Det här är Håcke och Sussie. De gifte sig förra våren. Nu ska de få barn. Ville lägga upp den här bilden eftersom jag blir glad av den. Jag gillar verkligen dessa två. De jobbar på Aftonbladet, Håcke är editionschef och bossar över den tidning du köper varje dag. Sussie leder nyjetsarbetet med kungabtöllopet. Härliga människor, Håcke och Sussie.
På väg till mammagrupp. Ja, pappa ska med till mammagrupp. Maj-Lis har en dagens outfit men pappa kan inte riktigt avgöra vad som är vad. Kappan är vintage i alla fall, Jobo hade den som liten. Mössan är från hm. Snygg mössa. Vagnen är köpt på Blocket. Tyvärr kan jag inte gå in på vad som SAS på mammagrupp eftersom det som sägs på mammagrupp stannar i mammagrupp. Men det var spännande och den andra pappan hade bakat god kaka som vi fikade upp. Nu: en massa ärenden på stan inför Nice. I morgon bitti drar vi. UV-dräkt ska inhandlas, bland annat. Varför? Det som sägs i mammagrupp stannar i mammagrupp.
Fy fan, på den här whiteboarden finns en hel del svar. ”Lost”-gåtorna som rider mig som en mara om nätterna.
Nu ska den in i Photoshop och analyseras. Grundligt.
Hör jag inte av mig på ett tag så vet ni nu varför.
Läs detta så länge.
Här gör Jobo eventuellt en Jacob Bernström.
Hon har i flera år kört en Volvo C30. Som hon älskade sin C30 när hon fick den. Jobo kunde köra ner till Komsum på hörnet för att köpa tidningen bara för att få sitta lite extra i bilen. Den var liten, tuff och fräsch – precis som Jobo.
Kärleken var ömsesidig. C30 gav Jobo sitt allt, visade upp sina finaste sidor. Den var henne trogen.
Men den senaste tiden har Jobo sneglat åt vänster. Sedan hon fick en annan kärlek i sitt liv, Maj-Lis, 9 månader, har hon liksom inte haft samma lust till C30:n. När hon i vintras helt slutade köra C30:n gick det rykten i Jobos bekantskapskrets om att krisen var total. Kunde relationen räddas?
Många rekommenderade parterapi för att försöka lappa ihop förhållandet. Men Jobo har hela tiden hävdat att det inte funnits något att tala om.
”Jag och C30 står på god fot med varandra, men jag behöver en liten break för att fundera över vad jag vill. Det finns mer i livet än ärtighet”, sa Jobo då.
Men i dag kan ”Expedition: Lindberg” avslöja att Jobo nu tagit ytterligare ett steg mot ett uppbrott. Hon sågs vid lunchtid hos en BMW-återförsäljare i Solna utanför Stockholm. I största hemlighet hade hon ett möte med BMW-chefen Jörgen Forsberg. Efter cirka en timmes avslappnat snack och mycket skratt sågs Jobo köra iväg i en testbil. Efter en timmes provkörning återlämnade hon BMW:n – till synes mcket nöjd med upplevelsen.
Nu återstår att se om Jobo funnit en ny kärlek – och därmed slugiltigt lämnar sin C30 för alltid.
”Expedition: Lindberg” har förgäves sökt Jobo och C30 för en kommentar.
Jörgen Forsberg, höjdare på BMW, är också förtegen men låter hälsa:
”Jag känner Jobo privat och det stämmer att hon var förbi jobbet idag. I övrigt har jag inga kommentarer.”
Det perfekta ägget. Fyra minuter, krämigt på yttergulan, löst mitt i. Som frukost helt oöverträffat. Visst har jag rätt, pousetteochvis?
4, 8, 15, 16, 23, 42…
De magiska och mystiska numren i ”Lost”.
Jag har mina egna. 07, 25. Det är märkligt, nästan läskigt.
Maj-Lis vaknar alltid 07.25. Varje morgon när hon börjar kränga och stöka runt, när hon med hela sin kropp säger: ”VAKNA, nu vill jag göra grejor, jag har kissat i blöjan, kanske bajsat, jag är hungrig, törstig, vill göra Hulken över gröten, leka med plastkopparna, nu nu nu” och jag sömnrusig tittar på min iPhone så står ”visarna” på 07.25.
I dag skulle sotare och ventilationsgubbar komma till vårt hus. De meddelade i god tid att vi skulle ha lägenheterna ”tillgängliga” från 07.30 till 15. När det ringer på dörren är klockan? 07.25. Fem minuter tidiga. Och vår lägenhet är utvald att vara den första som ska inspekteras.
Nu hade det suttit bra om jag hade haft en rad andra märkliga exempel på 07 och 25, det känner jag. Typ: Vårt plan till New York hade flightnummet CO0725.
Men det har jag inte än. Det kommer, det är jag säker på. Nu ska jag börja hålla utkik på allvar.
Jag börjar bli rätt övertygad om att jag inom ett par månader kommer att sitta i nån källare nånstans och trycka in 07 och 25 på en knappsats byggd på 50-talet så att inte hela världen ska gå upp i rök.
Sitter och fixar i köket. Mycket att göra innan vi åker till Nice på onsdag.
Som till exempel att jag måste deklarera. Det är något jag ALLTID gör sista dagen. Men nu måste jag göra det tidigare. Gjorde det på nätet – en nymodighet jag faktiskt gillar. Man slipper liksom åka till Skatteskrapan. Man liksom knappar in en kod, så kommer uppgifterna upp på skärmen. Och det bästa är – det går att ändra där så den räknar ut alldeles automatiskt. I like.
Så ska jag betala räkningar. Även det gör jag – PÅ NÄTET. Jo, det är sant. Man kan knappa in nuffrorna i olika kolumner så dras allting från ens konto. SKITSMIDIGT!
Nu säger dom också att man kan lyssna på musik via nätet, men där drar jag min gräns. Musik ska lyssnas på cd-skivor. I stereon. Att skruva upp ljudet och jazza till Chicago via ettor och nollor – NEJ TACK. Det vore lite som att ta bilder och bara ha dom liggandes i ”burken”. Ett fotografi är värt så mycket mer, så nej tack även där, jag tar mina ASA 400-rullar till närmaste Photo Quick och lämnar in de 36 (mer ekonomiskt än 24) bilderna till de som kan såna där grejor.
Går det nån bra film på tv i kväll förresten?
Bara gnagare på DN, ja bara gnagare på DN. Fy fan, vad respektlöst.
Mj vaknar av hunger, magbesvär och spring i benen. Vad ska vi göra idag? Kanske som i veckan, gå till lekparken, det var ju succé? Vi får se. Gorron.
Alltså.
Nu blir jag riktigt irriterad på den där jävla vulkanen.
Sofi fick till och med vårt rum – och hon bor ju i New York. Inget ont om Sofi, dock, hon är grym. Men ändå.