Jag skäms för mitt sporadiska bloggande denna hös. Eller snarare är det så sporadiskt att det inte ens kan kallas för det.

I alla händelser sitter jag just nu i Europeiska rådets, allmänt kallat toppmötet, fula byggnad i Bryssel och väntar på att Fredrik Reinfeldt ska ha presskonferens om dagens förhandlingar. Men redan nu står det klart att medlemsländerna inte har kommit överens om hur mycket pengar de ska betala till en omställningsfond för u-länderna som de ska kunna få pengar ur för att bli mer klimatsmarta.

Åtta miljarder kastade Reinfeldt in i fonden i onsdags och hoppades att andra skulle följa efter. Det gjorde vissa länder, exempelvis United Kingdom. Andra ställde sig mer tvekamma, för att inte säga direkt negativa.

Avslkten var att under dagen skrapa ihop mellan 30 och 90 miljarder spänn. Det har inte lyckats, Förhandlingarna fortsätter i natt och i morgon. Själv drar jag mig tillbaka på hotell Ibis för skönhetssömn. (Det kan behövas)

Just nu bloggar jag på Aftonbladet på S-kongress tillsammans med mina kolleger Eva Buskas och Johanna Melén.

Aftonbladets sajtchef Sigge Ennart har tagit initiativ till en konferens om valrörelsen i Aftonbladet och den äger rum just nu.Mycket vällovligt. Om vi lyckas realisera hälften av idéerna lovar jag att varenda svensk kommer vilja följa kampen om regeringsmakten genom Aftonbladet. Underbart!

Det är pinsamt att jag inte kommit igång med bloggandet efter semestern förrän i dag.

Men i dag känns behovet stort av att kommunicera med er. Min, och Jan Helins, mejlboxar är sprängfyllda av reaktioner på debattartikeln i dag där vi berättar att vi från och med nu tackar nej till annonser från Sverigedemokraterna.

Många applåderar beslutet. Andra tycker det är dumt. Vi anses strypa debatten alternativt göra Sverigedemokraterna till martyrer.

Varken jag eller Janne har möjlighet att svara personligen på alla mejl. I så fall skulle den närmaste veckan gå åt.

Det här är det svar som jag mejlat till de flesta av dem som hört av sig.

”Hej!

Och stort tack för ditt mejl. Du är en av väldigt många som hört av dig till oss med synpunkter på artikeln om Sverigedemokraternas eventuella annonsering i Aftonbladet. Många applåderar beslutet, andra tycker att det är helt fel.

Det tycks dock som om många missuppfattat vad vi har bestämt. Precis som det står i artikeln har vi beslutat oss för att tacka nej till annonser för Sverigedemokraterna i framtiden. Däremot kommer Aftonbladet fortsätta granska partiet på nyhetsplats och, inom sedvanliga juridiska och pressetiska ramar, också publicera debattartiklar från partiet. Om vi är rätt underrättade kommer en publiceras redan i morgon.

Det är stor skillnad mellan redaktionellt material och annonser. I annonser bemöts inte budskap. Själva poängen med redaktionellt material, inklusive debattartiklar, är den motsatta. är ska åsikter brytas och den fria åsiktsbildningen stimuleras.

Vi hade hoppats att vårt beslut om att i fortsättningen tacka nej till Sverigedemokraternas förfrågningar om att få annonsera i Aftonbladet skulle stimulera debatten. På den punkten har vi lyckats.

Hälsningar

Jan Helin och Lena Mellin”

Vad tycker ni? Kom med synpunkter

Det är förmodligen som en präst  skulle svära i kyrkan men trots att jag är politisk reporter så struntar jag i Almedalen. Jag har semester från och med ikväll och jag tänker ta ledigt från bloggen också.

Från Almedalen bloggar mina kolleger Eva Buskas, Lina Boström Einarsson, Johanna Melén och Erika Sjöling på Almedalsbloggen. Välkomna dit! (den startar söndag 28 juni)

Det kan bli ett badkar.
Eller ett dubbel-v.
Men oavsett formen på de ekonomiska kurvorna kommer krisen att dominera politiken under lång tid.
Vem vinner på det?
Ingen vet naturligtvis hur framtiden kommer att gestalta sig. Men det finns teser.
Badkarsteoretikerna anser att den ekonomiska kurvan kommer att se ut som siluetten på  – ett badkar. Ett brant fall. En lång golgatavandring på djupet. Och så en brant uppåtkurva.
Andra befarar ett dubbel-v. Först en djup nedgång. Sedan en plötslig uppgång som bryts av ett nytt deprimerande fall. Och så småningom den uppgång som alla väntar på.
Oavsett badkaret eller dubbel-v:t så är ekonomerna, i det närmaste, överens om ett par saker.
Den första är att botten snart är nådd. Svensk ekonomi slutar falla under andra halvåret. Det blir, sannolikt, inte värre än så här.
Det andra är att det kommer det ta mycket lång tid innan ekonomin återhämtat sig. Åtskilliga år.
Ännu längre dröjer det innan arbetsmarknaden normaliseras. Efter normala lågkonjunkturer brukar man säga att det tar mellan fem och sju år innan arbetsmarknaden återhämtat sig. Nu tror den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD:s experter att det kan dröja upp till femton år. 2024, here we come!
Förra året var den svenska arbetslösheten 6,1 procent. Enligt statliga Konjunkturinstitutet kommer den att öka år för år för att 2011 vara nästan dubbelt så hög, 11,7 procent. Längre prognoser gör de inte och det är man just nu nästan tacksam för.
Framtiden ser, kort sagt, dyster ut. Ett semestergrubbel för landets ledande politiker blir alltså hur man förvandlar krisen till en valvinnare. När svenska folket utser en ny riksdag den 19 september nästa år kan en halv miljon människor gå utan jobb. Det är en faktor som varje valstrateg måste förhålla sig till.
Hittills har krisen gynnat regeringen med Fredrik Reinfeldt (M) i spetsen. De har varken tappat humöret eller sprungit omkring som nervösa kapplöpningshundar.
Det är dock ingen naturlag. Den förra borgerliga regeringen sopades bort efter krisen i början av 1990-talet. Det kan hända igen.
Men förutsättningen är sannolikt att oppositionen under ledning av Mona Sahlin (S) ändrar taktik.
De måste inte bara enas om vad regeringen ska kritiseras för. Utan framför allt hur deras alternativ ser ut, i kronor, ören och inriktning.

Det händer att jag äter kokt korv med stark senap på Klara Grillen på Drottninggatan. Det kanske inte låter så fantastiskt, men jag gillar det

Finansminister Anders Borg (M) tipsar i i regeringskansliets perrsonaltidning Klara om sina smultronställen. Allt enligt bloggen Departementet.

Vad är egentligen en nyhet? Fråan inställer sig sedan TT återger innehållet i en opiinonsmätning gjord av  Novus Opinion för TV4 om stödet för olika partier. Moderaterna rasar, skriver TT.

Men i tisdags, när Aftonbldadet i tisdags publicerade en mätning som visade samma sak var piggheten på TT inte lika påfallande. I vår mätning, som görs av United Minds tillsammans med Cint tappade Moderaterna 4 procent. I Novus Opinons var raset 5,1 procent.

Är jag bara gnällig? Eller är jag något på spåren?

Frankrikes president Nicolas Sarkozy vill införa förbud mot burkor på republiken Frankrikes territorium. Ibland kallas han Duracellkaninen på grund av sin hyperaktivitet men nu är det nog dags att lugna ner sig lite. Förbud har aldrig fått någon att ändra uppfattning i trosfrågor.

Lars Ohly har meddelat att han anser att polisen gör fel prioriteringar när de avsätter 15 personer föra att jaga dem som fildellar illegalt. Uttalandet är mindre välbetänkt.

Riksdagen, där Ohly sitter, stiftar lagar, exempelvis Ipredlagen. Polisen har till uppgift att se till att lagarna efterlevs.

Nu gör de precis det men det gillar inte Ohly utan han tycker de ska lägga ner mer energi på ekonomiska brott i stället.

Det kan man givetvis tycka. Men detta tyckande ankommer inte på pollisen. De ska följa instruktionerna från lagstiftarna.

Alternativet är att polisen blir en stat i staten. En slags tjeka. Det kan väl Ohly knappast vilja?