En avdelning inom Pappers i Blekinge har bestämt sig för att inte demonstrera på 1 maj. Man är upprörd över Wanja Lundby-Wedin och AMF-skandalen.
Vore man i LO-ordföranden, eller Mona Sahlins, kläder skulle beslutet vara djupt oroande.
Socialdemokraternas kris har länge dolts av höga opinionssiffror. Desto tydligare blir den nu då socialdemokraterna och moderaterna är i stort sett jämnstora i opinionsmätningarna.
Makt är kul, vilket Göran Persson på ett befriande oblygt sätt gav uttryck för. Men för väljarna räcker inte det, de vill veta varför socialdemokraterna och deras rödgröna allierade vill ha makten tillbaka. Helt enkelt, hur ser socialdemokratin post-Persson på olika viktiga samhällsfrågor? Än så länge är svaren färre än frågorna.
I år ligger 1 maj på en fredag vilket gör att många sannolikt föredrar en långhelg på landet eller hos vänner och bekanta i stället för att gå ut och demonstrera. Risken att 1 maj, arbetarrörelsens främsta högtidsdag, är överhängande att det blir en dag som manifesterar vilsenhet och tvehågsenhet. Inte kraft och mod.
Ibland är det mycket skönt att inte befinna sig i Mona Sahlins kläder.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin känner uppenbarligen ett behov av att kommunicera. Men i stället för det normal sättet gör hon nu som kungafamiljen – egen webb-tv,.
Det är roligt. Inte bara för att den är amatörmässig precis som den kungen, Sivia, Victoria och Danei släppte i samband med kronprinsessans förlovning. Utan för att det hela, trots sin modernitet, är så antikt.
Det är modernt att kommunicera. Men envägskommunikation är lika ute som bensindrivna bilar eller tal på torget.
Men tyvärr är det envägskommunikation Lundby-Wedin ägnar sig åt. Och till råga på allt en ointressant sådan.

Wanja Lundby:Wedin förefaller vara en älskvärd person och hon har lyckets med bedriften att under snart nio år som LO:s ordförande inte hamna i blåsväder – förrän nu.
Möjligen är det därför allting blir fel. Hon, eller hennes omgivning, har ingen träning på att hantera kriser.
Det är gulligt att fira lillsyrrans födelsedag i Danmark och strunta i att media kräver svar på frågorna om AMF-pensionen. Men det är också ett väldigt effektivt sätt att skaffa sig problem vilket Lundby-Wedin gjorde med besked.
Det var också klantigt att kalla sig för grundlurad. Alldeles särskilt som hon inte längre står fast vid att hon är dragen vid näsan. Nu anklagar hon sig i stället för att vara alldeles för slapp – hon har nöjt sig med förklaringar som hon inte borde ha gjort.
Lundby-Wedin behöver en krishanterare. Och en pressavdelning som har telefoner det går att svara på.

Det har man ju förstått att det man ska göra är att twittra. Bloggar är urmodigt, moderna människor är snabba och twittrar.
Men jag skriver faktiskt fortfarande brev som distribueras med posten och jag skickar födelsedagskort. Klart gammeldags alltså.
Dagens stora ämne är fortfarande AMF:s pensonsavtal med förre vd och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Var hon och alla andra styrelseledamöter korkade eller är det os hon säger att de var förda bakom ljuset?
Mitt grundtips är att Wanja rider ut stormen. Förutsatt att inga nya guldkantade avtal uppdagas inom den närmaste tiden.

Det kan hända att AMF godkänt för höga premier för förre vd:n Christer Elmehagens pension. Han skulle i så fall få mer än 70 procent av lönen de fem första åren, och 65 procent resten av livet.
Om så är fallet är det osannolikt klantigt. Både av den som räknat fel – och av dem som godkänt utbetalningarna. Det vill säga AMF:s styrelse med bland andra LO:s Wanja Lundby-Wedin och Svenskt näringslivs Urban Bäckström.
Alla gör fel då och då. Men fel av den här storleken? Sällan.