Ser ni den galna, dimmiga blicken? Fattar ni läget?

Maj-Lis är så trött att hon nästan kollapsar. Men inte fan vill hon sova. Varje gång jag gör ett försök är det som om jag begår ett övergrepp på hennes integritet, som en skymf mot hennes självständighet.

”Tror du jag går på den där enkla med snuttefilen, sköna täcket och nappen i? Ha ha ha. Du är dummare än jag trodde. Nu ska du få se vad jag kan ställa till med för liv.”.

Sen smäller det till.  Maj-lis mormor säger att hon är på flykt från sömnen. Hon vägrar låta sig fångas. 

Till slut ligger hon där och skrattar och gråter om vartannat. Som ett psykfall. 

Vad göra?