboll är inte speciellt ädel. Det är 4-4-2, disciplinerad positionering, alla på rätt sida, omställningar och snabbt till avslut. Gärna via en jävligt lång boll. Från backlinjen. Men den ger resultat och det är ju det som räknas när saker och ting ska summeras. För det är ju som ”Drillo” brukar säga: ”Underholdning gei jag blanka blaffen i”.

Jag håller på Norge.
Jag hoppas norrmännen går till EM 2012.
Hellre det än ett gammalt danskt gäng på dekis.

Det beror mest på att ”Drillo” har lovat oss (Laul Calling-redaktionen) att gå in i EM-premiären med ett par grå gummistövlar. Från Kvantum. Vi skickade med honom ett par efter gummistöveltestet i studion.

*****

I övrigt då?

Nja.

Jag förvånades en aning över att SVT, som enda tv-bolag, sände presskonferensen live trots rådande tv-krig med TV4. Det tar jag som ett tecken på att en lösning är nära förestående. För säkerhets skull hade TV4 skickat en ordentlig patrull till platsen för att hålla ett vakande öga över händelserna. Det var väl i princip bara Jan Scherman och Artur Ringart som saknades.

*****

Jag har fått lite skit senaste tiden för att jag är en dålig bloggare. Eller en slö bloggare. Enligt en purfärsk undersökning blogguppdaterar jag tydligen mindre frekvänt än Tomas Ros.

Och då har han ändå slutat blogga.

På tal om Tomas Ros. Han bevakar vanligtvis en folkrörelse som inte längre finns i min värld. Anledningen finner ni på text-tv sidan 360.

*****

Hamrén ville inte berätta vem som är Sveriges nye Anders Svensson. Men han bekräftade att han har hittat en intressant spelare som mycket väl kan ta över centralt den dagen vi inte har Svensson och Källström där. Ska vi gissa? Sebastian Eriksson kanske?

*****

På söndag har den nya säsongen av Mästarnas Mästare premiär. Jag har sett premiärprogrammet och kommer att blogga, artikelskriva, twittra, kosera, krönikera och stenografera i ämnet framöver.

Härom dagen träffade jag Ingemar Stenmark. Vi pratade en del. Eller mest jag. Han hmm:ade mycket. Jag frågade hur han är att ligga med. Inte om han VILLE utan hur han ÄR att älska med. Svaret får ni vänta på. Det är det som kallas för ”Cliffhanger”.

/ Leifby

Malmö.

Ni vet ju att jag har varit här nere i ett par dagar och jobbat med den nya Wallander-produktionen ”Huliganen”. Det har inte väckt särskilt mycket intresse men min kollega och konkurrent Daniel Kristoffersson – aka Disco – på Getingen var nyfiken. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Det har blivit lite vardagsmat också. I dag slog den svenska fotbollssäsongen upp portarna när den allsvenska upptaktsträffen gick av stapeln i Pengabingen nere i Malmö. Själva startskottet får vi senare i kväll, när Pelle Olsson sänker Jens T Andersson med en högerkrok. Den traditionsenliga middagen hålls i Rådhuset men tillställningarna har gått från att vara sjöslag (ett år hölls upptaktsträffen till och med på en Finlandsfärja) till mer representativa sittningar.

Dagens mest lustfyllda företeelser får ni kvickt i punktform eftersom jag måste mumma till mig.

• Elfsborg tippas ta hem allsvenskan. Jag har också tippat att Elfsborg tar hem allsvenskan. Det är väl ett ganska logiskt tips, men det är inte speciellt logiskt att så få allsvenska tränare väljer att tro på det egna laget. Jonas Olsson i Blåvitt och Roland Nilsson i FCK gick emot strömmen och tippade på sig själva.

• Alla tränare (Lagerbäck också så klart då han fick ett par minuter i rampljuset) kände att de var tvungna att säga ”jag är ingen bra tippare” innan de tippade.

• Djurgårdens Carlos Banda pratade mycket om ”poängspelare”. Han menar alltså spelare i laget som kan göra avgöra matcher eller rädda poäng. ”Poängspelare” kan bli årets modeord i Djurgården som ligger pyrt till ekonomiskt. Järnkaminerna var enda klubben som inte bjöd på gammalt godis på den efterföljande ”workouten”, som Hamrén uttryckte det.

• Hamrén ja. Förbundskaptenen höll ett passionerat tal om ”Hamréns Hus”. Enkelt förklarat så handlade det om bitarna som måste fungera för att ett lag (eller ett hus) ska hålla. Han pratade om hängskallar och att han inte vill ha sådana i sitt lag. Det gick lite överstyr när Hamrén drog parallelllen med de som jobbar uppe i flygtornen på flygplatserna. Hamrén menade att om de har haft en dålig dag och ”bråkat med hunden” så kan det innebära att ”pang… 300 döda!”. Känns som en magstark jämförelse och jag har svårt att sätta en flygolycka i paritet med en 1-1-match borta mot Gais.

• Andreas Alm gjorde ”en Stahre” och tippade att Elfsborg skulle ”jogga hem allsvenskan”. Lite senare kläckte Jonas Olsson, som först haussade sitt eget lag, ur sig att Elfsborg skulle ”promenera hem det”. Själv går jag ett steg längre och tror att Elfsborg kommer att ”jogga på stället” och vinna SM-guld i höst.

• Det känns som att allsvenskan är ganska het ändå. Det finns mycket jag ser fram emot. Förutom att se hur de tippade topplagen går, om Alexander Gerndt kommer att fortsätta ösa in mål, hur Kalmar trivs hemma på Stinas Kyckling, hur Bangura-ligan fungerar, om MFF-truppen kan leverera på nytt, om Djurgården (äntligen) har någonting på gång, vem som ska slå straffarna i Blåvitt, om man kan räkna fram publiksiffran på Rambergsvallen från tevebilderna… så ser jag fram emot att se Özcan Melkemichels Syrianska. Allsvenskans enda landslag. Den klubben andas någonting som ingen annan allsvensk klubb andas. Det ska bli spännande att se hur långt det räcker.

• Nanne Bergstrand och Simon Bank har inte bara ett gemensamt intresse i fotbollen, de har samma skräddare också.

/ Leifby

Vi drar till Malmö!

Men jag drar inte till Malmö för att se träningsmatchen mellan MFF och Helsingborg utan för att göra en liten roll i den nya Wallander-filmen ”Huliganen” som har premiär våren 2012.

Träningsmatchen mellan MFF och Helsingborg tar i stället Mora-Nisse hand om. Jag har inte varit speciellt intresserad av träningsmatcher sedan jag skrapade upp knät på en frusen grusplan i Ljungby tidigt 90-tal.

Räknar ändå med att träffa på Mora-Nisse i stans bästa kebabstånd framåt småtimmarna.

I veckan har jag berättat om tv-kriget mellan TV4 och SVT. Kanalerna kommer inte överens om nyhetsrättigheterna för all svensk fotboll. Märkligt nog har jag varit helt ensam på banan. Fler borde visa intresse för bråket som på sikt kan förändra tv-sportsjournalistiken.

SVT är beredda att betala för att få visa lite allsvenska highlights i sina sportsändningar men som jag förstått det har TV4 saltat priset. Det beror delvis på att de har förköpt sig på svensk fotboll. TV4 äger samtliga rättigheter (nyhets-, magasinsrättigheter, matcher) för alla landslag, allsvenskan, superettan, damallsvenskan och cupfotbollen. När det blev klart att SVT inte köpte magasinsrättigheterna till Fotbollskväll ville TV4 har ordentligt med betlat för nyhetsrätten (miljoner enligt mina källor). En rättighet som kanalerna tidigare hållit nere priset på eftersom både SVT och TV4 vill erbjuda sina tittare ett brett utbud. TV4 har ju sagt att de ser sig själva som en public service-kanal, det här agerandet stryker inte den känslan direkt.

Men, säger kanske någon vid namn Janne S. Är det inte rimligt att TV4 tar ordentligt betalt när de gått in och ”stöttat” svensk fotboll med ett par miljarder? Jo, absolut. Men det finns så klart smärtgränser här också. Svensk fotboll har inte blivit hetare och bättre de senaste åren. Snarare tvärtom va? Herrlandslaget har svårt att ta sig till mästerskap som vi tidigare gnetade oss vidare till. Damlandslaget är ett par snäpp sämre i dag jämfört med under Svensson-Ljungberg-eran. Allsvenskan tappar publik och de svenska lagen är plockpotatis ute i Europa-spelet. Ur den aspekten blir en prishöjning totalt ologisk. När produkten försämras borde väl priset gå ner?

TV4 ”tvingas” nu göra fotbollsmagasinen (och det är inte gratis) på egen hand (det finns med som ett krav i tv-avtalet) och eftersom TV4 inte prioriterar sporten så högt kommer magasinet att bli undanskuffat i tablån. Jag skulle bli förvånad om det kommer att gå före klockan 23.00 på måndagar. Om SVT då har nyhetsrätter till allsvenskan så kommer de att visa det bästa och mest intressanta från måndagens omgång i sin Sportnytt-sändning klockan 22. Då finns det ganska få anledningar att försöka sig hålla vaken till TV4:s fotbollsmagasin som sänds på Kvinnofängelset-tid. Jag kan förstå TV4:s frustration över tablåproblematiken men det är trist om det ska gå ut över friheten att rapportera om det som händer.

I förlängningen kan det här innebära att SVT sätter ett skyhögt pris på nyhetsrättigheter för London-OS, TV4 stoppar SVT från att visa bilder från hockey-VM, SVT svarar med att vägra släppa några nyhetsrättigheter till dans-SM…. hmm…. ja, ni hajar. Slår ni på TV4 Sporten eller Sportspegeln kommer ni aldrig att kunna få en komplett uppdatering om vad som hänt runt om i idrottsvärlden.

En liknelse skulle vara om, låt säga, Aftonbladet köpte rätten till Melodifestivalen eller till svensk politik. Sedan kräver vi ett par miljoner från Expressen om de vill få tillträde till Globen för att lyssna på bidragen, ta bilder, intervjua de tävlande. Eller för att komma in på Rosenbad eller i Riksdagen.

Kommer vi då inte få se någon fotboll alls i SVT under 2011? Jag har svårt att det hända. Parterna ska träffas och göra nya försök. Om det inte löser sig tycker jag att Lars-Åke Lagrell, som brukar tala om saker som ”ää ba fö svensk fotboll”, får ta och kliva in och medla fram en lösning. TV4 och Svenska Fotbollförbundet är affärspartner i den här frågan men det får inte gå ut över fotbollen.

Ett TV4-monopol på Sveriges största sport kan aldrig vara ”bra för svensk fotboll”.

*****

Ni som brukar titta in här vet att jag håller en tumme för TAIF. Jag lämnade Småland i dag, bara timmar innan nedsläpp mellan TAIF och Huddinge. Det känns i hjärtat. Så nära men ändå så långt ifrån. Som att få en inbjudan till Nobelfesten. Sen åker man till Blåsut i stället för till Blå hallen.

*****

Eller har SVT bränt alla pengar på Vinterstudion? Och frisyrgelé och nya koftor till André Pops?

*****

Vad säger licensbetalarna om det tv-bråket? Är det inte dags att agera? En statskupp kanske är lite överdrivet, men jag tycker att ni gott kan fylla era flak med gödsel, köra i karavan upp till Stockholm och lassa av allt där det känns bäst.

*****

Vi hörs!

/ Leifby

Jag och Mora-Nisse käkade lunch tillsammans med två debattredaktörer i dag men det var inte 51-procentsregeln, hockeyvåldet eller JO Waldners gymnasiebetyg som var mest intressant – utan Mora-Nisses Stalingrad-mål.

Jag fiskade upp en välpannerad sej med örtsås samtidigt som Mora-Nisse knappt nuddade vid kostcirkeln när han pyntade sin tallrik med en bit bark och två paket smör. Bara för att man åker Vasaloppet behöver man väl inte äta som man gjorde under senhösten 1521?

Den kala karotten fick till och med Erik Nivas klassiska jultallrik att se läskande ut.

Och på tal om julbord och Svenska Fotbollförbundet.

I morgon tar Erik Hamrén ut en landslagstrupp som ska ge tre poäng mot Moldavien (och lite ståfräs) i slutet på mars. Räknar kallt med en mer svulten Mora-Nisse på presskonferensen i morgon.

/ Leifby

Sveriges överlägset mest populära sportmagasin på söndagar sändes för första gången sedan Sveriges överlägset minst populära blogg tidigare i veckan uppmärksammade att just Sportspegeln är Sveriges överlägset mest populära sportmagasin på söndagar.

Därför delar vi också ut ris och ros till dagens Spegel.

Jag tror aldrig jag har sett Markus Näslund glad. Det spelar ingen roll om han har avgjort viktiga hockeymatcher, gjort sju tusen poäng under en NHL-säsong eller fått kalsongerna sönderklippta av ”Pudding”. Han står ändå där med hängskallen och ser ut som om han sålt allt sitt smör och låtit Refaat El-Sayed ta hand om det som blev över. Markus Näslund är uppgivenheten förkroppsligad. I morgon inleder hans Modo kvalserien och klubbens GM fanns med på länk från Ö-vik. Och han såg omöjligt än mer bedrövad ut än han gör till vardags. Att fånga uppgivenheten när den har gett upp, det är tamejfan en journalistisk bedrift. Plus i kanten också för intervjun med Challe Berglund som för första gången på fyra år inte svarade nosigt på en enda fråga. Inte riktigt läge kanske.

Bernt Lagergren har en förmåga att hitta de där detaljerna som lyfter ett reportage. Som att Magnus Norman spelar bandy i division två och ”tycker det är roligare än att spela på Roland Garros”. Bandyn hade ingenting med huvudvinkeln på reportaget att göra (om den nystartade tennisakademin och försöket att väcka liv i ett lik) men inledningen greppade tag i mig och sedan hängde jag med hela vägen. Klass.

Att intervjua svenska segrare redan på flygplatsen, när de återvänder hem efter att ha firat stora triumfer ute i världen, var ett briljant grepp. 1987. Att ens komma på tanken att göra det 2011, när Anna Lindberg kommer hem efter ett EM-guld i simhopp, är… surrealistiskt. Sportspegeln kunde dessutom skryta med att de var enda media på plats. Internet är inte stort nog att rymma alla anledningar till varför det var så.

Rean på KappAhl.

Zlatan fick rött och kan missa derbyt mot Inter när Milan jagar sin första ligatitel på sju år. Vart höll Glenn Strömberg hus när vi behövde hans förklaringar som mest? Det känns inte som att SVT tog händelsen, som numera är ganska ovanlig, på allvar. Och vad hände med bilderna från Rom-derbyt?

Sammantaget – vi har sett bättre Sportspeglar.

*****

Alltså… JACKORNA! Vi måste få nya JACKOR! Vi blir trackade hela tiden…

Foto: SVT/Förstemejlaren

*****

Vi hörs i veckan!

/ Leifby

För ett par veckor sedan hade ”nya” Sportspegeln premiär och jag var inte helt lyrisk över det ”nya” formatet som, förutom en ny sändningstid och ett nytt, större mastodontskrivbord, innehöll färre nyheter än ett paket ägg.

Men tv-publiken verkar ha fallit pladask. ”Nysatsningen” har gett effekt och på första gången på väldigt, väldigt länge (jag tror att vi får gå tillbaka så långt som till tidigt 00-tal) sopar Sportspegeln mattan med TV4 Sporten.

I söndags hade Sportspegeln 895 000 tittare, TV4 Sporten bara 295 000.

Siffrorna och marianergraven som uppstått mellan sportmagasinen får förstås tv-sportens chef Per Yng att studsa runt i tv-huset. Är det då så att Sportspegeln, på bara några veckor, blivit så ofantligt mycket bättre än konkurrenten? Har folk plötsligt upptäckt Ken Olofssons talang? Har Peppe Eng avat TV4 Sporten i bar överkropp nu igen? Eller är det så att SVT har presenterat scoop på löpande band?

Nix.

Tittarvandringen handlar i stort sett uteslutande om tablåplacering. Sportspegeln sänds 19.00, TV4 Sporten 19.30. Sportspegeln är först ut och den kanske viktigaste punkten av dem alla när det gäller nyhetsarbete handlar om just det. Att vara först. Annars blir efterföljaren bara en blek kopia. SVT:s drag bär genialitetens stämpel eftersom TV4 kommer att få svårt att kontra. TV4:s söndagssport ligger där den ligger, 19.00 är det Nyheterna, 20.00 börjar Sveriges mest sedda tv-serie Solsidan.

TV4 måste hitta på någonting piggt och överraskande för att ta locka tittarna tillbaka och det ska bli intressant att se vad de kokar ihop för någonting. För tro mig, de kommer att försöka.

Hur tänker ni när ni väljer söndagssport?

Tablåändringar är ett enkelt sätt att locka till sig tittare men för oss inbitna nerds, som gillar sport och ser det som en mänsklig rättighet att få ett matigt magasin serverat på söndagskvällen, är det innehållet som är det viktiga.

Så vi tar väl och jämför lite?

SPORTSPEGELN vs. TV4 SPORTEN

Ankare – SVT

Motivering: Jag är en Peppe Eng-anhängare och jag känner mig alltid väldigt trygg med Peppe (även om det kan bli lite rörigt ibland). Han har mustasch, är varm, professionell och har glimten i ögat. Men bakom Peppe är det lite tunnare, och samtidigt kan SVT kan mönstra en arme med rutinerade och duktiga sportprogramledare. André Pops, Matte Nyström, Jane Björck, Marie Lehmann, Yvette Hermundstad för att nämna ett par. SVT har en bredare trupp, för att damma av en gammal sportklyscha.

Reportage – SVT

Motivering: Johan Anderberg brukar göra det med bravur, men dessvärre dyker hans reportage upp allt för sällan i TV4 Sporten. Och när de väl dyker upp så har han oftast träffat en alpinist i en pitoresk alpby. SVT har två av Sveriges bästa berättare i Bernt Lagergren och Jens Lind i sitt stall och här är det klasskillnad. Kan även spetsa sin uppställning med Jonas Karlsson och den mångfacetterade Pelle Nyström om det skulle behövas. Inget uppdrag är för stort eller för litet för Pelle Nyström, det vet vi sedan tidigare.

Nyheter – TV4

Motivering: TV4 har framförallt en bredare och piggare fotbollsbevakning och känns överlag som lite hetare än SVT Sporten som har mossat till sig under två decennier. Mycket på grund av en ålderstigen och trött redaktion. Nu har man visserligen förstått värdet i nyheter och avslöjanden och spottat upp sig en aning. Det dröjer dock innan ”SVT har inte haft en nyhet sedan Tommy Söderberg blev ny förbundskapten” slutar att eka i mina korridorer.

Åsikter/Koseri – Postponed

Motivering: Varken SVT eller TV4 ger sina krönikörer något vidare utrymme i sina söndagssändningar. Eller något utrymme alls ska jag säga. Och det är synd. Både Patrick Ekwall och Jonas Karlsson har mycket åsikter. De är bekväma framför en kamera och kan presentera sina åsikter på ett bra sätt. Det känns som att krönikerandet i teverutan håller på att dö ut. Åsikterna presenteras i stället i en blogg eller på twitter. Allt är Albert Svanbergs fel förstås. Jag förstår om ingen vill kliva in efter ”Signerat Svanberg” men pröva för guds skull! Jag tror att det kan bli bra.

Listor – TV4

Motivering: För några år sedan avslöjade jag att TV4 bestämt sig för att lägga ner ”Kanon och Kalkon”. Vi lade ut en snabbfråga på nätet där läsarna fick svara på vad de tyckte om beslutet. Svarsalternativen? ”Kanon” och ”Kalkon” förstås. Med facit i hand var det förstås rena galenskapen att lägga ner ett så inkört och populärt koncept och det dröjde inte länge innan det var tillbaka. SVT har ingenting att komma och så länge inte TV4 använder listan för att kasta skit på sina konkurrenter så står den högt i kurs hos mig och många andra.

Bonusmaterial – SVT

Kommentar: Jens Linds Stopptid är ju helt ensam på banan och jag behöver inte motivera den här utmärkelsen. Inte ens Peppe i bar överkropp kan kontra. Men TV4, ert arkiv börjar väl också bli ganska gediget nu? Kanske dags att skicka ner Bosse Lindwall i källaren?

Tiden – TV4

Kommentar: Ju senare, desto bättre, men samtidigt inte för sent och verkligen inte långt efter konkurrenten. För egen del så ser jag gärna att redaktionerna får mer tid till att jobba med sina inslag, referat och reportage. När SVT lägger sig så pass tidigt som 19.00 riskerar de att bara bli en apparat som rapar ut resultat och ovinklade matchreferat. Jag gillade 20.30-sändningen bättre. Den passade en sådan som mig, som använder mig av fler nyhetskällor än Sportspegeln.

Största skrivbord – SVT

Motivering: Rymmer allt från Sven ”Plex” Peterson och Bosse Hanssons fotbollsårsböcker till Pelle Nyströms nya, orangea dunjacka. Om ni undrar vart licenspengarna förra året tog vägen så behöver ni inte fundera mer på det. 

Slutresultat: Sportspegeln-TV4    4-3.

Håller ni med?

*****

Vi avslutar med en orgie i hegerforsare.

/ Leifby

… en oktobermorgon och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen och en blogg i högernäven. Undertecknad alltså. Och jag ska sluta prata om mig själv i tredje person nu. Det är bara Muhammad Ali, Muammar Gaddafi och Martin Mutumba som behärskar den sortens retorik tillräckligt bra.

Ville bara meddela att jag har tappat all fästvalla, satt det där höganäskruset i halsen, trampat på en velig-mina, förlist på informationshavet, segnat ner i bloggkoma och, till råga på allt, åkt ut på 2 plus 10 för misskontakt.

Återkommer.

/ Leifby

Ni som tittar förbi här vet ju att jag tycker om TAIF. I går vann TAIF borta mot Örebro i hockeyallsvenskans sista omgång men eftersom Sundsvall slog Mora borta så kommer vi att få kriga vidare i kvalserien. Därför utlyser jag nu en dags bloggtystnad. Landssorg kändes lite för voluminöst.

Pär Djoos räddade alltså kvar Sundsvall som lyckades vända ett 2-3-underläge till en nödvändig 4-3-vinst borta mot Mora under matchens två sista minuter.

Vilken skräll….

/ Leifby