Det finns några saker som är viktiga när man är pappaledig har jag förstått.

Den kanske viktigaste: Man måste ta sig ut.

Det blev en fin liten utflykt i dag.

Vi började med att spankulera ner till Östermalmstorg. Maj-Lis somnade fint i vagnen, jag njöt i vårsolen, köpte kvällisarna och en ramlösa och satte fart mot Adolf Fredriks kyrkogård där ett gäng parkbänkar hägrade.

Där stötte jag på två bekanta som satt och gonade sig i solen, jag slog mig ner på grannparkbänken och började prata pappaliv. Efter fem minuter skulle de tillbaka till jobbet, jag skrattade lite, tog en klunk ramlösa och kunde kasta mig in i tidningarna. Och när jag slog upp Sportbladet och läste om AIK:s fiasko tycktes vårsolen bli ännu lite mjällare än innan.

Sen vaknade Göj och började fäkta med sina ben så då var det dags att ge sig av igen. Jag tog en lov ner mot Dramaten, tänkte ett tag hitta ett café, minder de satans caféjävlarna som vägrar ta emot män med barnvagn så jag fortsatte gå upp förbi Frippes, passerade Ö-torg igen och knatade på utmed Nybrogatan. Göj somnade om så nu var det ingen stress.

Jag vek av vänster pstrax före Karlavägen och gick igenom Humlan. Morsa lite på andra papplallare sm var ute med vagnen. Passerade snabbt spitthärden vid lekplatsen och fick briljant idé.

Körv.

Jag har i ett halvårs tid haft ångest för en körvrelaterad sak. Nära mitt hem finns det två grillar. En heter Birjer Jarlsgrillen. Där serveras det langos. Ett stenkastösterut, en hundrameters svag högersväng upp på Rådmansgatan ligger underbara lilla Jarlagrillen. Efter en tennisträning i höstas stannade jag vid denna lilla oas och betällde två grillade med pommes. Men jag hade glömt pengar. ”Det är lugnt, kom och betala senare”, sa en ljuvligt skön grillsnubbe.

Sen dess har jag inte lyckats betala skulden. Förrän i dag.

Och när jag nu skulle betala de 70 kronerna blev grillkillen alldeles lycklig. Så jag fick en bratwurst och min gamla rätt för 50 kronor totalt.

Jarlagrillen alltså.

Inte Langos-stället.

Sen köpte jag tulpaner till Jobo och middagsmat på ekohandeln på Tegnérgatan.

Så en sista liten vila i solen högst uppe på Kammakargatan – sen vaknade Maj-Lis och vi gick in för att äta.

Hon var hungrig som ett djur.

Se – vad kan jag nu få ihop av mina inköp?

Over all: Härlig premiärdag på stan, måste jag säga. ++++-dag. Lätt.

Vaknar av denna syn.

Och jag förbannar hela världen.

Nej, nu ljuger jag.

Man kan säga att jag känner mig lyckligt lottad.

Lycklig.

LYCKAN. MAJ-LIS. LIVET.

Pappalivet.

Jag har en kompis som heter Alex. Han är pappaledig på måndagar och vi har bestämt att vi ska hänga då.

Alex har en dotter som heter Charlie. Charlie är min guddotter, Maj-Lis är Alex guddotter.

”Charlie, dotter?” tänker ni. Jo jag vet. Det är lite konstigt. Charlie är ju ett killnamn. Egentligen. Men Alex är en modern man. Han kan tänka tvärtom. Det är lite av hans grej.

Så Charlie är Charlie och hon är min guddotter, nog om det.

I dag hängde vi så, första pappadagen. Det var fint. Vi tog en lunch som omärkbart gled över i en kaffe som omärkbart gled över i en eftermiddagsfika. Råbiff blev kaffe blev latte. Som det ska vara. Pappor. Döttrar. Fika.

Maj-Lis och Charlie har träffat varandra ett gäng gånger men det är först nu de lägger ut några trevare för att komma varandra inpå livet. Det är fint att se dem närma sig varandra likt två boxare i premiärrronden. En jabb här, en jabb där. Känna av. Kolla in. Undvika för lång ögonkontakt. Sen plötsligt…

Fröken Schulman gör en move. Tar sig inanför the private zone. Make contact. Jag och Alex tystnar, iakttar.

Det är magiskt.

De har sina egenskaper, de är olika trots att det bara skiljer ett par veckor i ålder. Charlie kan nästan stå. Maj-Lis förstår ordet ”lampa”.

Snart är de bästisar och har en trekant med ”Loppan”, vår kompis Mats son.

Men det ska vi inte tänka på nu.

I dag fick de kontakt. Det var ett stort ögonblick.

Jag är en pappaledig nöjeschef som osynkroniserat kommer att publicera mina auteur-tankar på denna blogg.

Min bästis Alex Schulman har peppat att jag ska börja blogga nu. Jag hade en blogg förr. Den var lagom populär. 

Jag är pappaledig fram till den 1 september. Jag har lovat mig själv att försöka skriva, eller i alla fall börja skriva, en roman under den här perioden. Vi får se hur det går.

Mest av allt ska jag ägna mig åt min dotter. Hon heter Maj-Lis och är åtta månader.

Min fru heter Josefine Sundström och är programledare, producent och författare. Henne kommer ni att få se mycket av i denna blogg. Josefine och Maj-Lis. Min värld.

Okej. Jag bloggar igen. Det här blir kul.