Jag tog en promenad ner förbi korsningen Sveavägen/Tunnelgatan i dag, fortsatte upp till Adolf Fredriks kyrka och stannade till en stund vid Olof Palmes grav. Gravstenen, med Palmes signatur, kommer från Fårö. Palme brukade tillbringa sin semester där. När han dök upp i ”Gäst hos Hagge” en gång i tiden och fick frågan om han kom direkt från sin semester på Gotland svarade han ungefär:
”På Fårö säger man Gotland om Gotland och Fårö om Fårö”.
Även om jag inte minns speciellt mycket om hur Palme var som politiker eller person så tycker jag mycket om honom. Jag kan ärligt talat säga att jag saknar honom.
Minnesbilderna från mordutredningen är betydligt skarpare. Hans Holmér höll mystiska presskonfereser, viftade med fantombilder och Magnum-revolvrar. Tomas Bresky och Lars Borgnäs gjorde spännande granskningar och var behårda när de pressade Palme-utredarna i sina utfrågningar i Norra Magasinet och Striptease.
I dag granskas det ingenting.
De flesta medierna uppmärksammade årsdagen förstås. Tidigare i veckan lanserade Leif GW Persson en mordteori i ”Veckans brott”, Expressen körde i en artikelserie över tre dagar och i dag hakade övrig media på med bildspel, minnesextra, konspirationsteorier och debattartiklar.
Men vad hände med den raka, enkla Palme-dokumentären? Den som berättar vem han var, om politiken han brann för, sättet han uttryckte sig på, varför folk avskydde honom, hur Sverige var på den tiden, vad som hände den där natten på Sveavägen, hur utredningen havererade och vad vi ska förvänta oss nu?
Jag betalar 2000 spänn om året i tv-licens och jag anser, tamejfan… TAMEJFAN… att det är min medborgliga rätt att få en välgjord och initierad dokumentär, utan reklamavbrott, gjort på material från SVT:s guldgruva till arkiv, som berättar historien om vår störste politiker någonsin, hur Sverige förändras för all framtid den där natten för 25 år sedan och hur förbannat klantigt polisen arbetade och har arbetat sedan dess.
När kommer den, SVT?
Medan vi väntar på att ni ska få tummarna ur lyssnar vi på P3 Dokumentäroch kollar på youtube för att inte glömma det som aldrig får glömmas. Och om vi får vänta förgävas så lovar jag att säga upp min tv-licens snabbare än ni kan säga ”Melodifestivalstrams”.
Ibland förvandlas bloggen till en boja, ett ok som man måste släpa runt på och dras med. Jag får dåligt samvete när jag låter den stå tom och orörd i ett par dagar. Jag vet inte riktigt vad det beror på men jag kan komma in i perioder när jag inte tycker någonting. Jag fastnar i total åsiktsskugga. Det är svårt. Förlåt.
Har ni några tips på hur jag ska bete mig när bloggstilleståndet hotar? Ska jag bara skriva väldigt fint om Pelle Edin eller vad vill ni ha?
Det om det.
I dag livebloggar jag när Marit Björgen tar sitt tredje VM-guld och lite senare i kväll från seriefinalen mellan Milan och Napoli. Innan vi drar igång med skidorna vill jag bara säga ett par ord om fotbollsvärldens största tokstollar.
Palermos ägare Maurizio Zamparini.
Enligt Simon Bank går inte Zamparini på matcherna, när Palermo spelar åker han i stället runt i stan i en taxi och lyssnar på radio. Han påminner om min gamle far. När TAIF spelar viktiga matcher går han ut i skogen och sätter sig.
Efter 0-7 hemma mot Udinese i går var Zamparini i upplösningstillstånd, han startade upp ett mindre sågverk och skickade in tränaren Delio Rossi med huvudet före.
– Rossi has a one per cent chance of staying on the bench, you can bet on that. The team has been completely destroyed. He ruined my Palermo. Rossi has destroyed this squad. I asked the coach to fix the defence and he did not do it. Instead, he took off Ezequiel Munoz, who is the best player in the back line. We cannot play like this. I’ll think it over tonight and at most tomorrow morning, but I am seriously considering handing the side to the youth team coach. I should’ve kicked Rossi out at Christmas.
Hand upp alla som tror att Rossi leder laget mot Lazio till helgen?
Att såga är inget svårt, fråga bara Diego, Roy Keane, Micke Samuelsson eller QPR-spelarna som var arga på El Hadji Diouf. Det knepiga är att såga med finess. Jag tycker att Zamparinis avhyvling är helt okej. En ++++-sågning. Han lämnar inga frågetecken och kritiken är inte insmord i fina ord.
Zamparini har ändå en bit upp till de allra bästa. Liverpool-legenden Bill Shankly, till exempel. Han har levererat en av de bästa sågningarna i modern tid när han fick chansen att berätta vad han tyckte om ärkerivalen Everton.
”If Everton were playing at the bottom of the garden, I’d pull the curtains.”
Har ni någon bättre på lager?
Om jag inte tar bättre hand om den här bloggen eller parerar nästa stillestånd räknar jag kallt med att min chef gör en Zamparini och ger mig en ordentlig salva.
– Leifby has a one per cent chance of keeping this blogg, you can bet on that. The blogg has been completely destroyed. He ruined my site. Leifby has destroyed this blogg. I asked him to contribute and he did not do it. Instead, he took the weekend off. We cannot continue like this. I’ll think it over tonight and at most tomorrow morning, but I am seriously considering handing the blogg to another reporter. I should’ve kicked Leifby out at Christmas.
Jag åker på vinterkräksjukan snart. Bostadsbubblan kommer att spricka. Jimmie Åkesson tar hem Drömvinstern på Lotto. Al-Jazeera köper Aftonbladet och lägger oss det samma dag. Det lär aldrig bli plusgrader i Sverige igen. Jorden kommer att gå under.
Oturen grinar inte mitt kära TAIF i ansiktet, oturen har bitit sig fast som fästing rågad med borrelia och den vägrar att släppa taget. Efter att ha hämtat in 0-2 till 2-2 i sista perioden mot Oskarshamn kom 2-3 med 33 sekunder kvar att spela.
Eller 2-3 och 2-3. Det var en nyslipad Nils Dacke-grep som svingades mot oss. Och träffade i full kraft, ett par centimeter under revbenen. Där det gör som mest ont.
Den absoluta dödsstöten för en redan svårt sårad krigare?
Förmodligen.
Det är inte helt kört, det finns fortfarande ett litet, skrynkligt och knastertorrt halmstrå kvar att gripa men det är faktiskt inte det som gör att jag inte bara lägger mig ner och ger upp just nu.
För trots att TAIF är ett av allsvenskans sämsta lag, att det i stort sett är helt kört och att det är så kallt ute att bara tanken på att ställa sig i en kall hockeyhall får fötterna att visa kallbrand-symptom, så stövlar ändå 2190 personer in i Dackehallen en onsdagkväll.
2190 pers.
Enligt Wikipedia bor det 3023 personer i Tingsryd. Lägg till ett par tusen och ni har hela kommunen. Om vi håller oss till den första siffran och slår lite på miniräknaren visar det att 72 procent har valt att gå på en hockeymatch mot Oskarshamn.
En onsdagskväll. Trots att det är kört.
Lägger vi samma formel över exempelvis Milano med omnejd så skulle 72 procent innebära att 943 200 personer trängde ihop sig på San Siro.
Gör vi samma sak på Uppsala så skulle 72 procent innebära att runt 100 000 personer slöt upp när Almtuna tog emot Mora hemma i Gränbyhallen.
2190 pers.
Det är kärlek, stolthet och engagemang i siffror. De tvingas dessutom lämna med en grep i sidan. Ändå är jag är helt säker på att alla läker ihop och kommer tillbaka.
Precis som jag.
Oavsett om Tingsryds AIF spelar på ett fullsatt Globen, i allsvenskan, nere i Allettan eller utomhus… på tunn is… ovanpå Mörrumsån.
*****
För övrigt så är jag ganska säker på att Palmes mördare läser den här bloggen. Du är alltid välkommen att höra av dig, vi kan ta en fika och snacka lite. Och kanske skjuta in 1/4-del av belöningen i TAIF?
Jag vet inte riktigt hur ni resonerade, eller om ni tycker att jag är helt bakom flötet nu, men jag valde faktiskt bort Champions League-fotbollen i går till förmån för Leif GW Persson och ”Veckans brott”.
Jag valde alltså bort en luns (Källström) för en annan (GW).
GW tog upp en hel del intressanta saker och skyllde på en skada i benet när de skulle rekonstruera mördarens flykt upp för trapporna mot Malmskillnadsgatan.
Glenn Strömberg-klass på den filmningen.
Jag tycker att en olöst gåta som Palme-mordet är ett betydligt mer intressant än att se svenska fotbollsspelare bli bortgjorda av mycket bättre spelare. Sådant blir vi matade med vecka efter vecka och det var väl ingen som på allvar trodde att FC Köpenhamn skulle skaka om Chelsea?
Därför kommer vi också att göra en rockad på Sportbladet. Framöver kommer Aftonbladets legendariske kriminalreporter Lennart Håård att liveblogga från Champions League-slutspelet och skid-VM medan jag steppar ner till Palme-arkivet för att rota runt lite.
I kväll kommer Håård att fokusera på finalreprisen mellan Inter och Bayern München och han låter hälsa att han gör just det valet för att det finns väldigt få saker i fotbollsvärlden som smäller högre än en kvällsmatch på San Siro.
*****
Jag var med på FM-bandet i morse, hos Adam, Gry och Anders. De håller bra låda så ratta in deras show på mornarna. Anders kör fortfarande sportsvepet och tanken är att jag ska ta mig en titt på det som händer utanför sportens värld. Som i Kissies blogg. Ni som känner mig vet att målsättningen, oavsett forum, är att ALLTID kila in Bosse Hansson på ett hörn.
*****
Ni som är bekanta med twitter borde titta förbi @palmegruppen. De ger oss en intressant inblick i det dagliga arbetet som utförs… ibland… och om ni trillar över riktigt bra information så kan ni göra er en hacka.
Ett tips som leder till att en gärningsman grips och fälls för mordet är värt 50 miljoner kronor. 13 rätt på Europatipset ger inte alls lika mycket.
Because of the massive interest of Marcus Leifbys upcoming events, please find, here attached, the Marcus Leifby Total Week Timetable press release for the second week of the Champions League and the first week of the FIS Nordic World Ski Championships 2011 in Oslo.
TISDAG: Vanligt kneg 8-16. Följer Petter Northugs första presskonferens inför VM i Oslo. Lunch på Burger King. Igen. Senare i kväll ställer jag min teori, som vuxit fram under mina år som privatspanare, mot Leif GW Perssons i ”Veckans Brott”. Avslutar kvällen med finslip till tonerna av hur en pale ale forsar ner för strupen.
ONSDAG: Gästspelar hos Adam, Gry och Anders i Mix Megapol. Fönster mot Mediavärlden. Vikarie för Fredrik Virtanen. Goddag yxskaft. Ska vara avklarat vid 9-tiden och kommer då att kastas ut från DN-skrapan med huvudet före. 20.00, lvebloggar Inter – Bayern München. Ingen orkar väl se United en gång till?
TORSDAG: 13.30. Livebloggar från VM-premiären, sprint för både damer och herrar. Petter Northug vinner.
FREDAG: 19.30. Livebloggar inte från Allhelgonakyrkan när Göran Greider pratar om Olof Palme. Men jag kommer att lyssna.
LÖRDAG: 11.30. Livebloggar från skid-VM, damernas jaktstart över 15 kilometer. Petter Northug vinner.
SÖNDAG: 12.00. Livebloggar från skid-VM, herrarnas jaktstart över 30 kilometer. Petter Northug vinner.
Marcus Leifby Communications
For further questions please contact: info@livenation.se.
Vi skrapade lätt ihop 50-60 oförglömliga matcher i det förra inlägget (med alla kommentarer) och då finns det säkert fler att hämta. Jag ger er helgen också om ni vill fylla på sedan ska jag sätta ihop en sån jävla lista så att…
Den ska vara i kronologisk ordning förstås och när vi har naglat fast den ska vi be Malcolm Dixelius, Tom Alandh, Bosse Hansson, Janne Lorentzon, Kristina Kappelin, Pelle Nyström, Rolf Porseryd, Lars Moberg, Bert Sundström, Göran Zachrisson, Lasse Granqvist, Albert Svanberg, Ann-Britt Ryd Pettersson, Al Pacino, Jane Björck och Sir David Attenborough att speaka sammandragen som sätts ihop till DVD-bibeln ”100 matcher du måste ha sett innan du dör” (alternativt ”Ståfräs 2000” om inte Hamrén har registrerat det hos patentverket).
Jag räknar med att DVD-bibeln är ute i handeln till hösten och att den blir årets julklapp 2012, 2013 och 2014.
Vad tror ni om det?
För övrigt tycker jag att den här matchen ska in på listan också. Sverige-Kanada, semifinal i World Cup 1996, i Philadelphia. Foppa och Sundin lekte bort Finland, Tre Kronor åkte över Atlanten, pressade Kanada till övertid, Tre Kronor träffade stolpen, vi hade svårt att hålla oss vakna, Tre Kronor sköt i ribban och förtjänade att vinna… men i stället kom det där skitmålet som ett en stor vedklabbe rakt…
Jag kan fortfarande, trots att det gått 15 år nu, känna mig helt tom och börja gräma mig när jag tänker på den där förlusten. Men vilken match det var…
Man behövde varken vara ett Arsenal-fan (har hört att de flesta är singelkillar med dåligt ölsinne) eller en Barça-loco (har hört att de flesta fortfarande bor hemma hos mamma) för att förälska sig i farten, frenesin, fantasin eller, för den delen, förändringen i matchen på Emirates igår.
Arsenal – Barcelona 2-1.
Hur in i helvetes bra var den? Stämningsmässigt och fotbollstekniskt en +++++-match, förstås.
Men hur faller den om vi blandar in dramaturgi och känslor? Kan den, utan att skämmas, ta plats bland de här pärlorna?
(Det här är ingen ranking, bara jävligt bra matcher utan inbördes ordning)
Kommentar: Den sjukaste vändningen i den största matchen. Vi behöver inte ens fundera innan vi lyfter in Champions League-finalen in Istanbul högt upp på den här listan.
• Sverige – Rumänien 2-2, VM-kvartsfinal 1994
Kommentar: VM-sommaren 1994 kommer för alltid att ha en VIP-plats abonnerad djupt i oss, med kvartsfinalen mot Rumänien som största upplevelsen. Det gör inte så mycket att vi får GES med på köpet.
Kommentar: En av de bästa matcherna i Premier Leagues historia. Men överraskande? Egentligen inte. Det var helt i sin ordning att United gav lillebror en propp, på tilläggstid, precis när han trodde att han var någonting.
• Bayern München – Manchester United 1-2, Champions League-final 1999
Kommentar: En av de bästa matcherna i Champions League-finalernas historia. Men överraskande? Egentligen inte. Det var helt i sin ordning att United gav kusinen från Tyskland en propp, på tilläggstid, precis när han trodde att han var någonting.
Kommentar: Räknas av många (Robert Laul är en av de största lobbyisterna) som en av de bästa matcherna i VM-historien. Sedan får vi försöka köpa att fel lag vann och att ett av de häftigaste brasilianska landslag vi sett åkte ut redan i kvarten.
• Sovjet – Kanada, 6-5, 5-6, 5-6, alla tre finaler i Canada Cup 1987
Kommentar: CCCP:s superfemma var lysande – men Kanadas Mario Lemieux och Wayne Gretzky var ännu bättre. Och en finalserie mellan Sovjet och Kanada i Canada Cup (där alla matcher slutar 6-5) platsar överallt, på alla listor, hela tiden.
Kommentar: Det är sällan jag blir så nervös att jag tuggar sönder ett armstöden på en soffa men det händer – och det hände under OS-finalen 1994. Matchen, Svenssons kvittering, Foppas straff, Salos slajdning och Granqvists refereat är toppmaterial över listan på svenska idrottsklassiker.
• England – Argentina, 2-2, VM-åttondel 1998
Kommentar: Rivaliteten, känslorna, matchinledningen, Michael Owens svindlande 2-1-mål, Beckhams mentala kollaps, tårarna och, visserligen helt planenligt, ännu en strafförlust för England. ******, som Hamrén brukar säga.
*****
Bubblare: Sundsvall-TAIF i det allsvenska kvalet förra våren.
*****
Som sagt. Det var på uppstuds så jag har säkert missat ett par matcher med ”sting” i.
Har debuterade 1992. Han har spelat 116 CL-matcher för fyra olika lag. Han har vunnit hela kalaset tre gånger – med tre olika lag. Han har två timmerstockar till ben.
Jag kommer att skriva om... landslaget, Champions League, det allsvenska guldracet, den allsvenska bottenstriden, sport i tv, Pascal Simpson, Anders Holmertz... ja, om allt som faller mig in och som rör mina livebloggar.
