Först kommer Mona Sahlin.
Men sedan kommer Ibbe, Sven-Erik, Håkan, Stefan, Thomas och Tommy.
Socialdemokraterna – det nya grabbpartiet?

Socialdemokraterna har en stolt tradition på jämställdhetens område. Redan i valet 1994 hade partiet varvade valsedlar, varannan kandidat var en kvinna, varannan en man.
Efter valet bildade Ingvar Carlsson världens första helt jämställda regering med elva manliga statsråd och lika många kvinnliga. Sedan 2001 är socialdemokraterna feministiskt enligt partiprogrammet.
Men under Mona Sahlins ledning försvinner kvinnorna från ledande befattningar. De blir färre i stället för fler.
I dag utses Marita Ulvskogs efterträdare som partisekreterare. Det blir Ibrahim Baylan, även kallad Ibbe.
Det är inte första gången Sahlin låter en man efterträda en kvinna. Gruppledaren i riksdagen, internt en viktig maktposition, hette när Mona Sahlin blev partiledare Britt Bohlin Olsson. Nu heter han Sven-Erik Österberg.
I dag är Mona Sahlin ensam kvinna i den grupp som sköter den dagliga ledningen av socialdemokraterna.
Den ekonomiske talesmannen är Thomas Östros, tidigare näringsminister.
Bägge biträdande partisekreterarna är män. Håkan Juholt, som utsågs redan under Göran Perssons tid som partiordförande. Och Mona Sahlins högra hand sedan många år, Stefan Stern, som även har titeln riksdagsgruppens sekreterare.
Till denna manliga skara S-makthavare ska läggas Tommy Ohlström. Han kallas för partikassör men är en central figur, ofta lika inflytelserik än partisekreteraren, på partihögkvarteret i Stockholm.
En kvinna, sex män -är det bilden av ett feminstiskt parti? Självklart inte.
Sahlins favoriserande av män är svår att förstå. När Göran Persson avgick framfördes starka, nästan ultimativa, krav på att det efter mer än hundra år av män äntligen skulle bli en kvinna i toppen. I sitt installationstal poängterad Sahlin själv att könsskiftet var historiskt.
Men vad tänker alla de som hoppades att kvinnorna under Sahlins ledning skulle ta ett kliv framåt i partihierkin? Det skulle förvåna om det inte är besvikna.
Den ledningsgrupp som på Perssons tid bestod av två kvinnor och tre män har under Sahlin blivit sex män. Det är inte bara märkligt, det är dessutom omodernt.

//obs det är inte jag som räknat fel, gruppen har utökats.//

Befinner mig just nu i Vadstena i väntan på prisutdelningen på Årets Bild. Aftonbladets fotografer väntas ta storslam, det är väldigt roligt. I går kväll deltog jag i en debatt om läsarbilder, ett mer brännande ämne än jag kunde föreställa mig. Östgötacorrespondenten refererar delar av debatten på sina kultursidor i dag.

Nya siffror från SCB visar att ekonomin störtdök under fjärde kvartalet förra året  – men det visste vi ju redan. Men ett fall på 4,9 procent är väldigt dramatiskt!

Kronprinsessan Victorias förlovning har satt fart på debatten om monarkins framtid.
De som är för poängterar kungahusets symboliska och historiska värde. De som är emot talar om den gyllene buren.
Båda har rätt. Kungahuset, eller i alla fall kungafamiljen, är ungefär som landslaget i fotboll. Vi kan förenas kring dem oavsett om vi tycker de är bra eller dåliga. De är en del av vår gemensamma självbild.
Men det är dessutom så att FN, åtminstone på ett generellt plan, är emot det som begränsar möjligheterna att själv utforma sitt eget liv. Det har inte kungabarnen, i alla fall inte det äldsta. Victoria ska ta över, det har hela hennes uppfostran och utbildning gått ut på. Hon är född i en bur, förvisso en ganska trevlig bur, och i den kommer hon av allt att döma förbli tills hennes efterföljare tar över.

Jag gillar inte bloggare som plötsligt lägger av. Och så gör jag det själv. Men det berodde faktiskt inte på mig utan att lösenordet plötsligt inte funkade. Och det har jag givetvis inte kommit på varken måndag eller tisdag innan alla gått hem. I dag var det bättre ställt med minnet och nu har Daniel på Nya medier fixat allt. Återkommer senare ikväll.

Den här veckan  – ett liv.
Jag har deltagit i tre debatter (SvT, Filmhuset och Publicistklubben)
Jag har haft två halvdagsmöten (redaktionsledning och ledningsgrupp)
Jag har deltagit i ungefär 20 andra möten.
Centralrredaktionen har byggts om.
Dessutom har elpannan som värmer upp mitt hus gått sönder.
Och Saab, i den form vi känner biltillverkaren, har gått i putten.
Det är verkligen skönt att det är fredag!

I dag tyckte läsekretsen om mig. Mejlen öste in och folk som jag inte träffat på årtionden ville bli Facebookkompisar. Väldigt roligt.

Anledningen var dagens artikel om GM, Saabs ägare. Jag tycker att det är direkt pinsamt av dem att gå med jättelika förluster i fyra år och sedan tigga pengar av regeringarna i de länder de är verksamma. De vill sammanlagt ha över 300 miljarder kronor i skattepengar till projekt som gått med storförluster sedan 2005.

Just nu sitter jag på ett försenat X2000 till Göteborg för att vara med i SVT:s Debatt. Janne Josefsson tycker det är dags att diskutera Försäkringskassan och har tagit en cancersjuk kvinna till studion som tydligen ska jobba halvtid enligt kassan.

Här är länken till artikeln som gjort mig poppis:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/lenamellin/article4449809.ab

Dagens största nyhet var utan tvekan GM:s och regeringens besked till Saab. General Motors vill sälja fast först sedan regeringen stoppat in pengar. Regeringen säger blankt nej, statsminister Fredrik Reinfeldt (M) anser till och  med att GM gillrat en fälla. Enligt honom vill GM skicka avvecklingskostnaderna vidare till skattebetalarna.

I skymundan har dock något inressant inträffat. Enligt TV8 har Tomas Eneroth, vice ordförande i näringsutskottet (s), tackat nej till att bli socialdemokraternas partisekreterare efter Marita Ulvskog. Han var storfavoriten och många hoppades att han skulle ägna sig åt att restaurera partiets organisation.
Andra som hämnts i spekulationerna är riksdagsledamöterna Luciano Astudillo, Peter Hultqvist och Urban Ahlin. Den senare uppges inte heller stå till förfogande längre.

Nu har det hänt igen – jag har hoppat över en bloggdag. Det berodde på två saker.
Den första är att jag var på förhandsvisning av Ebbe the Movie och deltog i en efterföljande diskussion om filmen och om Ebbe.
Filmen kan rekommenderas. Den är rolig, Man skrattar och förundras över det spelrum som Ebbe Carlsson lyckades skapa för sig själv. Fenomenalt!
Den andra anledningen är Saab. Efter debatten åkte jag tillbaka till jobbet för att invänta GM:s nattliga besked om den svenska biltillverkaren. Det blev dystert. Lika dystert var regeringens idag. Återkommer om dag.

Ikväll är det debatt på Publicistklubben om politisk journalistik och jag är en av många i panelen.. Är vi för dåliga? Är vi för snälla? Är vi för elaka och griniga? Frågeställningarna är många redan från start och fler lär de bli under debattens gång.
Det är en ovanligt välvald dag för denna debatt även om det inte kunde veta det från början. I dag har den politiska journalistiken rört sig från allt från Fredrik Reinfeldts pappa Brunos misstänkta rattfylla. Till regeringens eventuella, och i så fall hur långtgående, ansvar för Saab.
Själv tycker jag att Bruno Reinfeldts misstänkta fylla har mycket litet med statsminister Reinfeldt att göra. Med sonen Reinfeldt är kopplingen desto tydligare.

Jag glömde att skriva något i går, illa. I dag lägger jag faktiskt ut en artikel som är publicerad i tidningen i dag. Den handlar om ekonomisk nationalism. Reagera gärna!1

Den nybakade presidenten Barack Obama.
Och hans franske kollega Nicolas Sarkozy.
Är de Sveriges fiender ett och två?
I kölvattnet av finanskris och konjunkturfall har en nygammal form av nationalism återuppstått. Den ekonomiska nationalismen, eller protektionism som vissa hellre kallar den.
De främsta förespråkarna är tyvärr två tongivande presidenter. Obama i Washington och Sarkozy i Paris.
I det jättelika stödpaket på drygt 7 000 miljarder kronor som USA:s senat nyligen sa ja till finns krav på ”Buy American”, köp amerikanskt. Järn och stål som används i projekt som finansieras av stödmiljarderna ska komma från amerikanska företag.
Den franska regeringen beviljade i måndags sin bilindustri lån på drygt 70 miljarder kronor. Villkoret är att de under de närmaste fem åren inte stänger fabriker eller sparkar bilarbetare i Frankrike. Anläggningar i andra länder kan däremot både slås igen eller kraftigt bantas.
Obama och Sarkozys ekonomiska nationalism är mycket oroande – för dig och mig och alla andra som bor i Sverige. Vi står och faller nämligen med exporten. Stryps handeln ligger vi riktigt illa till.
Hela 68 procent av alla varor som tillverkas i Sverige säljs utomlands. Exportens andel av BNP, värdet av alla varor och tjänster som produceras under ett år, är drygt 54 procent. USA är Sveriges femte största exportmarknad, Frankrike ligger på åttonde plats.
Lyckligtvis finns en motståndsrörelse mot den nya protektionismen. EU hotar med handelskrig om de amerikanska stålreglerna förverkligas. Tjeckien, nu EU:s ordförande, har kallat till regeringscheferna till extra toppmöte på söndag om två veckor för att diskutera det franska bilstödet.
Även statsminister Fredrik Reinfeldt (M) tillhör kritikerkören. Trots att han så sent som före jul uppmanade klappkonsumenterna att köpa svenskt.
Det är begripligt att höga politiker vill slå vakt om sysselsättningen där hemma. Men ibland måste man tänka lite längre än näsan räcker.
Efter kraschen på Wall Street 1929 chockhöjde USA tullarna för att skydda jordbruket och industrin. Andra länder svarade med samma mynt –  depressionen fördjupades och förlängdes.
Dumheter är inte till för att upprepas.