Det är visserligen drygt 16 år sedan man jag minns ännu hur det kändes när TT kablade ut nyhetsflashen på eftermiddagen den 16 september 1992 – Riksbanken höjer räntan till 500 procent. Vi trodde i flera sekunder att det var något fel på telegrammet, det blev för en stund dödstyst på centralredaktionen.
The sky is the limiit sade dåvarande riksbankschefen Bengt Dennis som på förmiddagen samma dag hade höjt räntan till, vad man då under morgonen tyckte, otroliga 75 procent.
Då var det kronans fasta växelkurs som skulle försvaras  (vilket i och för sig misslyckades, växelkursen flyter sedan november 1992).
Nu är det lågkonjunkturen som ska bekämpas och därför sänks räntan till en procent, den lägsta nivån sedan åtminstone 1911.
Men den kommer att sänkas ännu mer, redan i vår. Kanske ända ner till noll procent.
Det är dramatiska tider vi lever i. Från 500 till en procent på 175 månader.

Den amerikanska senaten sade för en dryg timme sedan ja till president Obamas megakrispaket på drygt 7 000 miljarder kronor.
Det vore intressant att se hur många krispaket världens regeringar sjösatt sedan i höstas. Och hur mycket pengar det handlar om.
Det handlar, med stor sannolikhet, om summor som är ofattbara. Trots det är det ingen som ännu ser något slut på krisen.

Redaktionen just nu. Vi håller på att flytta runt allting vilket gör att det tillfälligt uppstått ett stort dansgolv. Mycket ovanligt i vår trånga värld.

De rödgröna hade tur med vädret när de träffades på Bommersvik. Härligt solsken och lite, lite snö på marken.
Mötet i sig var väl inte särskilt intressant. Det var den första sammandragningen av de arbetsgrupper som ska dra upp riktlinjerna för den regeringsplattform som S, V och MP ska lägga fram nästa år, oklart när.
Jämfört med alliansens pr-nissar ger de rödgröna ett något tafatt intryck. Inga gemensamma logotyper, inga ballonger eller glada färger. Faktum är att samtliga partier hade tagit med sig sådana där bakgrunden med partiloggan. Men de plockades aldrig fram.
Jag borde ha tagit en bild där ute i solen när Wetterstrand, Eriksson, Sahlin och Ohly visade upp sig i solen. Men det glömde den ovane bloggaren.

Har just kommit tillbaka efter en spårvagnsutflykt till Lilla Essingen. Jag var tvungen att kolla vilket gatunummer en fastighet som vi publicerat bild på tidningen har. Det är viktigt för ett svar till Allmänhetens pressombudsman (PO) som jag ska skriva senare ikväll.

När jag kom tillbaka hade den så kallade båten på centralredaktionen rivits. Där har nyhetsledningen för pappret suttit i tio år. Men nu när nätet och pappret ska bli sambor om ett par veckor ryms inte alla i båten. Dessutom tar den för stor plats på golvet. Avskedet uppges ha varit högtidligt och firades med körsång och lakritsbåtar.

Nu ska jag kolla aktieutdelningarna från några storföretag.

Andreas jobbar.

Nu testar jag från mobilen också!

Nu är tanken att jag ska börja blogga. Just nu går jag en liten kurs för att klara mig i bloggosfären – därav detta mycket korta inlägg.