Hon sa att jag ”sov som en knarkare” där på soffan.

Jag förstår vad hon menar. Det var konstigt, nästan sjukt hur utslagen jag var.

Jag hade ont i huvudet i förrgår kväll och hela dagen i går. En sån här lagom huvudvärk, ingen fara, går bort med en Treo.

Men efter middagen hände något. Jag hade siktat in mig på en kanondubbel: Djurgården gånger två. Först Elfsborg-DIF i Allsvenskan, och parallellt med denna och efter: DIF-HV, SM-final.

Jag räknade inte med tröttheten. Jag förstod inte huvudvärken.

Efter en halvlek i fotbollen och en period i hockeyn gav jag upp kampen. Jag somnade och sov som en knarkare i soffan. Josefine var förundrad när jag lyckades sova två-tre timmar i soffan, gå upp och mata Maj-Lis och sen somna om i sängen och sova, med några Maj-Lis-uppvaknanden, hela natten fram till 07.25. (Maj-Lis vaknar ordentligt då. Varje dag, 07.25. Man kan ställa klockan efter henne.)

Trots mina ordentliga sömntimmar – huvudvärksjäveln är kvar. Och den är värre. Så där jävlig så att man måste stanna till och härda ut en femsekundersattack ni vet.

När Maj-Lis fick gröt i morse fick jag en dubbel-Treo. Det blixtrade och dundrade i huvudet.

Och nu när vi ligger här i sängen, Maj-Lis leker med sina knasiga leksaker, jag försöker läsa om vulkanen i DN och förstå om det blir någon New York-resa på måndag samt få lite analys om matcherna jag aldrig orkade se, så börjar treorna sakta färga och snart blir Maj-Lis såsig igen, det är dags för hennes sömn-påtår i sängen, och då ska väl jag sova en halvtimme till, även om jag misstänker att sömn nu inte hjälper mot huvudvärken, det är nog något annat som måste till, kanske massage – det har ju öppnat ett thaimassageställe här nere på gatan, prova på-pris, 250 spänn för en timme, kanske kan Jobo ta Maj-Lis en timme så kan jag testa, det vore nog jävligt skönt och kanske skulle huvudet få blod igen.

Ja ja, nu babblar jag igen.

Nu ser Majsan trött ut.