VM i Qatar – allt annat än öken

av Marcus Leifby

Då vet vi.

VM-finalen i fotboll 2018 kommer att spelas på Luzjnikistadion i Moskva, Ryssland, och fyra år senare, 2022, slår VM-cirkusen ned sina pålar i Qatar.

Båda mästerskapen är köpta, förstås. Man borde kanske hetsa upp sig över det? Blir förbannad, skriva protestlistor, hungerstrejka och skicka ner Janne Josefsson till FIFA-kontoret i Zürich? Jag vet inte. Jag kan inte säga att jag bryr mig särskilt mycket. Det är så det fungerar i den här världen. Det har alltid fungerat så och kommer alltid att göra det.

Varken Ryssland eller Qatar är speciellt bra länder sett ur ett fansperspektiv. Vår vän ”Vladde” har visserligen lovat att fansen ska kunna resa visumsfritt i Ryssland under VM men avstånden är ju snudd på astronomiska. Emiratet Qatar hyser inte mer än 1,7 miljoner människor och kommer att behöva hjälp med att fylla arenorna. Men kommer de riktiga fansen verkligen ha råd att vallfärda dit?

De lär inte spara på krutet i alla fall. VM 2022 kommer att bli precis hur häftigt som helst. Ta bara en liten titt på arenorna de planerar att smälla upp. De får ju våra modernaste arenor att framstå som havererade kärnkraftsverk.

Internetuppkopplingen borde fungera hyggligt också.

*****

VM 2022… det är ju så långt fram att det är hopplöst att ens försöka föreställa sig hur saker och ting kommer att vara då, hur världen fungerar, om den nu fungerar? Fotbollen, hur har den utvecklats, tekniskt och taktiskt? Har vi fått målkameror? Vem leder det svenska landslaget? Och hur formerar han/hon det? Har Robert Laul lagt ner sin nedlagda blogg?

2022 alltså. Jag kommer att vara 42 år. Zlatan har passerat 40-strecket, Leo Messi är bara 35 år och på hösten tänker Peter Forsberg göra ett comebackförsök till.

Vi hörs innan dess.

*****

Nu firar vi midsommar i… Doha
Nja, vi får jobba på den.

*****

Nu har jag funderat ett tag och det är väl inte omöjligt att de här grabbarna hade ett finger med i spelet i förspelet till omröstningen vi såg i dag. Och VM-matcherna i Moskva kanske inte blir de mest tempofyllda kamperna under mästerskapet.

Men vad fan. Klarade vi stå ut med kvällsfrost, hög höjd, en vobblande läderkula och den där förbannade helvetestutan en halv sommar så ska vi väl klara av lite smog? Med en självlysande Jabulani?

Skärmavbild 2010-12-02 kl. 19.49.48.png

/ Leifby

Nu firar vi midsommar i… Stalingrad?

av Marcus Leifby

Runt klockan 16.00 i eftermiddag får vi reda på vilka länder (eventuellt också kontinenter) som får sy ihop ett fotbolls-VM när undertecknad står på gränsen till att bli gammal och skröpplig, 2018 och 2022.

Holland/Belgien, England, Spanien/Portugal, Ryssland gör upp om värdskapet 2018 och redan nu står det klart att VM 2022 kommer att hållas utanför i Europa eftersom Australien, Sydkorea, Qatar, USA och Japan är de återstående kandidaterna.

Lottningen avgörs nere i FIFA:s högkvarter i Zürich där det förstås kryllar av kritsstrecksrandigt en dag som denna. Det är ett genomkorrupt sällskap som träffas och som vanligt är det ingen som bryr sig. Två FIFA-ledamöter (från Nigeria och Tahiti) har stängts av för sin inblandning i den korruptionsskandal som uppdagades för någon vecka sedan.

Jo, det finns faktiskt en som bryr sig.
Korruptionens alldeles egen maskot.

Rysslands premiärminister Vladimir Putin har tröttnat och han har meddelat att han inte kommer till Zürich eftersom han tycker att omröstningen inte är rättvis.

Det är förstås otroligt provocerande eftersom Putin själv inte direkt har gjort sig känd som en ärlig prick som kört med öppna kort och en ledarstil fri från mutor och annat fuffens. Vissa spekulerar nu i att Putin har dragit sig tillbaka eftersom han inte vill bli förknippad med ett förlorarlag – vilket i sin tur är ett tydligt tecken på att Ryssland inte kommer att vinna någon omröstning i eftermiddag.

Ryssland har fått bära favoritstämpeln tillsammans med Portgual/Spanien. FIFA-presidenten Sepp Blatter har också sagt att Ryssland ligger bra till eftersom de aldrig har arrangerat ett VM tidigare – en faktor som hjälpte Sydafrika att få VM-arrangemanget 2010.

Så, bli inte förvånade om ni firar midsommar i Moskva, St Petersburg, Kazan, Samara eller någon annan rysk miljonstad om åtta år.

1-1 står det i matchen – 1-1 står det också på tröjan.

*****

FIFA:s exekutiva kommitté består av 22 representanter. Skulle två länder får elva röster vardera i den avgörande lottningsrundan så får en person gå in och lägga den avgörande rösten. Ni kan säkert gissa vem det är men ni ska få en liten ledtråd.

Det är inte Kjell Jonevret.

*****

Morgan Freeman har varit USA:s ansikte utåt tillsammans med ex-presidenten Bill Clinton. Den sistnämde misstänker vi inte för något fuffens. Med tanke på att FIFA är ett rejält gubbfäste så har han förmodligen låtit gylfen vara stäng den här gången.

*****

Det gör absolut ingenting om USA får förtroendet igen. Det var ju ganska trevligt senast.

*****

I princip alla fotbollsspelare har ”Nyckeln till Frihet” som en av sina favoritfilmer. Det är statistiskt säkerhetsställt, tror jag. Och nu dyker Morgan Freeman upp i det här sammanhanget. Vad är grejen?

*****

Måste erkänna att jag har svårt att se mig själv liveblogga från, låt säga, premiärmatchen mellan Sverige-Ungern i Brisbane en junikväll 2022. Vid den aktningsvärda åldern… 43. Sveriges bä…. äldsta livebloggare?

/ Leifby

Klassiska utskåpningar vi minns

av Marcus Leifby

Inför matchen i går tittade vi ju närmare på några tidigare El Clásico-klassiker och jag lyckades ju bland annat rota fram ett par ordentliga överkörningar – och det där med att vinna hatmötet med 5-0 är inget nytt. Det gjorde Barcelona redan på Cruyffs tid… och Real också, för den delen, när Zamorano var i Den Där Formen.

I dag, dagen efter att Barça smulade sönder, åt upp, rev i sär, knycklade ihop, pulvriserade, demoraliserade och tillintetgjorde Real Madrid så passar det väl bra att gotta sig i ett par klassiska sådana där tillfällen när andra lag och idrottare har just… smulat sönder, ätit upp, rivit i sär, knycklat ihop, pulvriserat, demoraliserat och tillintetgjort några stackare.

Vi säger väl en handfull, och försöker att jobba brett.

* Liverpool – Crystal Palace 9-0 (1989)

Nicol, McMahon, Rush såg till så att Liverpool ledde med 3-0 i halvlek och efter paus ökade Gillespie, Beardsley, Aldridge och Barnes på till 7-0 innan Glenn Hysén gjorde sitt första mål i Liverpool-tröjan. Nicol ”punkterade” senare matchen med sitt 9-0-mål på tilläggstid och segern var (och är fortfarande) Liverpools största i högstadivisionen. Pool gick också hela vägen och vann titeln, det här året, och… ja ligatiteln är, så här 20 år senare, fortfarande klubbens senaste…

* Manchester United – Roma 7-1 (2007)

Efter 2-1 på hemmaplan reste Roma till Manchester och Old Trafford med råg i ryggen och för att spela till sig en semifinalplats i Champions League. Det gick inte alls. Det romerska riket kollapsade, United gjorde 3-0 på 20 minuter och Roma återvände till Italien förnedrade och förkrossade – med 7-1 i bagaget. Milan tog senare en italiensk revansch på England när man slog ut United i semifinalen och senare också finalslog Liverpool med 2-1.

* Sovjetunionen-Kanada 8-1 (1981)

Kanada har vunnit fyra av fem Canada Cup-turneringar och var storfavoriter att vinna även 1981, efter att man (med Wayne Gretzky vann poängligan) slagit Sovjetunionen med 7-3. Kanada inledde finalen med en vansinnesoffensiv, vann skotten med 12-4 men fick aldrig hål på en storspelande Valdislav Tretjak. När Sovjet vann mellanrundan med 3-1 vek kanadickerna ner sig och lär ryssarna dra iväg till förkrossande 8-1 i den sista perioden – Kanadas största Canada Cup-förlust någonsin.

* Gunde Svan vinner OS-femmilen (1988)

På den tiden då femmilen fortfarande var en intressant skidtävling och OS-gren tog Gunde Svan sitt fjärde OS-guld på ett imponerande sätt. Svan satte full kareta redan från start och utklassade varenda en av sina konkurrenter. Trots den stora segermarginalen (1,06 på italienaren Maurilio De Zolt) vägrade Svan att ta ut någonting i förskott och han höjde armarna i luften precis när han skar mållinjen – och ungefär samtidigt som Christer Ulfbåge uppmanade honom att göra det.

* Ajax – Feyernoord 8-2 (1983)

Hösten 1983 möttes Ajax och Feyernoord i den hollländska ligan och det kunde förstås ha varit som vilket möte som helst mellan Ajax och Feyernoord… om det inte hade varit för Johan Cruyff. Tidigare under sommaren hade moderklubben Ajax struntat i att ge Cruyff, som hunnit bli 36 år gammal och börjat varva ner, en kontraktsförlängning och i ren ilska skrev han i stället på för ärkerivalen Feyernoord. Första mötet lagen emellan slutade i total katastrof – för Cruyff. Ajax, med spelare som Jesper Olsen, Ruud Gullit och Marco van Basten, tog ledningen med 3-0 innan Feyernoord började käka i kapp. Efter 3-2-reduceringen satt alla och väntade på en kvittering men i stället seglade Ajax undan och vann med förkrossande 8-2. Efter matchen förklarade Cruyff att han minsann tänkte vinna titeln ändå, med ”sitt” Feyernoord… vilket han också gjorde.

*****

Några bubblare… årets Feyernoord gjorde i alla fall vad de kunde för att slå det där bottenrekordet från 1983, när de mötte PSV tidigare den här säsongen. Tvåsiffrigt i den holländska högstadivisionen, det är fan inte helt okej alltså? Steget från Eindhoven till München är inte speciellt långt. Äh, om jag ska vara helt ärlig så har jag inte en aning om hur långt det är, men det kändes som en bra övergång. 2001 tog Sven-Göran Eriksson en av sina största segrar som tränare. Engelsmännen började skriva låtar till hans ära efter 5-1-segern mot Tyskland. Och för alla er som håller på Liverpool och saknar tiden då laget faktiskt var bra så är den här Spurs-slakten inte så dum alls.

*****

Vilka krossar minns ni bäst?
Och vilka glömmer ni helst?

*****

Svaren lät inte vänta på sig – och därför kommer fler bidrag att ticka in här.

* JO Waldner – Resten (1997) (Från Josef)

Det skulle ta lite för mycket bandbredd att räkna upp alla mästerskapsmedaljer som JO Waldner tog under sin karriär. VM-guldet (individuellt) 1997 bör ändå nämnas eftersom JO inte bara gick obesegrad genom hela turneringen, han förlorade faktiskt inte ett enda set. 21-0. Snacka om utskåpning. Det finns dåligt med klipp från den tiden/turneringen så vi tar väl och kolla på en hygglig boll mellan JO och Jörgen, som får mig att sakna mitt gamla Banda Uno och känslan av att komma in i ballongplockstrans.

* Luleå – Malmö 9-2 (SM-slutspelet 1996) (Från mengrattis)

Luleå ångade på ordentligt och till en SM-final, och så småningom också till ett SM-guld efter en yxhuggarfinal mot Västra Frölunda, och på vägen dit kördes hela Sveriges hatlag Malmö över ordentligt uppe i gamla fina Delfinen. 9-2. Och kolla för guds skull på hela klippet – så att ni inte missar när Pekka Lindmark välter buren vid ett Luleå-friläge.

* Milan-Real 5-0, Champions League-semi (1989) (Från Malin, Myhran, Rossoneri)

Milan ja… jävlar vilken klubb det är. Utskåpningen av Real i Champions League-semifinalen 1989, när Ancelotti, Rijkaard, Gullit, Van Basten och Donadoni gjorde målen, minns vi så klart.

* Milan-Inter 6-0, ligaderby (2000/2001)

… precis som 6-0-krossen mot Inter i derbyt.

* Milan-Barcelona 4-0, Champions League-final (1994)

… för att inte tala om 4-0-segern mot Barcelona i Champions League-finalen 1994, när Barcelona kom som storfavoriter, med Cruyff som tränare och med spelare som Koeman, Pep Guardiola, Romario och Stoichkov. Milan? De kom utan Baresi. Fabio Capello valde att spela Maldini som mittback och Savicevic och Massaro på topp. Savicevic låg bakom samtliga mål. Herre min skapare vilket fotbollslag!

* Ingemar Stenmark – Resten (70/80-tal)

Med sina 86 världscupsegrar är Stenis fortfarande den segerrikaste alpina skidåkaren någonsin och i slutet av 70- och början av 80-talet var han totalt överlägsen. Ja, han var faktiskt så överlägsen att arrangörer och förbundspampar hela tiden ändrade på reglerna – för att Stenmark inte skulle vinna hela tiden. 1979 vann han en storslalomtävling med 4,06 sekunders marginal. Annars minns vi gärna VM-gulden 1982, när Stenmark vann trots att han nästan var tvungen att stanna i backen, för att rätta till skidglasögonen…

* Buffalo Bills – LA Raiders 51-3, NFL-slutspelet (1991) (Från Kettleback)

Jag är ingen football-fantast men den här Bills-krossen av storlaget Raiders, i en direkt avgörande match för en plats i 1991 års upplaga av SuperBowl, får mig på fall. Raiders quarterback sulade sex (!) passningar rakt i gapet på motståndarna och Bills sprang i väg till 41-3 – i halvtid. Matchen slutade 51-3. Bills föll senare i finalen.

* Sverige – Kanada 9-0 Ishockey-VM (1987)

Efter vässtyskar som eventuellt varit polacker och protester hit och dit tog sig Sverige tillslut till slutspel och efter 2-2 mot Sovjet efter det klassiska drömmålet signerat Bengt-Åke, Albelin, Loob och Sandström blev Tre Kronor världsmästare i kavaj med korta ärmar när Sovjet slog Tjeckoslovakien med 2-1 i den sista och avgörande matchen. Grunden till VM-guldet lade Tre Kronor tidigare i turneringen, när man körde över Kanada med… 9-0…

/ Leifby

El Clásico – tusen klassiker

av Marcus Leifby

I dag är det exakt 111 år sedan Joan Gamper kläckte den briljanta idéen att starta ett fotbollslag som han senare kom att kalla FC Z… förlåt… FC Barcelona.

Det passar ju som handen i handsken då, att damma av ytterligare ett El Clásico i kväll, 21.00. De har ju hunnit med några Klassiker genom åren. 160 närmare bestämt. Om vi håller oss till ligaspelet. Vi tar väl och ögnar igenom några som har etsat sig fast.

* Real Madrid – Barcelona 11-1 (1943)

Franco var inte speciellt glad efter att Barcelona vunnit det första mötet i cupen med 3-0 och inför returen i Madrid ska diktatorn, enligt myten, ha skickat ner en ”slaktare” till katalanernas omklädningsrum. Francos man förklarade för spelarna att regimen inte uppskattade deras brist på respekt och patriotism och att de fick spela returen bara för att Franco hade vaknat på rätt sida. ”Slaktaren” klappade på sin pistol i hölstret, tittade på spelarna och förklarade att han och chefen hoppades på lite bättre inställning den här gången. Efter första halvlek ledde Real Madrid… med 8-0.

* Real Madrid – Barcelona 0-5 (1973/1974)

Inför säsongen hade Real Madrid försökt sno åt sig Johan Cruyff framför näsan på Barcelona. Real gjorde som de brukar – de slängde upp en rejäl påse med pengar men Barcelona kontrade och holländaren valde tillslut att krita på för Barça. Senare på säsongen, när Cruyff gästade Bernabeu för första gången, tog Barcelona en av de tyngsta segrarna någonsin mot Real. Cruyff nätade tre själv, överglänste allt och förde Barça till lagets första titel sedan 1960.

* Barcelona – Real Madrid 3-2 (1987)

Det sägs att den engelske hedersknyffeln Gary Lineker inte drog på sig en enda varning under hela sin karriär – och då har han ändå spelat El Clásico. Och skulle ni vara på plats i Barcelona 31 januari någon gång så kan ni alltid passa på att fira ”El dia de Lineker” tillsammans med alla Barça-fans. Det var nämligen det datumet, 1987, som engelsmannen skrev in sig i de katalanska historieböckerna för alltid – med sitt El Clásico-hattrick.

* Barcelona – Real Madrid 5-0 (1993-1994)

Johan Cruyff är inte bara en av Barcelonas bäste spelare genom tiderna. Han är en av de mest framgångsrika tränarna också. Cruyffs dreamteam var i stort sett oslagbara i början av 90-talet och 1992 vann Barça klubbens första Europacup-titel. Dessutom vann laget fyra raka ligatitlar 1991-1994 med Michael Laudrup i laget. I takt med alla storvärvningar (Romario var en) fick dansken svårare och svårare att ta plats och det här var danskens sista El Clásico… i Barça-tröjan…

* Real Madrid – Barcelona 5-0 (1994-1995)

… och det här var hans första El Clásico i den vita tröjan. Laudrup måste vara den ende spelaren i historien som vunnit två raka El Clásico med 5-0 – för två olika lag. Okej, jag garderar mig här… och hävdar att han är ensam i Danmark om att ha gjort det. Jag är ganska säker på att jag är rätt ute. Efter krossen kunde Real Madrid också bryta Barcelonas svit på fyra raka ligatitlar.

* Barcelona – Real Madrid 0-0 (2002)

Efter att ha gjort den förbjudna flytten förföljdes Luis Figo mer eller mindre av Barça-fansen som aldrig glömde portugisens svek. Mest tydligt blev det 2002 när Figo attackerades med tändare, flaskor, rakblad, biljardkulor och, kanske det vi minns bäst, ett grishuvud, i samband med en hörna från vänster, på Camp Nou. Någonstans i allt det otäcka kan vi kanske skratta lite, för visst är det ironiskt att Figo till slut, efter flera minuters avbrott, lyckas slå sin hörna… och att Barça-målvakten boxar ut bollen till en ny – från höger… som Figo joggar över för att slå.

* Real Madrid – Barcelona 0-3 (2005)

Den här novemberkvällen 2005 nådde Ronaldinho kanske sin karriärs högsta punkt. Brassen var planens överlägset bästa spelare och när Barcelona gjorde 3-0 reste sig stora delar av den kräsna hemmapubliken på sig och hyllade Ronaldinho med en stående ovation – något som inte hänt sedan Maradonas dagar i Barça-tröjan, 20 år tidigare.

* Real Madrid – Barcelona 2-6 (2009)

Messi, Xavi, Henry, Eto’o. 2-6. Segern blir inte mindre imponerande/pinsam (beroende på om man har en vit eller en rödblå halsduk där hemma) med tanke på att Real Madrid faktiskt tog ledningen med 1-0…

* Barcelona – Real Madrid 1-0 (2009)

Kvällen då El Clásico blev En Klazziker.

Vi hörs i kväll!

/ Leifby

Därför är SVT bättre än TV4…

av Marcus Leifby

… på att sända vintersport.

För jag noterade att TV4 har kapat åt sig lite skidtävlingar från en finländsk obygd någonstans långt bort. Min spontana tanke är att det måste vara bingo och jackpott för André Pops personligen men framförallt för hans arbetsgivare, Den Statliga Televisionen.

Jag menar… Pops, som ska knäcka extra även på julafton, får en ledig helg och hur ofta händer det? Det här blir hans första och sista lediga helg fram till mitten på maj, när han får han lämna tv-huset igen. Samtidigt betyder det att SVT vinner poppis-poäng. Eller Pops-poäng, om ni så vill.

Ni vet ju hur det är med det där. Alla vill alltid att all idrott ska sändas i den reklamfria televisionen med serviceuppdrag. SVT är de goda – TV4 de onda.

Så vad tror ni då händer när TV4 går in och river åt sig lite skidor? Sporten (och sättet att följa den på) som sitter så djupt förankrad inne i den svenska folksjälen. Vad händer om/när TV4 råkar bryta för lite reklam precis när Giorgio Vanzetta är på väg att gå in på en 29:e plats vid den andra tidskontrollen, uppe vid krönet?

Det tar hus i helvete, förstås.

Jag tror att TV4 skjuter sig själva i bägge fötterna, båda knäskålarna och i den vänstra höftleden när de kilar in sig precis när Pops har rullat ut sin björnfäll, slängt på ett par vedträn till och slagit upp portarna till det populäraste sport-i-teve-konceptet vi har i dag – Vinterstudion.

TV4 kan inte vinna någonting på att sända den här tävlingen. Ingenting. De kommer aldrig att kunna göra det lika bra som SVT. Alla som tittar på i helgen kommer bara att vilja ha tillbaka Pops och hans varma studio med den öppna spisen och djurskinnet på golvet. SVT är bäst på vintersport. Så är det bara. Det är sedan gammalt.

Och.. det kan SVT tacka tv-monopolet, Sven ”Plex” Pettersson, Jacob Hård, Christer Ulfbåge, Anders Blomqvist och några till för.

”Plex” Pettersson är den tv-personlighet som har sagt ”välkomna” till bilderna av en snöklädd gran flest gånger. I världen. Och han har alltid fått det att låta som att han faktiskt menade det, innerst inne. Han behärskade dessutom konsten att vara sansad när det kokade över för alla andra. Som när ett helt land krävde att Hans-Erik Larsson skulle kölhalas och ”Plex” bara sammanfattade:

– Katastrof. Katastrof.

*****

Jag vet inte om ni har tänkt på det men en annan fin sak med SVT:s skidsändningar är att de som guidar oss igenom tävlingarna ofta är så otroligt optimistiska. Skidskytteexperten Kalle Grenemark kan ju hitta ett svenskt medaljhopp även om de svenska skidskyttarna glömt gevären hemma, eller om de så har skjutit ner varandra, med automatvapen, på uppvärmningen.

Charlotte Kalla kan vara 2,38 efter vid 1,7 kilometerspasseringen, ha tappat båda stavarna och fått en isig snöboll kastad i ansiktet… men likförbaskat kan Anders Blomqvist och Jacob Hård hitta någonting positivt i det.

– Det där blir hon bara taggad av, ska du se.

*****

Den bästa skidsändningen någonsin?
Svårt, förstås.
Vad har ni för favoriter?

För mig är OS-stafetten i Calgary 1988 en av de häftigaste. Blundar jag riktigt hårt kan jag fortfarande höra Christer Ulfbåge och Jacob Hård referera, och så klart också plocka fram de där meningarna som är K-märkta i dag.

(Ulfbåge): – Aaahh. Jag tror jag tar och reser mig upp… och lutar mig framåt för att se om jag ser ryssen där borta…

(Hård): – Och… där (!)… där knäpper jag på en klocka, och då ska vi se… hur långt efter Aleksej Prokurorov är.

*****

Förr reste sig kommentatorerna upp för att kunna ge tittarna mer information.
I dag twittrar dom.

Och på tal om Christer Ulfbåge, twitter och den snabba informationen som präglar dagen. Missade jag årskrönikan på 80-talet tog det ungefär ett år innan jag hade förlåtit morsan och farsan för att jag var tvungen att följa med på den där middagen. Årskrönikan var ju enda chansen.. om nu inte Åkessons bandade den.

Trevlig helg!

/ Leifby

Dagarna som skakade Sverige

av Marcus Leifby

Nordkorea attackerar Sydkorea, Irland går mot konkurs, HIF dumpar Lantz, Lantz dumpar HIF, det vräker ner metervis med snö över hela Sverige och Leifbys blogg har inte uppdaterats sedan i torsdags.

Det har varit några skakiga dagar.
Snart vänder det.

Jag vet inte vad Kim Jong Il har i görningen, hur mycket stålar Irlands finansminister Brian Lenihan lyckas gräva fram ur sina kollegors fickor eller vad John Pohlman spår för fart på pålandsvinden de kommande dagarna.

Jag?

Jag tänker blogga om Per Bo Christer Ulfbåge inom en väldigt snar framtid. Tiden måste bara bli den rätta. 

Jag tror, nämligen, att det finns någonting där.

Ni ska få en cliffhanger…

Snart tillbaka…

/ Leifby

Konsten att sabotera ett drömmål

av Marcus Leifby

Portugal körde över världs- och Europamästarna i Lissabon i går kväll och de portugisiska klackarna smattrade i taket efteråt, förstås. Men det fanns de som inte var helt till freds. Cristiano Ronaldo till exempel. Ni som brukar titta in här vet att jag inte brukar rida ut i portugisens försvar alla gånger men nu är det dags.

I första halvlek Cruyff-blåste Ronaldo bort Pique till korvkön innan han sulfintade bort nästa försvarare och smeklobbade bollen, med en höger yttersida, perfekt över en chanslös Casillas.

Ett drömmål.

Om det inte hade varit för en egoistisk och tjuvaktig lagkamrat, som tror han är lika bra. Nani heter han. Av bilderna att döma är han kleptoman. Nani var bara tvungen att försöka stjäla sig hela vägen in i målprotokollet och satte pannan på bollen precis när den skulle passera mållinjen och bli ett portugisiskt monument över den historiska 4-0-segern

Som om inte det inte räckte med själva rånet. Han var offside, dessutom, och drömmålet blev inte ens… ett vanligt mål. Vad Ronaldo tyckte syns ganska tydligt och om Nani missar några matcher med United framöver beror det förmodligen på att ”någon” försökt vrida nacken av honom.

*****

Och när vi ändå är inne på temat drömmålen som aldrig blev av måste vi förstås titta närmare på när Pelé uppfann en fint och genomförde avslutet nästan lika bra som Jeppe Blomqvist gjorde det, 30 år senare

… hade Anders Svenssons snurrfintsstolpskott suttit i stället, kunde Sverige (minst) tangerat bronset från 1994 och visst grämer man sig fortfarande, när de här bilderna vevas? (Tack till Teus, som tipsade om Svensson i kommentarsfältet)

… eller när Spurs playboy David Ginola struntade i alla genvägar och tog rundan runt ett helt Leeds-försvar och gjorde allt rätt förutom att ta med den där marginalen i sina beräkningar…

Peter Schmeichel gjorde en del mål under sin fantastiska karriär – men det absolut snyggaste, det blev dansken blåst på.

… och visst kunde det här ha blivit ett läckerbit och inte bara en klassisk Premier League-blunder med fransk signatur…

… om bara Henry och Pires varit lika synkroniserade och koncentrerade som Ajax-duon Olsen och Cruyff.

/ Leifby

Vilket hundjobb man har…

av Marcus Leifby

Är det här det yttersta beviset på att man har ett hundjobb?

Skärmavbild 2010-11-18 kl. 01.36.11.png

Skäller jag för mycket?
Svansar jag för landslagsspelarna?
Eller tror ni att det ligger en hund begraven?
Att jag inte jobbar för Aftonbladet – utan för den sovjetiska nyhetsbyrån TASS?

Nä, det kopplar inte riktigt.

Kan det vara så enkelt att… jag är människans bäste vän?

/ Leifby

Så fick landslaget en ny vänsterback

av Marcus Leifby

I skuggan av kvällens viktigaste match ska Sverige möta ett ungt Tyskland och försöka resa sig efter 1-4-förlusten mot Holland. En som definitivt inte kommer att resa sig är Behrang Safari. Ni minns säkert att han var förgrymmad efter att ha blivit utbytt i halvtid, nere i Amsterdam. Safari ansåg att Hamrén gjorde honom till syndabock eftersom bytet knappast var ett smart trick för att förändra matchbilden.

Han hade sina poänger, Safari, men det hade Hamrén också, har han varit tydlig med. Och i kväll börjar Safari på bänken. Sverige har fått en ny vänsterback. Och det är INTE Kim Källström.

Oscar Wendt, som imponerat dubbelt mot FC Barcelona i Champions League, går in från start mot Tyskland. Plockar man bort Leo Messi och Dani Alves, och drar i väg för att hota deras backlinje, då förtjänar man verkligen den här chansen.

Safari får alltså inte ens en chans till revansch och petningen kan knappst bli mer tydlig… och definitiv?

Ålder, tveksam form, kass väder, värdelösa uppspel (läs Gary), missade målchanser, festkvällar på stan. I alla tider har landslagsspelare petats både för det ena och det andra. Nu kan vi foga in en ny i raden av anledningar:

Dåliga inkast.

Så här startar Sverige: Isaksson – Lustig, Granqvist, Majstorovic, Wendt – Svensson, Källström – Seb, Wernbloom, Chippen – Toivonen

Annars då?

* Ja, Marcus Berg är ingen Hamrén-favorit heller, det är tydligt. I kväll ratas han på nytt. Vi har varit inne på det tidigare, att Berg är ett offer för systemskiftet i landslaget, och han får inte starta trots att vi saknar tre offensiva startspelare (Zlatan, Elmander, Bajrami).

* Kim, Anders och Pontus spelar alla från start och Toivonen flyttas fram på Zlatans nummer 9-position. Den här uppställningen (med Zlatan i stället för Ola) var det några som efterlyste redan inför mötet med Holland. Den hade kunnat rädda den matchen. Centralt ska tyskarna inte kunna hota oss.

* Helt rätt att fortsätta nöta Granqvist och Majstorovic tillsammans. De båda kommer att bilda mittlås mot Moldavien i mars. Det sätter jag min blogg på.

* Ingen Wiland från start, trots att 88 procent av världens befolkning vill det. Eller om det var Sportbladets läsare. Jag tror att Wiland får en halvlek och att valet att spela Isak i första enbart handlar om att markera att det är PSV-målvarten som fortfarande är landslagets förstemålvakt.

* Vi livebloggar matchen tillsammans, förstås, från 20.00.

*****

Kämpa förbundet!

Skärmavbild 2010-11-17 kl. 13.19.34.png

*****

/ Leifby

”Min vilja… och min lust”

av Marcus Leifby

Jag kommer inte att blogga vidare om ni inte spanar in det här klippet.

Varför, undrar ni säkert?

Jo, för jag… jag känner mig helt… ah, jag är i åttonde himlen, eller nåt.
Det är min vilja… min vilja och min lust.

Och, innan vi rundar av, finns det någon chans att vi kan få någon sorts bekräftelse på att det INTE är Örebro SK:s Nordin Gerzic som Jens Lind kämpar med här?

/ Leifby

Sida 16 av 19
  • Tjänstgörande sportredaktör: Jesper Thedéen
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB