Jag och mina kolleger på samhällsredaktionen kan vara säker på en sak, vi jobbar 1 maj. Arbetarrörelsens stora dag ska bevakas.
Det innebär att Valborg alltid tillbringas på jobbet. Det är mycket logistik, och annat som ska förberedas.
Så även denna Valborg, medan våren sjungits in har vi suttit här och plitat.
Men det kan vara värre. Man kan till exempel vara utan jobb.

I dag presenterade oppositionen sina skuggbudgetar. Just det , skuggbudgetar i plural. De tre partier som vill bilda regering tillsammans efter valet om 16 månader är fortfarande inte så sampelat att de kan leverera ett gemensamt förslag till regeringens vårbudget.
Den första gemensamma budgetmotionen är i stället inplanerad till våren 2010, fyra månader före valet.
Det är inte optimalt, i alla fall inte om man för väljarna vill framstå som lika samspelta som Alliansens fyra partier.
De är inte överens om hur mycket pengar som ska satsas på kommunerna, inte hur många utbildningsplatser för vuxna som krävs för att hyfsa arbetslöshetssifforna, inte hur man ska stödja innovation och nyföretagande.
Däremot är de överens om att införa en skrotbilspremie för att göra Sverige lite grönare och för att minska påfrestningarna för den krisdrabbade personbilstillverkningen.
Det är inte lätt att heta Mona Sahlin.

Världen står inför jättestora problem, den värsta ekonomiska krisen åtminstone på den här sidan andra världskriget, kanske sedan depressionen på 1930-talet.
Vilka krafter tycker då en av EU:s regeringschefer, premiärministen i ett av EU:s största länder och dessutom en av grundarnationerna, ska kallas in? Jo, fyra tv-kändisar.
Fyra kvinnor mellan 28 och 36 har handpolockats av Silvio Berlusconi för att kandidera i valet till EU-parlamentet. Men de har inte varit politiskt aktiva och kan uppenbarligen ingenting om politik eftersom de skickats på träningsläger för att klara av sina eventuella framtida arbetsuppgifter.
Berlusconi är inte en man i tiden. Han är en pajas.

Dagens stora händelse på den inrikespolitiska arenan är inte den nye danske statsministern Lars Løkke Rasmussens  artigethetsvisit. Utan att regeringen säger tack och adjö till Haga slott för att Victoria och Daniel ska kunna bo ståndsmässigt och nära stan.

Mitt bästa minne från Haga är Benazir Bhuttos besök i Sverige någon gång under början av 1990-talet (tror jag det var). Den pakistanska premiäministern hade förvandlat ett av rummen i det ganska nerslitna slottet till en orientaliskt mysig upplevelse. Det var kuddar och tekannor överallt och fyra reportrar från olika tidningar fick ställa frågor.
Själv var hon oerhört charmerande och berättade när hon första gången var i Sverige, då tillsammans med sin pappa premiärminstern som senare avrättades. Hon klagade också på den svenska varianten av te – too weak!

Utanför fönstret rör sig nu en karavan av polisbilar med blåljus. Hammarby förlorade hemma mot IFK Göteborg.

LO och Svenskt näringsliv äger som bekant gemensamt en del försäkringsbolag. Ett av dem är AMF som nyligen skakades av pensionsskandalen. Styrelsen hade suttit och nickat i flera år och undrat hur det kunde komma sig att pensionsavgifterna blev så dyra.
Nu är det bestämt att det är ordföranden Göran Thunhammar, 62, som ska bära hundhuvudet. Han får gå vid bolagsstämman 4 maj.
Tidigare har ordföranen, precis som i Thunhammars fall, hämtats från arbetsgivarsidan. Som ett led i upprensningen på AMF har de båda ägarna enats om att ordföranden i framtiden ska vara neutral.
Och vem kom de då att tänka på om inte Lennart Jeansson, tdigiare vd för Volvo personvagnar och vice vd i AB Volvo. I slutet av maj fyller han 68 år.
Villa, Volvo, vovve och så en pensionsförsäkring på AMF. Mer folkhem än så blir det inte.

Enligt en ny amerikansk bok är det Elsewhere som gäller. I den nya uppkopplade världen känner alltfler att de måste befinna sig överallt hela tiden. Skiljelinjer som förr var glasklara, exempelvis mellan arbete och fritid, finns inte längre och en ny hyperstressad generation ska vara överalt och jämt.
Har tänkt särskilt mycket på det i dag då utdelningen av i-phones fortsätter här på jobbet. Alla ska vara helt nåbara – jämt. Det är inte enbart av godo.

En avdelning inom Pappers i Blekinge har bestämt sig för att inte demonstrera på 1 maj. Man är upprörd över Wanja Lundby-Wedin och AMF-skandalen.
Vore man i LO-ordföranden, eller Mona Sahlins, kläder skulle beslutet vara djupt oroande.
Socialdemokraternas kris har länge dolts av höga opinionssiffror. Desto tydligare blir den nu då socialdemokraterna och moderaterna är i stort sett jämnstora i opinionsmätningarna.
Makt är kul, vilket Göran Persson på ett befriande oblygt sätt gav uttryck för. Men för väljarna räcker inte det, de vill veta varför socialdemokraterna och deras rödgröna allierade vill ha makten tillbaka. Helt enkelt, hur ser socialdemokratin post-Persson på olika viktiga samhällsfrågor? Än så länge är svaren färre än frågorna.
I år ligger 1 maj på en fredag vilket gör att många sannolikt föredrar en långhelg på landet eller hos vänner och bekanta i stället för att gå ut och demonstrera. Risken att 1 maj, arbetarrörelsens främsta högtidsdag, är överhängande att det blir en dag som manifesterar vilsenhet och tvehågsenhet. Inte kraft och mod.
Ibland är det mycket skönt att inte befinna sig i Mona Sahlins kläder.

Har just läst finansplanen, inledningen till den statliga budet som Anders Borg presenterar i morgon.
Det är i sanning dyster läsning. 11,7 procents arbetslöshet 2011. Samma går omkring en kvarts miljon människor i olika program arrangerade av Arbetsförmedlingen. Borg skriver också att framtidsutsikterna för svensk ekonomi är ”mycket dystra de närmaste åren”,
Det vore mycket tråkigt om han får rätt.
Men det som i goda tider är vår största tillgång, exporten, blir spåret av finanskrisen och den globala konjunkturnedgången ett sänka. När ingen bygger behövs inte stål och trä och byggmaskiner., När färre varor ska fraktas behöver man inte köpa en ny lastbil. Och en ny personvagn är liksom inte att tänka på så länge den gamla rullar.
Hoppas Anders Borg har fel. Men hittills under krisen är det tyvärr dysterkvistarna som fått rätt.

Jenz Kjellberg bloggar.
Det borde han inte göra.
Då får han sänkt a-kassa.

I tisdags blev Jenz Kjellberg, 40, arbetslös. Efter drygt tre år som svetsare på Volvo CE i Växjö gjorde han och 290 arbetskamrater sin sista arbetsdag.
Kjellberg har sedan han varslades om uppsägning i december bloggat på Smålandspostens bloggportal. Han har berättat för den som vill läsa om förberedelserna för det oundvikliga – att bli arbetslös.
Men nu är det slut. Enligt Metalls a-kassa i Växjö är bloggandet ett uppdrag och därför ska hans ersättning från a-kassan minskas. Bloggar han en halvtimme om dagen sju dagar i veckan ska ersättning sänkas med motsvarande 3,5 timmars jobb. Punkt.
Det är fullkomligt absurt.
Jenz Kjellberg har inget kontrakt med Smålandsposten och får inte betalt. Några krav på hur mycket han ska leverera har inte ställts.
Ändå kan hans bloggande jämföras med arbete, enligt a-kassan.
Säger de samma sak till akvarellmålare? Till dagboksskribenter och mejlare?
Enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har varje människa rätt att ”utan ingripande” tycka vad den vill och sprida sina åsikter. Alltså göra det Jenz Kjellberg försöker göra.
Något stöd i lagstiftningen finns inte heller. A-kassan kan dras ner om man utbildar sig, är permitterad eller tjänstledig. Enligt standardreglerna får man dessutom tjäna 1 920 kronor i veckan på en bisyssla. Förutsättningen är dock att man hållit på ett helt år, inte fyra månader som blogg-Jenz.
Även forskningen är på Jenz Kjellbergs sida. När socialbidragstagare i Stockholm fick krav på sig att vara aktiva minskade antalet hushåll som behövde stödet med nästan sex procent. Detsamma borde rimligen gälla dem som uppbär a-kassa.
”Få klyftor är så djupa som klyftan mellan den som har arbete och den som ställts utanför. Först när människor känner att de kan göra en insats för sig själva och andra kan vi få ett inkluderande samhälle”, sa Fredrik Reinfeldt (M) i regeringsförklaringen i höstas. Han står alltså på Kjellbergs sida.
A-kassans inställning till bloggande är ungefär lika modern som att säga frun ska sköta tvätten medan mannen ska ta hand om bilen. Och barnen är rara.
Jenz Kjellberg gör det alla säger att en arbetslös ska göra. Han är aktiv.
Därför är han värd höjd a-kassa. Inte sänkt.

Tittade lite på tv-utsändningen från Obamas presskonferens i samband med G20-mötet i London, mötet som eventuellt räddar världen.
Man kan inte undvika att bli imponerad av  honom. Han är lugn.
I motsvarande läge skulle de flesta andra ligga vakna hela nätterna och kallsvettas över ansvaret. Men han utstrålar lugn, att han har läget under kontroll. Hur många miljarder dollar är det värt undrar man sedan börsen gick upp med 4,6 procent i dag.
Beundransvärt är det i alla händelser.