Det har man ju förstått att det man ska göra är att twittra. Bloggar är urmodigt, moderna människor är snabba och twittrar.
Men jag skriver faktiskt fortfarande brev som distribueras med posten och jag skickar födelsedagskort. Klart gammeldags alltså.
Dagens stora ämne är fortfarande AMF:s pensonsavtal med förre vd och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Var hon och alla andra styrelseledamöter korkade eller är det os hon säger att de var förda bakom ljuset?
Mitt grundtips är att Wanja rider ut stormen. Förutsatt att inga nya guldkantade avtal uppdagas inom den närmaste tiden.

Det kan hända att AMF godkänt för höga premier för förre vd:n Christer Elmehagens pension. Han skulle i så fall få mer än 70 procent av lönen de fem första åren, och 65 procent resten av livet.
Om så är fallet är det osannolikt klantigt. Både av den som räknat fel – och av dem som godkänt utbetalningarna. Det vill säga AMF:s styrelse med bland andra LO:s Wanja Lundby-Wedin och Svenskt näringslivs Urban Bäckström.
Alla gör fel då och då. Men fel av den här storleken? Sällan.

SvT:s KG Bergström och jag har aldrig jobbat på samma ställe. Men vi har jobbat med samma saker sedan Olof Palme var statsminister så jag tycker att han är mer kollega än konkurrent. Vi har setts, samtalat och haft trevligt på jobb.
Nu går han snart i pension. Sista avsnittet av programserien Rakt på med KGB är sänt och snart kan han ägna mer tid åt tennis, skogsarbete och älgjakt.
Det är han värd. Men jag kommer att sakna honom.

I sista programmet möttes Fredrik Reinfeldt (M) och Mona Sahlin (S). Ingen av dem vann även om Sahlin krokade upp statsministern fint genom att säga att han sänkt skatten med 15 miljarder lånade kronor. Men inte är beredd att höja statsbidragen till kommuner och landsting med samma summa.
Reinfeldts motsvarighet var att säga att pengarna knappast räcker till allt det som Sahlin vill göra. Men det var kanske en smula mer defensivt än Sahlins boxarslag.

I dag fick AMF Pensions mångårige vice vd sparken. Han placerade om sina egna pensionspengar innan företagets kunder fick veta att värdet skulle skrivas ner med åtta procent. Hade det handlat om aktieaffärer hade det sannolikt varit frågan om en olaglig insideraffär. Nu är det inte olagligt – men omöligt att förklara för pensionsspararna. Därför fick han gå.