Sänkta pensioner.
Sänkta löner.
I historieböckerna har torsdagen den 12 mars 2009 en given plats.
Sedan krisen slog till har svenska folket blivit fattigare. Kronans fallande kurs innebär en kollektiv lönesänkning, pengarna räcker inte lika länge som förut.
Men den syns inte i pappren från banken, sänkningen smyger sig på. Mycket tydligare besked fick i går två grupper – Volvos anställda och landets 1,6 miljoner pensionärer.
För första gången sedan krigsåren har de anställda på ett stort och aktat exportföretag gått med på att sänka och frysa lönerna. Visserligen ”bara” under nio månader, men dock. För skams skull skär ledningen även i sina egna inkomster.
Lika unikt är det slutliga beskedet från Försäkringskassan. Vid årsskiftet sänks inkomsten för en vanlig pensionär med 526 kronor i månaden eller drygt 6 300 kronor om året. Statens kaka är inte längre säker.
Den sänkta pensionen och de frysta och sänkta lönerna på Volvo, liksom den fallande kronan, har en gemensam förklaring. Finanskrisen och den galopperande lågkonjunkturen.
Men sedan upphör likheterna.
Volvos problem är fallande efterfrågan. De som vill köpa en ny bil nu är ungefär hälften så många som förra året. Företaget har redan varslat tusentals personer om uppsägning. De sänkta lönerna ska, i teorin, minska behovet av att sparka ännu fler.
Det kan fungera – på kort sikt. Men i det långa loppet kan bara en sak som rädda jobben och hela lönen på Volvo. Ökad försäljning.
Efterfrågan på pensioner är däremot lika hög i dag som den var förra året. Men i pensionssystemet finns en inbyggd broms som slår till i krislägen. Det har den gjort nu eftersom underskottet i pensionssystemet på grund av fallande börskurser blev 243 miljarder förra året. Resultat: Sänkt pension nästa år.
Men 2010 är bekant ett valår. Den politiker är inte född som just då vill mötas av horder av ilskna pensionärer.
De kan alltså räkna med någon slags lindring. Antingen fördelas sänkningen över flera år och blir mindre kännbar. Eller också kompenseras pensionärerna delvis med sänkt skatt eller höjt bostadsbidrag. Besked kommer senast i höst, men troligen redan före sommaren.
I krisens Sverige sänks inkomsterna genom överlagda, planerade beslut. Det har inte hänt i modern tid.

Volvos anställda går med på att sänka eller frysa lönerna. Saab varslar 750 personer, var tredje bilbyggare, om uppsägning.
Svenskt Näringslivs prognosmakare tror att BNP faller med mer än 3 procent nästa år och att det inte vänder ordentligt förrän 2011. Kolsvart alltså.
Statliga SBAB är mer optimistiska. De tror att nedgången blir hälften så stor i år som kollegerna på Svenskt näringsliv. Redan nästa år vänder det. Nattsvart alltså.
Men börsen har gått upp fyra dagar i rad vilket inte hänt sedan i somras. I bästa fall kan det vara ett tecken på att det är på väg att vända, åtminstone på börsen, enligt analytikern Peter Malmqvist. Nattlampa, möljligen?
Sammanfattningsvis är det ingen som har koll på läget. Spådomarna är ungefär lika säkra som dem som görs på kaffesump.
Däremot finns det en klar skillnad mellan kolsvart och nattsvart. Kolet är helt svart. Natten är sällan det. I de allra flesta fall finns en måne, några stjärnor och kanske till och med en lampa som lyser upp.

I morse presenterade min gamle skolkamrat, ekonomen Klas Eklund, sin nya bok vid ett frukostmöte på Norstedts.
Till skillnad från hans tidigare storsäljare, Vår ekonomi, så handlar den nya om en annan utmaning, klimatet. Titeln följer traditionen, boken heter Vårt klimat.
Eklund gillar att kalla sig själv för ”rikspedagogen” men i en tid då många sätter en särskild era i att använda exkluderande kodspråk är hans folkbildande ambitioner härliga tycker jag.
Det finns ännu en sak som jag gillar med Klas Eklund, han går in för sina arbetsuppgifter med liv och lust. Han utstrålar entusiasm och det är smittsamt.
En grå marsmorgon när senkommen snö yrde över Stockholm är det extra välkommet.

I år behöver staten låna 135 miljarder kronor enligt Riksgälden som sköter statsskulden. Förra året var överskottet lika stort, 135 miljarder kronor.
Så snabbt går det alltså – pendeln har svängt 270 000 000 000 kronor – om man nu hade en sådan gradering.
Ibland kan det vara skönt att bo en bit från världens viktigaste centra, det är lite lugnare här.
Men när botten går ur världsekonomin då är det inte lugnt här heller. Då förvandlas det som är en styrka i goda tider, exporten, till en svaghet. När för få vill köpa påverkas inte bara statsbudgeten. Du och jag står också där med våra tvättade halsar.

Dagens babe är för övrigt nygamle riksdagsledamoten Jan Emanuel Johansson (s) som hyr ut sitt fastighetsbestånd för fantasipriser.

Metalls avtal om att man lokalt ska kunna sänka lönerna med upp till 20 procent har blottat en spricka i LO. De andra förbunden är rädda för att det sprider sig.
Pappers tar direkt avständ från sina bröder i Metall medan Kommunal ”inte är särskilt glada över IF Metalls avtal”. En förskönande underdrift, låter det som.
I morgon (4 mars) publicerar vi en snabb-Sifo om vad svenska folket tycker. Spännande!

Det är inte längre lönt att på morgonen ha en uppfattning om hur dagen kommer att te sig. Varje dag är innehåller många nyheter av en karaktär som vi för bara ett halvår sedan knappast kunde föreställa oss.
I dag har exempelvis ett stort svenskt fackförbund, IF Metall, kommit överens med flera arbetsgivare om att sänka lönerna med 20 procent. Det är unikt. Metall kallar det visserligen inte en lönesänkning utan en sänkning av arbetstiden. Oavsett orsak blir det bara fyra femtedelar kvar av lönen. Obs gäller bara de arbetsgivare som tecknar ett avtal med den lokala fackklubben med den innebörden.
Dessutom har GM:s utvecklingschef Bob Lutz fällt följande bevingade kommentar:
– Min favoritkombination är att slå ihop Volvo och Saab. Då blir både vi och Ford av med ett problem.
Där ser man hur han ser på det företag som GM fortfarande är ensam ägare till. Fin kille!
Sammanfattningsvis var det alltså ännu en omtumlande dag i krisens Sverige,