Dagens största nyhet var utan tvekan GM:s och regeringens besked till Saab. General Motors vill sälja fast först sedan regeringen stoppat in pengar. Regeringen säger blankt nej, statsminister Fredrik Reinfeldt (M) anser till och  med att GM gillrat en fälla. Enligt honom vill GM skicka avvecklingskostnaderna vidare till skattebetalarna.

I skymundan har dock något inressant inträffat. Enligt TV8 har Tomas Eneroth, vice ordförande i näringsutskottet (s), tackat nej till att bli socialdemokraternas partisekreterare efter Marita Ulvskog. Han var storfavoriten och många hoppades att han skulle ägna sig åt att restaurera partiets organisation.
Andra som hämnts i spekulationerna är riksdagsledamöterna Luciano Astudillo, Peter Hultqvist och Urban Ahlin. Den senare uppges inte heller stå till förfogande längre.

Nu har det hänt igen – jag har hoppat över en bloggdag. Det berodde på två saker.
Den första är att jag var på förhandsvisning av Ebbe the Movie och deltog i en efterföljande diskussion om filmen och om Ebbe.
Filmen kan rekommenderas. Den är rolig, Man skrattar och förundras över det spelrum som Ebbe Carlsson lyckades skapa för sig själv. Fenomenalt!
Den andra anledningen är Saab. Efter debatten åkte jag tillbaka till jobbet för att invänta GM:s nattliga besked om den svenska biltillverkaren. Det blev dystert. Lika dystert var regeringens idag. Återkommer om dag.

Ikväll är det debatt på Publicistklubben om politisk journalistik och jag är en av många i panelen.. Är vi för dåliga? Är vi för snälla? Är vi för elaka och griniga? Frågeställningarna är många redan från start och fler lär de bli under debattens gång.
Det är en ovanligt välvald dag för denna debatt även om det inte kunde veta det från början. I dag har den politiska journalistiken rört sig från allt från Fredrik Reinfeldts pappa Brunos misstänkta rattfylla. Till regeringens eventuella, och i så fall hur långtgående, ansvar för Saab.
Själv tycker jag att Bruno Reinfeldts misstänkta fylla har mycket litet med statsminister Reinfeldt att göra. Med sonen Reinfeldt är kopplingen desto tydligare.

Jag glömde att skriva något i går, illa. I dag lägger jag faktiskt ut en artikel som är publicerad i tidningen i dag. Den handlar om ekonomisk nationalism. Reagera gärna!1

Den nybakade presidenten Barack Obama.
Och hans franske kollega Nicolas Sarkozy.
Är de Sveriges fiender ett och två?
I kölvattnet av finanskris och konjunkturfall har en nygammal form av nationalism återuppstått. Den ekonomiska nationalismen, eller protektionism som vissa hellre kallar den.
De främsta förespråkarna är tyvärr två tongivande presidenter. Obama i Washington och Sarkozy i Paris.
I det jättelika stödpaket på drygt 7 000 miljarder kronor som USA:s senat nyligen sa ja till finns krav på ”Buy American”, köp amerikanskt. Järn och stål som används i projekt som finansieras av stödmiljarderna ska komma från amerikanska företag.
Den franska regeringen beviljade i måndags sin bilindustri lån på drygt 70 miljarder kronor. Villkoret är att de under de närmaste fem åren inte stänger fabriker eller sparkar bilarbetare i Frankrike. Anläggningar i andra länder kan däremot både slås igen eller kraftigt bantas.
Obama och Sarkozys ekonomiska nationalism är mycket oroande – för dig och mig och alla andra som bor i Sverige. Vi står och faller nämligen med exporten. Stryps handeln ligger vi riktigt illa till.
Hela 68 procent av alla varor som tillverkas i Sverige säljs utomlands. Exportens andel av BNP, värdet av alla varor och tjänster som produceras under ett år, är drygt 54 procent. USA är Sveriges femte största exportmarknad, Frankrike ligger på åttonde plats.
Lyckligtvis finns en motståndsrörelse mot den nya protektionismen. EU hotar med handelskrig om de amerikanska stålreglerna förverkligas. Tjeckien, nu EU:s ordförande, har kallat till regeringscheferna till extra toppmöte på söndag om två veckor för att diskutera det franska bilstödet.
Även statsminister Fredrik Reinfeldt (M) tillhör kritikerkören. Trots att han så sent som före jul uppmanade klappkonsumenterna att köpa svenskt.
Det är begripligt att höga politiker vill slå vakt om sysselsättningen där hemma. Men ibland måste man tänka lite längre än näsan räcker.
Efter kraschen på Wall Street 1929 chockhöjde USA tullarna för att skydda jordbruket och industrin. Andra länder svarade med samma mynt –  depressionen fördjupades och förlängdes.
Dumheter är inte till för att upprepas.

Det är visserligen drygt 16 år sedan man jag minns ännu hur det kändes när TT kablade ut nyhetsflashen på eftermiddagen den 16 september 1992 – Riksbanken höjer räntan till 500 procent. Vi trodde i flera sekunder att det var något fel på telegrammet, det blev för en stund dödstyst på centralredaktionen.
The sky is the limiit sade dåvarande riksbankschefen Bengt Dennis som på förmiddagen samma dag hade höjt räntan till, vad man då under morgonen tyckte, otroliga 75 procent.
Då var det kronans fasta växelkurs som skulle försvaras  (vilket i och för sig misslyckades, växelkursen flyter sedan november 1992).
Nu är det lågkonjunkturen som ska bekämpas och därför sänks räntan till en procent, den lägsta nivån sedan åtminstone 1911.
Men den kommer att sänkas ännu mer, redan i vår. Kanske ända ner till noll procent.
Det är dramatiska tider vi lever i. Från 500 till en procent på 175 månader.

Den amerikanska senaten sade för en dryg timme sedan ja till president Obamas megakrispaket på drygt 7 000 miljarder kronor.
Det vore intressant att se hur många krispaket världens regeringar sjösatt sedan i höstas. Och hur mycket pengar det handlar om.
Det handlar, med stor sannolikhet, om summor som är ofattbara. Trots det är det ingen som ännu ser något slut på krisen.

Redaktionen just nu. Vi håller på att flytta runt allting vilket gör att det tillfälligt uppstått ett stort dansgolv. Mycket ovanligt i vår trånga värld.

De rödgröna hade tur med vädret när de träffades på Bommersvik. Härligt solsken och lite, lite snö på marken.
Mötet i sig var väl inte särskilt intressant. Det var den första sammandragningen av de arbetsgrupper som ska dra upp riktlinjerna för den regeringsplattform som S, V och MP ska lägga fram nästa år, oklart när.
Jämfört med alliansens pr-nissar ger de rödgröna ett något tafatt intryck. Inga gemensamma logotyper, inga ballonger eller glada färger. Faktum är att samtliga partier hade tagit med sig sådana där bakgrunden med partiloggan. Men de plockades aldrig fram.
Jag borde ha tagit en bild där ute i solen när Wetterstrand, Eriksson, Sahlin och Ohly visade upp sig i solen. Men det glömde den ovane bloggaren.

Har just kommit tillbaka efter en spårvagnsutflykt till Lilla Essingen. Jag var tvungen att kolla vilket gatunummer en fastighet som vi publicerat bild på tidningen har. Det är viktigt för ett svar till Allmänhetens pressombudsman (PO) som jag ska skriva senare ikväll.

När jag kom tillbaka hade den så kallade båten på centralredaktionen rivits. Där har nyhetsledningen för pappret suttit i tio år. Men nu när nätet och pappret ska bli sambor om ett par veckor ryms inte alla i båten. Dessutom tar den för stor plats på golvet. Avskedet uppges ha varit högtidligt och firades med körsång och lakritsbåtar.

Nu ska jag kolla aktieutdelningarna från några storföretag.

Andreas jobbar.