I kväll blir det en liten liten paus från papplivet.

Jag ska ut och käka middag med de här två snubbarna.

På Teatergrillen, dessutom.

Det ska bli sköj. Men jag kommer att sakna Göj.

Bild från Stureplan.se

Okej, Alex kunde inte bara länka i all välmening – han var tvungen att skriva något kritiskt om denna nya, fräscha, friska pappablogg.

Ha var sur över att jag kallade Maj-Lis för ”Göj”. Utan att förklara varför. Utan att ge bakgrund. Därför var det  ”internt, tramsigt, ignorant, exkluderande”.

På allmän begäran, här kommer förklaringen:

Det första läte som Maj-Lis kunde uttrycka var ”Göj”.

Därför har vi börjat kalla henne för ”Göj”.

Så. Klart.

Nöjda?

Något har hänt med Lindbergbloggen!

Strax efter  11 gick jag in och såg att den:

1. Har bytt namn. Nu heter den Expedition: Lindberg med underraden Rapport från hemmapappa-djungel.

2. Nytt bildhuvud med fräsig stiliserad Robinson-bild – PLANKAN! – samt nytagen bild på mig från igår på Stureplan.

Mannen bakom denna förändring heter Olle Kvarnsmyr och är lite av ett geni på Aftonbladet. Han tyckte min blogg såg för jävlig ut och tog som man säger tag i bitarna. Sen överaskade han mig på det bästa sättet – ut med skiten bara.

Jag blev glad när jag såg detta. Kanske inte exakt vad jag hade tänkt mig, men I like it.

Ger en bra känsla. Och är trevlig.

Så nu är det alltså Expedition: Lindberg-bloggen ni läser och jag driver.

Gott så.

Olle K på G.

Jobo skulle bestämt ner i en vintagekällare. Vi hakade på. Bring out the gimp, här kommer maj-lis. Det blev ett snabbt besök. Expediter i lila strumpbyxor och rött hår med basker strök omkring i alla skrymslen och jag flydde upp till luften, hänvisade till majsans kroppstemp. Söder, alltså. 

äter södermalmslunch. I stadsdelen som befolkas av människor med projekt som ”är på gång” så lunchar man vid två-blecket och kan lätt och ledigt omärkbart sitta kvar över middagen. Maj-Lis träffar en Charlie till. En kille, förvirrande nog. M-L kommer att tro att alla barn heter Charlie. M-L något mer avvaktande till denna sköning. Men det kan mycket väl bli hennes första snubbe.  

Viktigast är alltså att ta sig ut. Nu är vi på väg till söder, en riktig monsterpromenad. Men först en pitstopp hos maj-lis bästis Charlie. De bytte några artighetsblickar, testade varandras nappar – sen bar det av igen 

Hulken har gjort entré hos Lindberg. När Maj-Lis blir exalterad gör hon samma resa sim Bruce banner: spänner hela kroppen, knyter nävarna om och om igen, skakar och utstöter gutterala ljud. Nu har vi gjort en liten grej av det. ”Hulken, Maj-Lis”, säger jag och spänner upp mig. Då blir hon alldeles galen av lycka och Hulken bryter ut. 

Det är kul att se hur vissa beteenden går igen över generationerna. Maj-Lis älskar dn till frukosten. Hon börjar med sporten, plöjer sedan kulturdelen och avslutar med a-delen – precis som jag gjorde som barn. Jag tror och hoppas att Göj som jag så småningom mognar och börjar med b-delen, tar sporten på toaletten och skummar nyheterna när tid finns över. 

Ser ni den galna, dimmiga blicken? Fattar ni läget?

Maj-Lis är så trött att hon nästan kollapsar. Men inte fan vill hon sova. Varje gång jag gör ett försök är det som om jag begår ett övergrepp på hennes integritet, som en skymf mot hennes självständighet.

”Tror du jag går på den där enkla med snuttefilen, sköna täcket och nappen i? Ha ha ha. Du är dummare än jag trodde. Nu ska du få se vad jag kan ställa till med för liv.”.

Sen smäller det till.  Maj-lis mormor säger att hon är på flykt från sömnen. Hon vägrar låta sig fångas. 

Till slut ligger hon där och skrattar och gråter om vartannat. Som ett psykfall. 

Vad göra?

Maj-Lis äter mat som ser ut som en spya. Barnmat SKA se ut som en spya så att man hela tiden påminns om vad som mycket väl kan hända om en kvart.