Jag har en kompis som heter Alex. Han är pappaledig på måndagar och vi har bestämt att vi ska hänga då.

Alex har en dotter som heter Charlie. Charlie är min guddotter, Maj-Lis är Alex guddotter.

”Charlie, dotter?” tänker ni. Jo jag vet. Det är lite konstigt. Charlie är ju ett killnamn. Egentligen. Men Alex är en modern man. Han kan tänka tvärtom. Det är lite av hans grej.

Så Charlie är Charlie och hon är min guddotter, nog om det.

I dag hängde vi så, första pappadagen. Det var fint. Vi tog en lunch som omärkbart gled över i en kaffe som omärkbart gled över i en eftermiddagsfika. Råbiff blev kaffe blev latte. Som det ska vara. Pappor. Döttrar. Fika.

Maj-Lis och Charlie har träffat varandra ett gäng gånger men det är först nu de lägger ut några trevare för att komma varandra inpå livet. Det är fint att se dem närma sig varandra likt två boxare i premiärrronden. En jabb här, en jabb där. Känna av. Kolla in. Undvika för lång ögonkontakt. Sen plötsligt…

Fröken Schulman gör en move. Tar sig inanför the private zone. Make contact. Jag och Alex tystnar, iakttar.

Det är magiskt.

De har sina egenskaper, de är olika trots att det bara skiljer ett par veckor i ålder. Charlie kan nästan stå. Maj-Lis förstår ordet ”lampa”.

Snart är de bästisar och har en trekant med ”Loppan”, vår kompis Mats son.

Men det ska vi inte tänka på nu.

I dag fick de kontakt. Det var ett stort ögonblick.