I morse presenterade min gamle skolkamrat, ekonomen Klas Eklund, sin nya bok vid ett frukostmöte på Norstedts.
Till skillnad från hans tidigare storsäljare, Vår ekonomi, så handlar den nya om en annan utmaning, klimatet. Titeln följer traditionen, boken heter Vårt klimat.
Eklund gillar att kalla sig själv för ”rikspedagogen” men i en tid då många sätter en särskild era i att använda exkluderande kodspråk är hans folkbildande ambitioner härliga tycker jag.
Det finns ännu en sak som jag gillar med Klas Eklund, han går in för sina arbetsuppgifter med liv och lust. Han utstrålar entusiasm och det är smittsamt.
En grå marsmorgon när senkommen snö yrde över Stockholm är det extra välkommet.

I år behöver staten låna 135 miljarder kronor enligt Riksgälden som sköter statsskulden. Förra året var överskottet lika stort, 135 miljarder kronor.
Så snabbt går det alltså – pendeln har svängt 270 000 000 000 kronor – om man nu hade en sådan gradering.
Ibland kan det vara skönt att bo en bit från världens viktigaste centra, det är lite lugnare här.
Men när botten går ur världsekonomin då är det inte lugnt här heller. Då förvandlas det som är en styrka i goda tider, exporten, till en svaghet. När för få vill köpa påverkas inte bara statsbudgeten. Du och jag står också där med våra tvättade halsar.

Dagens babe är för övrigt nygamle riksdagsledamoten Jan Emanuel Johansson (s) som hyr ut sitt fastighetsbestånd för fantasipriser.

Metalls avtal om att man lokalt ska kunna sänka lönerna med upp till 20 procent har blottat en spricka i LO. De andra förbunden är rädda för att det sprider sig.
Pappers tar direkt avständ från sina bröder i Metall medan Kommunal ”inte är särskilt glada över IF Metalls avtal”. En förskönande underdrift, låter det som.
I morgon (4 mars) publicerar vi en snabb-Sifo om vad svenska folket tycker. Spännande!

Det är inte längre lönt att på morgonen ha en uppfattning om hur dagen kommer att te sig. Varje dag är innehåller många nyheter av en karaktär som vi för bara ett halvår sedan knappast kunde föreställa oss.
I dag har exempelvis ett stort svenskt fackförbund, IF Metall, kommit överens med flera arbetsgivare om att sänka lönerna med 20 procent. Det är unikt. Metall kallar det visserligen inte en lönesänkning utan en sänkning av arbetstiden. Oavsett orsak blir det bara fyra femtedelar kvar av lönen. Obs gäller bara de arbetsgivare som tecknar ett avtal med den lokala fackklubben med den innebörden.
Dessutom har GM:s utvecklingschef Bob Lutz fällt följande bevingade kommentar:
– Min favoritkombination är att slå ihop Volvo och Saab. Då blir både vi och Ford av med ett problem.
Där ser man hur han ser på det företag som GM fortfarande är ensam ägare till. Fin kille!
Sammanfattningsvis var det alltså ännu en omtumlande dag i krisens Sverige,

Först kommer Mona Sahlin.
Men sedan kommer Ibbe, Sven-Erik, Håkan, Stefan, Thomas och Tommy.
Socialdemokraterna – det nya grabbpartiet?

Socialdemokraterna har en stolt tradition på jämställdhetens område. Redan i valet 1994 hade partiet varvade valsedlar, varannan kandidat var en kvinna, varannan en man.
Efter valet bildade Ingvar Carlsson världens första helt jämställda regering med elva manliga statsråd och lika många kvinnliga. Sedan 2001 är socialdemokraterna feministiskt enligt partiprogrammet.
Men under Mona Sahlins ledning försvinner kvinnorna från ledande befattningar. De blir färre i stället för fler.
I dag utses Marita Ulvskogs efterträdare som partisekreterare. Det blir Ibrahim Baylan, även kallad Ibbe.
Det är inte första gången Sahlin låter en man efterträda en kvinna. Gruppledaren i riksdagen, internt en viktig maktposition, hette när Mona Sahlin blev partiledare Britt Bohlin Olsson. Nu heter han Sven-Erik Österberg.
I dag är Mona Sahlin ensam kvinna i den grupp som sköter den dagliga ledningen av socialdemokraterna.
Den ekonomiske talesmannen är Thomas Östros, tidigare näringsminister.
Bägge biträdande partisekreterarna är män. Håkan Juholt, som utsågs redan under Göran Perssons tid som partiordförande. Och Mona Sahlins högra hand sedan många år, Stefan Stern, som även har titeln riksdagsgruppens sekreterare.
Till denna manliga skara S-makthavare ska läggas Tommy Ohlström. Han kallas för partikassör men är en central figur, ofta lika inflytelserik än partisekreteraren, på partihögkvarteret i Stockholm.
En kvinna, sex män -är det bilden av ett feminstiskt parti? Självklart inte.
Sahlins favoriserande av män är svår att förstå. När Göran Persson avgick framfördes starka, nästan ultimativa, krav på att det efter mer än hundra år av män äntligen skulle bli en kvinna i toppen. I sitt installationstal poängterad Sahlin själv att könsskiftet var historiskt.
Men vad tänker alla de som hoppades att kvinnorna under Sahlins ledning skulle ta ett kliv framåt i partihierkin? Det skulle förvåna om det inte är besvikna.
Den ledningsgrupp som på Perssons tid bestod av två kvinnor och tre män har under Sahlin blivit sex män. Det är inte bara märkligt, det är dessutom omodernt.

//obs det är inte jag som räknat fel, gruppen har utökats.//

Befinner mig just nu i Vadstena i väntan på prisutdelningen på Årets Bild. Aftonbladets fotografer väntas ta storslam, det är väldigt roligt. I går kväll deltog jag i en debatt om läsarbilder, ett mer brännande ämne än jag kunde föreställa mig. Östgötacorrespondenten refererar delar av debatten på sina kultursidor i dag.

Nya siffror från SCB visar att ekonomin störtdök under fjärde kvartalet förra året  – men det visste vi ju redan. Men ett fall på 4,9 procent är väldigt dramatiskt!

Kronprinsessan Victorias förlovning har satt fart på debatten om monarkins framtid.
De som är för poängterar kungahusets symboliska och historiska värde. De som är emot talar om den gyllene buren.
Båda har rätt. Kungahuset, eller i alla fall kungafamiljen, är ungefär som landslaget i fotboll. Vi kan förenas kring dem oavsett om vi tycker de är bra eller dåliga. De är en del av vår gemensamma självbild.
Men det är dessutom så att FN, åtminstone på ett generellt plan, är emot det som begränsar möjligheterna att själv utforma sitt eget liv. Det har inte kungabarnen, i alla fall inte det äldsta. Victoria ska ta över, det har hela hennes uppfostran och utbildning gått ut på. Hon är född i en bur, förvisso en ganska trevlig bur, och i den kommer hon av allt att döma förbli tills hennes efterföljare tar över.

Jag gillar inte bloggare som plötsligt lägger av. Och så gör jag det själv. Men det berodde faktiskt inte på mig utan att lösenordet plötsligt inte funkade. Och det har jag givetvis inte kommit på varken måndag eller tisdag innan alla gått hem. I dag var det bättre ställt med minnet och nu har Daniel på Nya medier fixat allt. Återkommer senare ikväll.

Den här veckan  – ett liv.
Jag har deltagit i tre debatter (SvT, Filmhuset och Publicistklubben)
Jag har haft två halvdagsmöten (redaktionsledning och ledningsgrupp)
Jag har deltagit i ungefär 20 andra möten.
Centralrredaktionen har byggts om.
Dessutom har elpannan som värmer upp mitt hus gått sönder.
Och Saab, i den form vi känner biltillverkaren, har gått i putten.
Det är verkligen skönt att det är fredag!

I dag tyckte läsekretsen om mig. Mejlen öste in och folk som jag inte träffat på årtionden ville bli Facebookkompisar. Väldigt roligt.

Anledningen var dagens artikel om GM, Saabs ägare. Jag tycker att det är direkt pinsamt av dem att gå med jättelika förluster i fyra år och sedan tigga pengar av regeringarna i de länder de är verksamma. De vill sammanlagt ha över 300 miljarder kronor i skattepengar till projekt som gått med storförluster sedan 2005.

Just nu sitter jag på ett försenat X2000 till Göteborg för att vara med i SVT:s Debatt. Janne Josefsson tycker det är dags att diskutera Försäkringskassan och har tagit en cancersjuk kvinna till studion som tydligen ska jobba halvtid enligt kassan.

Här är länken till artikeln som gjort mig poppis:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/lenamellin/article4449809.ab