Det var inte Expressen som upptäckte att de kallat en kvinna för Wanja Lundby-Wedin på sin förstasida – det var Mona Sahlin.

Sahlin skulle ut och valtala och på vägen dit läste hon uppenbarligen Expressen och kunde för den Expressen-reporter som skulle bevaka valturnén berätta att kvinnan på bilden inte alls var Wanja Lundby-Wedin.

För övrigt kan meddelas att kvinnan som inte var Wanja Lundby-Wedin inte tyckte om Monica Gunnes krönika i Aftonbladet igår. Temat var att i mörkret är alla tanter grå.

Wanja look–liken ansåg att Gunne nedvärderade henne. Men så uppfattade i alla fall inte jag det. Jag tyckte Gunnes satiriska udd var riktad mot den som inte förssöker se och tänka klart – även i mörkret.

I dagens tidning startade Aftonbladet kampanjen Jag orkar rösta inför valet till EU-parlamentet den 7 juni. På debattsajten Newsmill tycker en statsvetare och en kandidat att kampanjen är ”märklig” respektive ”skamlig”.

Det beror, om jag förstår dem rätt, på att vi som ett litet skojigt inslag i kampanjen satsar 500 krnor per dag på att få så många som möjligt att rösta. I går var det två damer i Varnhem som lovade att gå att rösta mot att Aftonbldet gav Lutherhjälpen 100 kronor.

Detta är alltså skamligt eller märkligt enligt skribenterna. Vissa har verkligen svårt att dra på smilbanden.

Dagns mediahändelse är Expressens intervju med en kvinna som inte är Wanja Lundby-Wedin med stor lansering på ettan som varandes just en intervju med en ilsken LO-ordförande.

Det är så fruktansvärt pinsamt. Jag känner verkligen med kollegerna i tidningskvarteren i Marieberg. Man vill inte vara i deras kläder i dag.

I övrigt tycker jag ”skandalen” på Riva del Sole inte är mycket till skandal. En fyrbäddslägenhet kostar den här veckan 4 830 kronor på semesteranläggningen. Alltså knappt 700 kronor per dygn.

Om Lundby-Wedins man förmånsbeskattas i Italien för sin del av denna hyra – eller inte – tycker jag är en fråga av mindre intresse  – och inte värt uppbragda känslor.

Däremot är det märklgit att LO:s ordförande, som rimligen har ganska späckade dagar, lägger en vecka av sitt arbetsår på att vara ordfröande för LO:s, TCO:s och KF:s gemensamma semesteranlägggninar i Italien.

Det bör enligt alla rimliga mått mått vara en felprioritering av tiden. Om det inte är just den betalningsfria veckan, inklusive tre måltider, på anläggningen som lockar.

Efter ett skandalöst långt uppehåll är jag nu tillbaka i bloggandes värld. Den ofrivilliga pausen berodde på en krånglande dator, den ville inte alls vara med mig. Men nu har jag en ny.

Trots två partiledardebatter den här veckan, igår i SvT och i morgon i riksdagen, börjar politiken nu varva ner inför långhelgen.

det ska jag också göra. Från och  med i morgon blir det semester ända fram till måndag morgon.

Dagens politiska händelse lyser med sin frånvaro. Möjligen kan det vara premiärvisningarna på folkpartiet och kristdemokraternas valreklam som ska gå i TV4? Lugn dag med andra ord.

Fackförbundet Unionen, som bland annat organiserar tjänstemännen i industrin, har tvingats acceptera att deras lokala klubbar tecknar avtal om sänkt lön och sänkt arbetstid efter tolkningar i Arbetsdomstolen.
Därmed försvann det mest hårdnackade motståndet mot sänkta löner i Sverige. Unionen har, med rätta, påpekat att det inte löser några problem. Det bara förlänger pinan.
’Är just nu i Oslo på Schibsted Editors Forum. Här snackar vi om en bransch där det heller räcker med några 20-procentiga löneminskningar för att klara sig. Det är inte muntert i mediavärlden heller.

De som sköter utförsäljningen av apoteken har nu  meddelat att två av tre ska säljas. Det betyder att majoriteten av framtidens apotek inte kommer ha den fulgröna statliga skylten.

Men framför allt betyder det att de gamla fina djurnamnen försvinner. Jag minns apotekeet Älgen från  min barndom, stort älghuvud ovanför dörren och älghandtag på dörren. Apoteket Lejonet var också ganska fint.

Nu är ju detta en förändring som inte kommer över en natt. Ett flertal djurapotek, exempelvis Älgen är redan nedlagda, nya apotek har mindre fantasigeggande namn. Typ Apoteket Globen, mitt närmaste pillerställe.

Men djurens era i friskvårdens och sjukvårdens värld kan nog från med nu betraktas som helt slut. Utom i något enstaka undantag.

I dag har Aftonbladet berättat om det stora sparpaketet. 150 miljoner och 100 person ska bort.
Det är tungt och riktigt tungt kändes det under informationsmötet på Hovet. Det var så tyst att man, med undantag för lite småbarnsjoller, kunde höra en knappnål falla.
Eftersom det inte bara är Aftonbladet som dras med problem känns det extra jobbigt. Att starta nytt eller hitta ett annat jobb i mediebranschen är inte alldeles enkelt. Den som vill byta bana har väldigt kort tid att fundera över om det är just nu detta ska göras.
Det enda man kan trösta sig med är att efter regn kommer sol. Så har det i alla fall varit hittills.

Jag och mina kolleger på samhällsredaktionen kan vara säker på en sak, vi jobbar 1 maj. Arbetarrörelsens stora dag ska bevakas.
Det innebär att Valborg alltid tillbringas på jobbet. Det är mycket logistik, och annat som ska förberedas.
Så även denna Valborg, medan våren sjungits in har vi suttit här och plitat.
Men det kan vara värre. Man kan till exempel vara utan jobb.

I dag presenterade oppositionen sina skuggbudgetar. Just det , skuggbudgetar i plural. De tre partier som vill bilda regering tillsammans efter valet om 16 månader är fortfarande inte så sampelat att de kan leverera ett gemensamt förslag till regeringens vårbudget.
Den första gemensamma budgetmotionen är i stället inplanerad till våren 2010, fyra månader före valet.
Det är inte optimalt, i alla fall inte om man för väljarna vill framstå som lika samspelta som Alliansens fyra partier.
De är inte överens om hur mycket pengar som ska satsas på kommunerna, inte hur många utbildningsplatser för vuxna som krävs för att hyfsa arbetslöshetssifforna, inte hur man ska stödja innovation och nyföretagande.
Däremot är de överens om att införa en skrotbilspremie för att göra Sverige lite grönare och för att minska påfrestningarna för den krisdrabbade personbilstillverkningen.
Det är inte lätt att heta Mona Sahlin.

Världen står inför jättestora problem, den värsta ekonomiska krisen åtminstone på den här sidan andra världskriget, kanske sedan depressionen på 1930-talet.
Vilka krafter tycker då en av EU:s regeringschefer, premiärministen i ett av EU:s största länder och dessutom en av grundarnationerna, ska kallas in? Jo, fyra tv-kändisar.
Fyra kvinnor mellan 28 och 36 har handpolockats av Silvio Berlusconi för att kandidera i valet till EU-parlamentet. Men de har inte varit politiskt aktiva och kan uppenbarligen ingenting om politik eftersom de skickats på träningsläger för att klara av sina eventuella framtida arbetsuppgifter.
Berlusconi är inte en man i tiden. Han är en pajas.