Jag glömde att skriva något i går, illa. I dag lägger jag faktiskt ut en artikel som är publicerad i tidningen i dag. Den handlar om ekonomisk nationalism. Reagera gärna!1

Den nybakade presidenten Barack Obama.
Och hans franske kollega Nicolas Sarkozy.
Är de Sveriges fiender ett och två?
I kölvattnet av finanskris och konjunkturfall har en nygammal form av nationalism återuppstått. Den ekonomiska nationalismen, eller protektionism som vissa hellre kallar den.
De främsta förespråkarna är tyvärr två tongivande presidenter. Obama i Washington och Sarkozy i Paris.
I det jättelika stödpaket på drygt 7 000 miljarder kronor som USA:s senat nyligen sa ja till finns krav på ”Buy American”, köp amerikanskt. Järn och stål som används i projekt som finansieras av stödmiljarderna ska komma från amerikanska företag.
Den franska regeringen beviljade i måndags sin bilindustri lån på drygt 70 miljarder kronor. Villkoret är att de under de närmaste fem åren inte stänger fabriker eller sparkar bilarbetare i Frankrike. Anläggningar i andra länder kan däremot både slås igen eller kraftigt bantas.
Obama och Sarkozys ekonomiska nationalism är mycket oroande – för dig och mig och alla andra som bor i Sverige. Vi står och faller nämligen med exporten. Stryps handeln ligger vi riktigt illa till.
Hela 68 procent av alla varor som tillverkas i Sverige säljs utomlands. Exportens andel av BNP, värdet av alla varor och tjänster som produceras under ett år, är drygt 54 procent. USA är Sveriges femte största exportmarknad, Frankrike ligger på åttonde plats.
Lyckligtvis finns en motståndsrörelse mot den nya protektionismen. EU hotar med handelskrig om de amerikanska stålreglerna förverkligas. Tjeckien, nu EU:s ordförande, har kallat till regeringscheferna till extra toppmöte på söndag om två veckor för att diskutera det franska bilstödet.
Även statsminister Fredrik Reinfeldt (M) tillhör kritikerkören. Trots att han så sent som före jul uppmanade klappkonsumenterna att köpa svenskt.
Det är begripligt att höga politiker vill slå vakt om sysselsättningen där hemma. Men ibland måste man tänka lite längre än näsan räcker.
Efter kraschen på Wall Street 1929 chockhöjde USA tullarna för att skydda jordbruket och industrin. Andra länder svarade med samma mynt –  depressionen fördjupades och förlängdes.
Dumheter är inte till för att upprepas.