Det ser gulligt ut men både jag och Maj-Lis har fattat:

It’s a war out there. In the sandlåda, alltså.

Kidsen är bara runt året gamla i Humlegårdens lekplats för de allra minsta. Men redan är de sociala spelen i full sprutt. Det gäller att ta för sig bland spadar och kakformar – annars blir man uppäten.

Och redan nu börjar det stå klart vilka sorts sociala typer Charlie och Maj-Lis är.

Charlie Schulman är en go-getter. Hon är helt orädd, prövar sina vingar, ger sig i lag med folk hon aldrig tidigare sett, rycker tag i deras jackor, ställer sig upp på skakiga ben och börjar ta för sig av det som nu bjuds. Hon kryper iväg långt ifrån sin trygghetszon (Alex), försöker ställa sig, ramlar på arschlet, garvar, och sätter sen fart mot nästa folksamling. Hon har ingen respekt för äldre kids, vilket i dag fick henne att få däng i huvudet av en snubbe som var ett par månader äldre. Ingen fara med det, tyckte Charlie. Det är smällar man få ta, en spade i huvudet ett par gånger avskräcker inte mig. Charlie gillar att umgås med äldre barn, gärna så gamla som 5-7-åringar – rena åldringarna i Charlies värld.

Maj-Lis är en helt annan typ. Stojar gör hon mest hemma. I sandlådan håller hon en betydligt lägre profil. Hon iakttar. Evaluerar. Resonerar med sig själv. Analyserar. Sen känner hon lite på sanden, försiktigt, tittar, luktar, vill smaka (får inte för pappa), känner med fingertopparna, tar lite mer sand i handen. Hon gör inga som helst försök att ge sig av mot klungor. Om en annan individ närmar sig henne blir hon försiktigt glad, sträcket eventuellt ut en hand. Hon är öppen för förslag, kan man säga. Intresserad, men aldrig påflugen. Hon gör inga försök att krypa iväg utan sitter lugnt på sin plats. Tittar på de andra barnen, skrattar till ibland. När Charlie kommer krypande tittar hon lugnt på galningen och sträcker efter ett tag ut sin hand. Men då har Charlie redan tröttnat och jagat vidare mot nästa mål. 

Varken Maj-Lis eller Charlie kommer att bli uppätna därute. Och jag tror det blir väldigt nyttigt för de båda att ha varandra som wing mates vad det lider. Det är fint det.

På onsdag åker vi till Nice ihop. Maj-Lis och Charlie ska bo ihop i en vecka.

Jag tror att det är där och då de blir polare för livet. And I like it.