När Maj-Lis var nyfödd hade hon kolik och sov endast på Josefine. Ja, på. Över magen.

Annars gick det inte. Så Jobo tog på sig att sova med en varelse på sig i två månader. Typ. Respekt.

Nu är Majsan sjuk, feber och jämmer, och då regredierar hon. Ett halvår bakåt.

Nu vill hon bara sova på igen. Men nu duger jag också.

Och banne mig om det inte är hur mysigt som helst när hon ligger där på ens mage och snussar och är varm och söt och gosig. Så tycker man så synd om den lilla, hon ska ju inte behöva må dåligt, var finns rättvisan i det? En ren jävla skandal är vad det är.

Hon ligger där på min mage och snusar. Vaknar hon så blir det lite gny. Lite pip.

Sen somnar hon om.