Vi bryter semestern för ett extrainsatt blogginlägg.

Vi journalister måste avbryta semestrar ibland. Det är vår skyldighet att rycka in när nationens intressen hotas, då orättvisorna oförmärkt håller på infiltrera vårt samhälle och, inte minst, när fotbollskommentatorernas analyser inte faller oss i smaken.

I går besökte jag Nyhetsmorgon i TV4 för att, tillsammans med Victoria Svensson, summera fotbolls-VM. Vi fick fem minuter på oss och ni som har sett mig prata förut vet att jag behöver precis så mycket tid för att få fram ett halvtidsresultat så att alla förstår. Det gick rätt hyggligt ändå och det var kul att titta förbi.

Jag såg varken Lasse Bengtsson, jycken som brukade hålla honom sällskap i studion, eller den grå Albert Speer-kavajen som han brukade ha på sig.

Lasse Bengtsson alltså.

Kattis Ahlström var programledare och precis när hon ställt första frågan höll jag på att säga ”nej, jag bryter där, jag hoppar av”. För det fick man väl göra i ”Kvitt eller dubbelt” i ungdomsprogrammet ”7 till 9”?

Det var på den tiden Claes Åkesson hette Claes Åkesson, vilket han numera gör igen, men det var alltså innan han bytte namn från Claes Åkesson till Claes Runheim och senare tillbaka till Claes Åkesson igen. Men alla har faktiskt rätt att byta och sedan byta tillbaka igen till det som byttes bort i bytet.

Anledningen till varför jag avbröt semestern kan ni förhoppningsvis läsa i tidningen på onsdag över ett uppslag som indirekt berör André Pops koftkonto. Och när jag ändå är här så vill jag titta på den här bilden tillsammans med er.

Ögonblicksbilden togs när USA mötta Japan i VM-finalen i söndags och är snarlik den som skickades ut i samband med tillslaget mot Usama bin Ladin i våras.

Livebloggen är uppe, vice president Joe Biden följer händelseutvecklingen via Twitter och alla har lagt in lite stålar i det nystartade tipsbolaget som Robert Gates (längst ner till höger) ansvarar för. Gates skaffade sig färdigheter i underrättelsearbete under sina år som CIA-chef på 90-talet och har därför fått förtroendet att förvalta pengarna. Han har satsat allt – på en Bomb.

Innan jag återvänder till semestern som jag inte har inlett än så vill jag bara säga att jag tycker att det var befriande att slippa allt fusk (Brasilien i kvarten undantaget) och domargnäll under VM.

Ta handssituationen till exempel. Australiensiskorna var förstås irriterade på domaren i samband med incidenten men det tog inte många sekunder innan de släppte allt och spelade vidare. Michael Ballack (för att ta ett exempel) hade sprungit efter, gestikulerat, gormat och inte gett sig förrän domaren malts ner till spannmål.

Jag hoppas INTE att det här har någonting med allt det som ligger inbakat i diskussionen om ”damfotbollens utveckling” att göra. I så fall kommer även det (precis som teknik, styrka, tempo, spelförståelse, etc) att förändras över tid. Det är lätt att vara cynisk men jag väljer en annan väg. Jag hoppas att det handlar om större respekt, bättre attityd och annorlunda inställning.

Till idrott, fotboll och alla som tycker om det.

Bronsfesten fick annars ett abrupt slut i går när bronstjejerna tvingades sjunga ”Mera mål” med Lotta Engberg på Liseberg. Lotta Schelins mamma var där. De var längesedan de hade kontakt med varandra. Hon skulle ha blivit bjuden till Tyskland om det blev final.

Så är bestämt.

/ Leifby

Stockholm-Nyköping-München-Augsburg-Frankfurt-Sinsheim-Frankfurt-Sinsheim-Heidelberg-Frankfurt-Stockholm.

Det blev lite slitage på det där ozonlagret ändå, trots att jag klev på det här VM-tåget ganska sent och bara några timmar före kvarten mot Australien.

Men fint folk kommer sent.

Under natten har jag tagit emot en del skit från några damfotbollshatare som tydligen hittat lite syre, där i sin inskränkthet. Skiten kom till mig eftersom jag tyckte att Sveriges match mot Frankrike var en av de bästa matcher jag sett ett svenskt landslag göra.

Jag har sovit två timmar på saken.

Det finns de som tycker att herrfotboll och damfotboll är två olika sporter och det får man tycka. Luften är ju, precis som i brännboll, fri. Men hur man än vrider och vänder på det så finns det alltid ett par punkter som blir kvar. Punkter som det bara inte går att göra skillnad på.

1. Det går ut på att vinna.
2. Avgörande dyngskott i krysset är bland det bästa som finns.

Tar man med sig det, lägger till matchens betydelse som ett kriterium (alla akta-tårna-landskamper mot Wales, Skottland, Tyskland b, Botswana, Burundi och En-liten-bit-av-Polen går alltså bort) och tittar tillbaka ett decennium eller två så står vi där med Sverige-England i EM 1992, hela VM-sommaren 1994, 5-0-krossen på Bulgarien 2004, EM-premiären mot Grekland för tre år sedan, säkert någon match som jag glömt, ett par, tre, fyra, fem EM- och VM-kvalmatcher…

… och Sverige-Frankrike.

Punkt.

Om ett år åker Sverige till London. Jag hoppas att jag får följa med då också. Kan vi ta oss dit med en mindre täppt Lotta Schelin, en formtoppad och frisk Caroline Seger och en Lisa Dahlkvist som blivit ett år bättre så kan Sverige ta hem det.

Då har han bara Palme–gåtan kvar sen, kommissarie Dennerby.

Nu tar jag semester ett par veckor. Bloggen följer med. Eftersom den sprattlar till lika frekvent som AIK släpper kvartalsrapporter (bloggen är lika ihålig också, för den delen) så får vi väl fundera på vad vi ska göra ”me han”.

Innan vi sätter punkt tänker jag ge er den ocensurerade versionen av Jossan Öqvists första svar när hon, efter matchen mot Frankrike, kom ut i den mixade zonen.

– Nu känns det så jävla bra. I kväll blir det en jävla fest. Jag mådde så jävla dåligt i tio minuter där, när vi inte gjorde mål. Jag såg matchen på teve, fan vad jobbigt det var. Och jag var så jävla arg. Det hade varit mer rättvist om båda hade åkt ut. Jag hade så jävla ont i hjärtat och mascara överallt på tröjan för att jag grät så jävla mycket. Men nu… fan vad skönt det är.

Trevlig sommar!

För jävelen.

/ Leifby

Det kom ett mejl…

”Hej Marcus!

Idag så slog jag upp sportbladet och läste din artikel om det faktum att du tror att Hammarby ej kommer att kvalificera sig till Allsvenskan i år heller. Detta gjorde mig ytterst upprörd och det resulterade i att jag helt enkelt rev sönder bilden på dig i aftonbladet… Såhär på efterhand så anser jag att det inte var det bästa jag kunde gjort utan istället så valde jag att utnyttja min demokratiska frihet och rita en bild som förklarar mina känslor:Hoppas du blir lika sur över detta som jag blev när jag läste din artikel. Jag önskar dig även otur i framtiden och att det skall vara slut på kaffe i kaffemaskinen där uppe på kontoret, samt att du inte får någon tårta på din födelsedag och att din fru tvingar dig att äta fullkorns pasta till middag. Hälsa Simon Bank att han är bra”.

Funderar på att lyfta in den i tidningen, som ny bylinebild.

/ Leifby

Pontus Kåmark, expertkommentator under dam-VM i Tyskland, gör sitt sista uppdrag för TV4. Kåmark, eller ”Stubben” som han kallas av sina närmaste, har jobbat på kanalen i elva år vilket innebär att han kom in ungefär samtidigt som Robert Perlskog slutade använda sin orangea jeansjacka och Futbol Mundial försvann från kanalens repertoar.

Men nu bryter kanalen och Kåmark med varandra.

Anledningen är den policy som TV4 har infört. En policy som förbjuder deras kommentatorer och experter att sitta på dubbla stolar. Under flera år har Kåmark kombinerat sin roll som expert i TV4 med den som frontfigur för flera stora spelbolag.

I grund och botten handlar det om trovärdighet. För vem ska vi tittare lita på, när en expert yttrar sig på ett sätt under en, låt säga, VM-turnering för att senare samma kväll yttra sig annorlunda på en spelsajt runt knuten.

– Vi tycker det skapar problem med både trovärdighet och tydlighet när folk har för många hattar på sig. Därför har vi tagit ett policybeslut att sportmedarbetare med omfattande uppdrag för TV4-Gruppen inte ska jobba för spelbolag parallellt med sina TV-uppdrag för oss, säger TV4 Sportens chef Hans Pekkari.

Ett av de mest pinsamma ögonblicken såg vi under VM ifjol, då Glenn Strömberg tippade utgången av en VM-match på ett sätt för sitt spelbolag, och på ett annat sätt i SVT:s sändningar.

Vem ska tittarna då lita på?

När TV4 för en tid sedan lockade över Niklas Wikegård från SVT gällde samma sak. Wikegård skrev på för TV4 men rev samtidigt kontraktet han hade med sitt spelbolag.

TV4 får ofta skit för sin reklam eller sin lite mer lättsamma ton, men i det här läget tycker jag att de ska applåderas (ingen bandyapplåd kanske, men en liten golfapplåd är på sin plats). De har gått i bräschen när det gäller trovärdighet och seriositet och lämnat sina konkurrenter långt bakom sig.

Ett av de absolut tydligaste exempel vi har i dag är förhållandet mellan Sveriges Television och Glenn Strömberg. Jag har vid tidigare tillfällen skrivit om just detta. Strömberg är inte bara ansiktet utåt för ett av de största spelbolagen, han kränger dessutom pasta och böcker (etc) och kokar broccoli i speciella grytor.

Glenn Strömbergs andra uppdragsgivare (bland annat hans eget företag) är förstås mycket belåtna med hans position i en av fåtöjlerna i Fotbollskväll. Mångfald är ett av public service-kanalens ledord. I det här fallet verkar de ha fått mångfaldsuppdraget helt om bakfoten. Produktplaceringen i fallet Strömberg har varit enorm och Mats Nyström skulle lika gärna kunna och pimpla ett sexpack Norrlands Guld i studion. Ur rent produktplaceringsperspektiv är det fullt jämförbart.

TV4 har satt ner foten inom ett disigt område i tv-världen och frågan är om SVT nu följer efter? De borde förstås göra det även om det med största sannolikhet kommer att innebära att de förlorar rätten att använda sig utav Glenn Strömberg. SVT kommer aldrig att kunna matcha varken spelbolagens eller Viasats lönekuvert. I stället hjälper man till att putsa ett varumärke glänsande fint.

Det är också en form av gage, även om den inte betalas ut i form av sedelbuntar.

Om samarbetet fortsätter på den inslagna vägen bör vi inte bli förvånade om Glenn Strömberg inom kort sitter i en SVT-studio och skramlar med sina kastruller samtidigt som han ger sin syn på läget i Premier League. ”Wayne Rooney har varit alldeles…. vad sägs om lite olivolja och vinäger, Matte?”.

Fotbollskväll hösten 2011?

/Leifby

Om Jan Stenbeck fortfarande varit i livet hade hans underhuggare på MTG förmodligen varit pruttfulla på Louis Roederers Cristal vid det här laget.

För det är ju så, att när man väl har öppnat plånboken och spräckt nollan är det lätt att det bara rullar på. Sedan spelar det ingen roll om det handlar om IKEA-möbler, kläder, skivor, film, mat, öl… eller tv-rättigheter.

Ligger det redan ett par Sierra Nevada Pale Ale i korgen kan man lika gärna fylla på med ett par Old Speckled Hen. Ungefär så.

Efter det sensationella uppköpet av OS-rättigheterna i förra veckan halade MTG upp hästhandlar-plånboken igen och säkrade ytterligare tre säsonger av Champions League.

Affären offentliggjordes i dag.

Allsvenskan och Premier League i all ära, men visst fan skulle valet bli Champions League om Christer Pettersson spände blicken i dig och sa ”du får bara välja en fotbollsbegivenhet att följa, vilken tar du?”.

TV4 var med och högg men fick alltså ge sig tillslut. MTG och Viasat håller på att vinna rättighetskriget och är, med OS-rättigheterna i bagaget, på god väg att profilera sig som Sveriges största distributör av sport-tv.

Under året kommer Serie A och La Liga gå ut till försäljning men de här ligorna är smulor i sammanhanget och drar egentligen bara stora tittarskaror när Zlatan Ibrahimovic, Real Madrid och Barcelona spelar.

Jag tror att både Kennedy Bakircioglü och Albin Ekdal köper det resonemanget.

Nästa stora rättighet som ska ut till försäljning är starka Premier League. Vi svenskar har följt den engelska ligan sedan slutet på 60-talet och företeelsen har, precis som Champions League, ett otroligt starkt fäste oavsett vilka lag som spelar eller hur många svenskar som finns med i startelvorna. Lägg därtill Stryktipset-kupongen och den ständiga jakten på 13 rätt.

MTG äger PL-rättigheterna i ytterligare två säsonger.

När de går ut till försäljning om ett år tror jag att TV4 är beredda att dra ut Peppe Engs guldtand för att kunna matcha och kanske till och med komma med ett starkare bud än konkurrenten.

SVT kommer i stället att lägga sina pengar på att frysa ner Mats Strandberg så att han kan sitta i sportpanelen i morgonsoffan varje måndag i ytterligare 150 år.

Så här ser fördelningen av de tunga rättigheterna ut i dagsläget.

MTG (Viasat, TV3, TV6 m.fl)
OS 2014 och 2016, Champions League, Premier League, FA-cupen, Franska ligan, NHL, Hockeyallsvenskan, KHL, F1, GP Speedway, Ryder Cup, US Open, Brittish Open (golf).

TV4/Canal Plus
Fotbolls-EM 2012, Fotbolls-VM 2014, landskamper, Allsvenskan, Superettan, Serie A, La Liga, Holländska ligan, Europa League, Hockey-VM, Elitserien.

SVT
EM i standarddans.

*****

Och visst har MTG vässat sina fotbollsproduktioner under årens lopp.

/ Leifby

Jag hade förmånen att se och lyssna till Clarence Clemons, eller The Big Man som han kom att kallas, vid två tillfällen. Dels på den där regniga och svinkalla (många av er var säkert där) Stadion-spelningen 2009 och dels på Springsteens sista spelning på Giant Stadium i New Jersey på hösten samma år.

Men det är inte för spelningarna jag främst kommer att minnas honom, utan för centrala rollen han fick när Albert Svanberg snickrade ihop VM 94-krönikan.

Straffarna, dramatiken, den knutna näven, räddningen… allt ackompanjerat av The Big Mans fantastiska saxsolo i Jungleland. 

3.20 in…

*****

Jag vet inte hur många gånger ni har sett VM 94-krönikan, men jag har sett den så många gånger att Clarence Clemons alltid kommer vara en i gänget, precis som Martin Dahlin, Kennet Andersson och Tomas Brolin. Ja, till och med Svennis. Jag kommer att minnas honom lika väl som jag minns Håkan Milds… str… rensning, Henrik Larssons iskalla straff, hans rusning fram till Thomas Ravelli… och hur jävla ont Tommy Svensson måste fått i ryggen efter den där misslyckade kullerbyttan.

För två år sedan, på dagen 15 år efter Rumänien-kvarten, fick vi den märklig idén att vi skulle ge er kvartsfinaldramat igen i liveblogg-format, i realtid, precis som om matchen spelades just den eftermiddagen.

Så här blev det.

Den där VM 94-krönikan, det borde kunna bli en ganska skön sommarläsning på något sätt. Eller som min kompis uttryckte det i helgen;

”Den borde tamejfan alltid sändas efter Kalle Anka på julafton”.

/ Leifby

Jag har pratat med Sven Nylander i dag och känner att jag vill ge er en tydligare inblick i hur landet ligger. Enligt Nylander så har han själv, vid två tidigare tillfällen, fått frågan om att vara med i ”Mästarnas mästare”.

Det berättade aldrig SVT.

Nylander har, och här litar jag på honom fullt ut, tackat nej just på grund av de anledningar som jag nämner i min krönika i dag.

Att det helt enkelt inte är rätt forum att reda ut den här soppan en gång för alltid.

”Jag har aldrig ”bett” om att få vara med utan har två av tre år blivit tillfrågad men tackat nej just på grund av några av de anledningar du nämner i krönikan. Nu har jag, när jag blivit offentlig igen i samband med P1, sagt att om frågan kvarstår kan tänka mig att medverka”.

Sven Nylander har alltså legat på SVT:s ”väntelista” inför kommande säsonger, han har själv signalerat ett ”ok, jag är redo” under våren men inte fått frågan.

Enligt Nylander så har SVT (och produktionsbolaget Meter) hållit en plats öppen för honom inför kommande säsong. Det är i alla fall vad de har sagt till honom. De har velat avvakta lite för att se hur den här 2006-skandalen landar nu när han väljer att kliva ut i offentligheten igen.

Jag fick höra en annan version, skrev den storyn och nu, när den gått i tryck och nått ut till er, har SVT och Meter meddelat Nylander att det inte är aktuellt att ta med honom till nästa säsong, mycket på grund av vår publicering i dag.

Ni kan ju bilda er en egen uppfattning om hur det här har gått till. Min spontana känsla är att de har letat efter den perfekta tajmingen och att de nu känner att det kanske bli lite för mycket skandalfokus eftersom Linda Haglund redan är rekryterad.

Det låter som att parterna (Meter, SVT och Nylander) tolkat läget olika och att de som har haft kontakt med Nylander inte varit speciellt raka och ärliga mot honom om läget.

Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram att Nylander inte på något sätt har ringt och försökt tjata sig in i den här serien och jag är väldigt ledsen att det framställdes på det viset.

Är ni fortfarande vakna?

I så fall vill jag bara avsluta med att säga att jag fortfarande inte tycker att ”Mästarnas mästare” ska bli en sorts skampåle där folk talar ut. Det finns varken lust eller rum för det. Jag vill gärna se Nylander i programmet, det viktigaste är att han först reder ut de frågor som fortfarande ligger obesvarade.

Ordentligt.

Sedan är det fritt fram för pinnmätning och grillkvällar.

/ Leifby

Härom dagen ramlade jag över Per Ledins gamla halsskydd från guldsäsongen 2006. Ett halsskydd som alltså tillbringat en viss tid i Ronnie Sundins armhåla.

Jag skickade ut en förfrågan på Twitter, kollade vad ni var beredda att skjuta till för att förvärva denna skabrösa tygstump.

Erik Johansson sköt till 50 spänn plus en puck med inskriptionen Leksands IF, Jonas Paulsson erbjöd en HBK-replika från förr när Umbro var det fräckaste ett fotbollslag kunde bära.

Ynkliga bud så jag valde i stället att ge bort halsskyddet till Adam Alsing.

Han är numera lycklig ägare av ett unket halsskydd och, som han själv avslöjade i dag, Johan Tornbergs nedsolkade guldkavaj från 1998.

Vad har ni för gamla prylar där hemma som bär en sporthistoria?

Foppas knäckta klubba från SM-finalen 1994?
Evander Holyfields avbitna öronsnibb?
Andreas Ravellis gamla Wunderbaum?

Berätta!

I nästa vecka lottar vi ut Radiosporten-Gunnar Brinks gamla halsmandlar.

/ Leifby

56:an Linda Haglund, älgstressaren Annichen Kringstad och Slites första och sista bidrag till världsishockeyn, Håkan Loob, är alla klara för nästa säsong av ”Mästarnas mästare”.

En okej start.
Lite mellanmjölk så där.

Det ska in nio namn till och det kommer nog att bli kanon till slut. Tyvärr så har både Björn Borg och JO Waldner deklarerat att de inte är intresserad av att såga en kub i sandsten. Borg tror jag blir svår att övertala, Waldner kan däremot tänka om.

Thomas Ravelli har fått frågan tidigare men tackat nej. I år har han inte fått frågan. Det har däremot Ralf Edström och Klas Ingesson men båda har tvingats tacka nej på grund av sin fysiska status. Klas Ingesson är fortfarande inte i kapp efter sin cancerkamp.

Annika Sörenstam har också fått frågan förut och varit intresserad. Det har helt enkelt inte passat in i hennes schema, Sörenstam har ju fött barn och ett sådant jobb kan man ju inte lämpa över på en caddie.

Härom dagen fick jag skriva ner min önskelista i Nöjesbladet och den såg ut så här.

Pia Sundhage, Fotboll
Svensk damfotbolls största profil som förde landslaget fram till EM-guldet 1984. Sveriges första och hittills enda mästerskapstitel på damsidan. Har spelat tre landskamper mer än Thomas Ravelli. Räcker så.

Pernilla Wiberg, Alpint
Fyra VM-guld, två OS-guld och en av våra största olympier någonsin. Som stöpt för att vara med i ”Mästarnas mästare”. Bara SVT ger fan i att dra fram karaokeutrustningen…

Ludmila Engquist, Friidrott
En bomb. Men kan man bjuda in Tomas Johansson, Marianne Berglund och Linda Haglund så kan man bjuda in Ludmilla. Det har gått tio år sedan dopingavslöjandet nu – och jag är beredd att förlåta.

Annika Sörenstam, Golf
Har vunnit allt och det är bara löjligt att mäta hennes meriter mot någon annans. Verkar så otroligt timid och ger nästan ett förnämt intryck. Bra bunkerspelare – men kan hon kräla i sand?

Björn Borg, Tennis
Den ende i vårt land som nått samma kultstatus som Ingemar Stenmark. Förmodligen den ende deltagaren som ensam skulle kunna få tre miljoner svenskar att återigen bänka sig framför teven igen. En dröm.

JO Waldner, Bordtennis
En miljard kineser kan inte ha fel. Få idrottare kan mäta sig med JO Waldners karriär som sträckte sig över tre decennium. Och få kan räkna ut hur många medaljer han tog – utan hjälp av en miniräknare.

Börje Salming, Ishockey
Är i fin form trots att hans kropp lappats ihop med 700 stygn. De stående ovationerna under Canada Cup 1976 (i Toronto) är fortfarande den mäktigaste en svensk idrottsman eller kvinna har fått.

Magnus Wislander, Handboll
Förgrundsfigur, linjekrigare och en av ledargestalterna i ”Bengans Boys” – ett av Sveriges bästa och mest folkkära landslag genom tiderna. Skön gubbe med stor prilla, dessutom.

Per-Olof ”Posa” Serenius
7000 SM-guld och flerfaldig världsmästare. I isracing. Bara en sådan sak. Men vem är han? Och hur är han? Jag vill lära känna ”Posa”. Lär sitta på ett helt lass med sköna historier.

*****

Det finns förstås många fler som jag skulle vilja se i ”MM”.

Jan Boklöv till exempel.

Vilka vill ni se?

*****

HBO har gjort en ny dokumentär om Björn Borg och John McEnroe.

”McEnroe/Borg: Fire & Ice”.

Om nu inte SVT har tillräckligt med stålar för att handla hem OS-rättigheterna så kanske vi kan få se den här i en tablå inom kort?

/ Leifby

SvFF (ugh ugh) bryter mot de mänskliga rättigheterna.
Mer om detta… [cliffhanger] … de närmaste dagarna.

Nu ska vi titta på kort.

Min förste mejlare ”CJ” är inte tappad bakom en vagn. Han hör ofta av sig med finurliga funderingar. Han tar fram intressant statistik med hjälp av liggande stolen och titt som tätt smyger han ner ”skärmdumpar” i min brevlåda.

Som den här, från TV4:s landskampsändning i går.
Vi tittar på den en stund innan vi anropar Boutros Boutros-Ghali.

Hur det lät?
Ungefär så här, tror jag.

Peter Jihde: – Om jag ser så här förvånad ut så… du känner igen mig va!?
Anders Andersson: – Mmm… vilken liten spjuver han är.
Olof Lundh: – Do you feel lucky? Well, do ya… punk!?

Om Lundh ledsnar på TV4 kan han ju alltid slå bröderna Coen en signal.

/ Leifby