Jihde, ja Sport-Jihde, inte Idol-Jihde, gör Fotbollsgala-comeback i morgon.
Ville bara säga det. Så att vi fick anledning att titta på det här klippet igen… och igen…
Och att jag saknar Bo Hansson. Hans objektivitet och sunda syn på svensk fotboll hade behövts i morgon, när vi summerar säsongen 2010. Året då Sverige inte fick vara med i VM, publiken gav fan i att gå på fotboll och planerna blev spelbara först när det två månader långa uppehållet för VM, som vi ändå inte var med i, tog vid.
Vi måste haft Europas bästa träningsplaner, i år. Undrar förresten vad Bosse hade tyckt om GIF Sundsvalls insats i kvalet mot Gefle. Fotboll ska ju vara underhållande…
För övrigt så skulle jag kunna döda ett stort djur med mina händer och tänder – bara för att få bära den här jacka en fredagskväll på stan.
Att svenska förbundskaptener läser dikter är inte något nytt fenomen. Tommy Svensson dammade av Karin Boyes”I rörelse” under VM 1994, vilket också Albert Svanberg förevigade i (och jag tror att ni, oavsett ålder, håller med mig) den bästa årskrönika som någonsin klippts ihop.
Jag tror inte att jag har fått tillfälle att säga det men… tack Albert!
I dag inledde förbundskapten Erik Hamrén sin presskonferens och truppresentation med att läsa Bengt ”Cidden” AnderssonsVM-final.
Umbro Corner i förbundskorridorerna ute i Solna bjöd kanske inte till så mycket, huden höll sig slät, men jag gillar att Erik Hamrén bjuder på sig själv och lite oväntade saker.
Tänk er själva, om exempelvis Fabio Capello skulle komma ut och möta Wennman och Drevet, säga hej och börja läsa några rader Shakeaspeare. Han skulle bli idiotförklarad på två sekunder och så småningom också slaktad – i tidningar och nätupplagor.
Nä, låt Hamrén köra sitt race. Ett tag till i alla fall. Annars blir det, som en min vän, bloggläsare och bloggkommentator Eric sa, lite Domenech-varning över det hela.
*****
Truppen då? Ja, det var väl inte så mycket att tjafsa om. Vissa skrek efter MFF-mittfältaren Ivo Pekalski men det där är populistisk smörja, rakt av, anser jag. Landslaget är ingen social verksamhet och jag kan inte se vilken av de uttagna mittfältarna Pekalski i så fall skulle peta. Källström? I fall det blir regnigt och vått? Nä, det här är en viktig landskamp, Pekalski kommer att få sin chans i januari och den kan han gott vänta på.
På anfallssidan fanns det däremot en lucka efter Johan Elmander och då är det förstås sunt att låta allsvenskans bäste målskytt få känna lite på en landslagsträning. För så mycket mer än så lär det inte bli för Alexander Gerndt. Men jag tror att han är nöjd med det. Markus Rosenberg, till exempel, hade nog inte känt samma sak.
Erik Hamrén ser landskampen mot Tyskland som en bra chans att fortsätta putsningen av det nya 4-2-3-1-systemet, som fick sig en rejäl törn borta mot Holland, och det finns ingen anledning att göra den putsningen utan den tilltänkta Moldavien-elvan.
Och det behövs.
*****
Informationschef Jonas Nystedt berättade stolt att Pernilla Wiberg, minsann, kommer till Fotbollsgalan i Malmö på måndag. Vad bra. Då tänds ju genast förhoppningarna om att det här ska bli en kväll utöver det vanliga.
Det blir… ett privilegium… att få vara på plats.
*****
Annars har jag, en dag som den här, när det fallit snöflingor stora som dunkuddar, mest gått runt och längtat efter att André Pops ska lämna över ord och bild till… det årliga långloppet i Marcialonga.
Visst?
*****
Det går lite för fort ibland när vi skriver artiklar som ska publiceras direkt, på sajten. Hittar ni något knasigt som behöver korrigeras i den här artikeln?
Nä, tänkte väl det. På onsdag möter vi Tyskland på Nya Ullevi i Göteborg.
Guldet är ”himma”, den ollade pokalen har delats ut, MFF-spelarna har dragit vidare till Jonnie Fedels hak och efter en sådan här kväll undrar man så klart om det gjordes någon klassisk segerintervju. Ni som såg guldavgörandet och eftersnacket från soffan, bjöds det på några klassiska intervjuögonblick?
…som den mest obegripliga intervjun någonsin, med Färjestads backbjässe Sergei Fokin? Notera förvåningen och hans ”jaså?” när reportern försöker gratulera till SM-guldet. Det lossnar inte riktigt, efter den inledningen…
…eller när Ingemar Stenmark inte var så snacksugen. Alls.
…när det blev för grötigt och danskt, för Kim Källström.
…bättre då med press-play-on-tape-intervjuerna…
…eller när det bara kokar över. Albert Svanberg försöker ändå släppa finalen för att blicka framåt en stund, mot VM, men hinner inte mer än att droppa att Mats Sundin tackat ja förrän Foppa fräser: ”Du, det skiter jag i nu… nu ska jag gå hem och duscha bara”. Magiskt.
*****
Och det här är väl att hoppas på lite för mycket, trots att Roger Blomqvist lämnade fiskartröjan hemma just i dag.
Artur Ringart försökte intervjua Tre Kronor-spelarna efter det omöjliga VM-guldet i Wien 1987. Bengt-Åke Gustafsson var först framme. Han högg tag i mikrofonen, satte den mot munnen och… bara ylade ”öööööööööhhhhyyiiii” innan han drog vidare.
Emilio Butragueño? Jaja, om ni säger det så. En gång i tiden satt jag och vevade en VHS-kassett (Video Home System) som hette Fult Spel. 58 minuter handlade om Toni Schumacher, de återstående om några andra. Butragueño drog förbi i någon sekvens och kommentatorn kallade honom för ”The Butcher”. I översättningen blev det… ”Hajen”.
Butragueño var bra, men i min bok får Joseba Andoni Etxeberria Lizard ett lite finare typsnitt. Baskiern kom till Bilbao som 17 åring och stannade karriären ut. Sista säsongen spelade han dessutom gratis.
*****
Såg ni Lasse Lagerbäck i Robins? Om ni gjorde det så… Är ni vakna? Lever ni? Det hade varit mer underhållande om de hade släpat in en blå container i studion. En tom. Och om han var tråkig i det sammanhanget, då kan ni ju bara föreställa sig hur… Han fortsätter att bygga sitt varumärke i alla fall, och det är svårt att inte tycka om honom för det.
*****
Är det inte för jävligt, rent ut sagt, att vi (2010) inte har fått se något ”rörligt” på Zlatans bråk med Onyewu. När en svensk alfahanne bröstar upp sig mot en amerikansk alfahanne… då vill vi se det.
I dag fick vi i alla fall en förklaring till bråket.
*****
På tal om tränings… ”gruff”. Vad hade Wales egentligen otalt med Israel?
Det är lätt hänt att vi glömmer bort det en fredagseftermiddag som den här, när vi slängt upp fötterna på chefens skrivbord, lagt en pale ale på kylning, bestämt oss för att spika Fulham mot Aston Villa på stryket och redan börjat längta efter Rom-derbyt på söndag.
Att vi saknar…
…Gabriel Batistuta. Argentinaren som bara behövde en säsong på sig för att skjuta hem Romas första ligatitel på 18 år. Och han visste inte bara var målet stod, Batigol, utan även hur långt och vått håret skulle vara vid avspark och att ett derbymål mot Lazio bäst firades bakom mål, med hårda kramar. Sänkte han en teve-fotograf på samma gång var det bara en bonus.
*****
…Olle Nor… förlåt. Glenn Hysén och hans glidtacklingar. Hysén belönades inte bara med sex getingar i Expressen, utan även med Guldbollen, efter sin makalösa match mot England i VM-kvalet 1988. Matchen på Wembley spelades den 19 oktober och frågan är om inte den dagen borde rödmålas i kalendern, bara för de två sista glidtacklingarna i det här inslaget.
*****
…en förklaring till varför Staffan Olsson ALLTID har haft den här frisyren.
*****
…”Tvåfotaren”. Jag vet inte vem som gör det, vilket lag han spelar i, hur många getingar han fick eller hur matchen slutade – jag vet bara att han behärskade tvåfotsdribblingen och att det här förmodligen är det snyggaste mål som ni aldrig har sett.
Men Cristiano Ronaldo skäms inte. Han är inte den typen. Han kan hålla på och låtsas och apa sig inför ögonen på miljontals tv-tittare för att sekunden senare resa sig upp, borsta av sig, räta på ryggen och springa iväg, utan vidare. Det kanske funkar så, om man har miljontals kronor på banken och en självbild som får självaste Diego Armando Maradona att framstå som en nedtryckt, osäker och identitetssökande fjortis.
I min värld är Ronaldo bara patetisk och han kommer aldrig att vinna min respekt, så länge han fabulerar, överdriver och luras i den här utsträckningen.
En eller två gånger må vara hänt – men det här är någonting annat.
Sportbladets chefer har satt igång både Jennifer Wegerup (Milano) och Johanna Frändén (Barcelona) på att jaga ”uppföljningar” på filmningen i de sydeuropeiska publikationerna. Jag tror att de går bet på det. Filmningar är en del av spelet där, och lika märkvärdigt för spanjorer och italienare som insparkar är för oss nordbor.
Jag tror inte att jag sticker ut hakan speciellt långt när jag påstår att Cristiano Ronaldo är den störste teaterapan på Den Stora Fotbollsscenen just nu, även om Nani, Drogba, Gilardino och Deco är där och nosar.
Det finns ”några” exempel att välja på men gårdagens ”copycat” på San Siro var direkt stötande.
*****
*****
Nä, fotbollen skulle må bra av fler spelare med Paolo Di Canios attityd och inställning. Minus fascism-fascinationen då.
*****
Och vem fan hade vågat bete sig som Cristiano Ronaldo – om Vinnie Jones fortfarande var i farten.
För ett år sedan var Gareth Bale trött på att nöta Spurs-bänk. Han övervägde att lämna London-klubben och var ytterst nära att ta värvning hos Nottingham Forest, där hans jämnårige landsman Chris Gunter redan var stationerad. Hade Bale kritat på det där kontraktet hade han varit ingen alls i dag.
I stället vaknade han upp, gnuggade sömnen ur ögonen, reste och sträckte på sig… som världens mest omtalade fotbollsspelare. Tänk att ett litet beslut kan vara så avgörande.
Alla är dock inte helt nöjda med Bales beslut en dag som denna…
*****
Ståle Solbakken vs. Pep Guardiola.
Jag längtar tills vi får se Nanne Bergstrand trycka upp José Mourinho mot en barackvägg på Guldfågeln Arena och ryta ”duuu, stick å skit och göm dig”.
*****
Martin Jol fick sparken som Spurs-manager hösten 2007. På våren värvade han Bale från Southampton.
*****
Simon Bank kommer att göra Maradona-kullerbyttor in på redaktionen i dag…
*****
FC Köpenhamns framgångar i Champions League ger många sköna miljoner in på bankkontot och klubbdirektörer och sportchefer i allsvenskan har all anledning att förlänga och förnya sina Losec-recept.
FCK har, precis som Rosenborg och Bröndby, plockat russinen ur den svenska återvändarkakan de senaste åren. Tobias Linderoth, Marcus Allbäck, Mikael Antonsson, Mikael Nilsson, Alexander Farnerud, Andreas Jacobsson, Mattias Bjärsmyr, Rade Prica, för att bara nämna några, valde alla mer angenäma skattevillkor hos våra nordiska grannar framför spel i allsvenskan.
Svenska klubbar kommar att få det tufft att konkurrera även framöver, när Markus Roseberg, Kennedy Bakircioglü, Petter Hansson, Rasmus Lindgren, Andreas Isaksson, Daniel Majstorovic med flera återvänder hemåt.
Och vad är det som säger att FC Köpenhamn inte skulle kunna locka till sig, låt säga, en Alexander Gerndt?
Köpenhamn är som hemma fast med fan så mycket mer betalt – och Europa-spel är näst intill en garanti. Oscar Wendt har precis visat att steget från allsvenskan till danska ligan inte alls behöver vara fel.
Det kan väl nästintill liknas med en flytt till… Groningen? Eller PSV Eindhoven?
Jag vet inte om Victor Valdés sa någonting till Dame N’Doye efter matchen i går men om han gjorde det så hoppas jag att han var en smula mer sympatisk än vad ärkesvinet Toni Schumacher var 1982.
Tysken knäckte käken och slog ut ett par tänder på Partrick Battiston (i VM-semin) men kände inga större sympatier för fransmannen efteråt.
San Siro, Olimpico, Camp Nou, Santiago Bernabeu, Emirates Stadium, Celtic Park, Amsterdam ArenA, Estádio do Dragão, Puskás Ferenc Stadion, Windsor Park, Wembley, Ernst Happel-Stadion, för att bara nämna några stycken.
Listan över förnämliga fotbollsarenor som jag har besökt kan göras lång. I kväll fogas en ny till raden.
Grimsta IP.
Jag kommer att frysa röven av mig, som man säger i Småland.
Malmö FF går ut på konstgräset och är nog, om vi ska vara ärliga, mest rädda för den eventuella hälsorisk de eventuella gummigranulaten som eventuellt finns i plastgräset kan orsaka, allt eventuellt enligt DN, jämfört med vad Brommapojkarna som lag kan ställa till med.
Jag tror inte att BP har en chans att störa MFF och därmed kommer vi att få ett nytt superettanlag i kväll.
*****
I kväll möts, skulle jag gissa, två av de vassaste knivarna i den allsvenska lådan.
Jag sitter här med Ivo Pekalskis slutbetyg från gymnasiet framför mig och det är synnerligen inga dåliga omdömen pojken har fått med sig från Allvar Gullstrandgymnasiet i Landskrona. Om han tröttnar på fotbollen kan han ju alltid bli hjärnkirurg eller starta ett raketforskningsinstitut.
Om ni undrar varför jag har Ivos betyg i min ägo så får ni undra ett tag till. Ni får svaret senare i veckan. Om ni undrar hur jag har kommit över dem så är det ju faktiskt så att slutbetygen från gymnasiet är en offentlig handling. Tyvärr.
Och i BP-anfallet hittar vi ju Dr. Olof Guterstam.
*****
Kärlek från en läsare…
Hoppas kollega Stefan Alfelt följer med mig när det är dags att bevaka guldavgörande och Fotbollsgala i Malmö framöver.
Å andra sidan… stryck, vad är det?
*****
Vi-som-marscherar-in-till-en-jävla-smörja-sällskapet växer och jag vill avslutningsvis be känsliga läsare att inte klicka på länken nedan eller, för den delen, besöka Sparbanken Lidköping Arena den här säsongen. Villa Lidköpings inmarschlåt ”Vänerns hjältar” är snäppet värre än Kalmar FF:s ”KFF är bäst”, och Halmstad BK:s ”Här är vi”.
Refrängen lyder…
Vid Vänern är jag född, vid Vänern ska jag dö
Med Blå-Vita färger i blodet därför så längtar vi alltid hem
Jag kommer att skriva om... landslaget, Champions League, det allsvenska guldracet, den allsvenska bottenstriden, sport i tv, Pascal Simpson, Anders Holmertz... ja, om allt som faller mig in och som rör mina livebloggar.
