Detta är min vy just nu.

Detta är vad jag äter och hur mitt liv ser ut.

Det finns en del tragik i det kan man tycka. Som att jag uppenbart rotat i frysen för att få en bukfylla. Att potatisklyftorna blivit brända. Att jag ska äta just tre gamla hamburgare. Att jag tänkt smälla i mig en HEL påse börnejs. Att mitt pass ligger där upp i högra hörnet och retas, vi vet ju båda att det inte blir någon avresa till New York, Waldorf-Astoria på måndag.

Jobo har åkt på en kompis födelsedagsdrink. Jag har lagt Göj, hon sover sött. Jag har sett Djurgården förlora en svintät hockey-final i vidriga Jönköping. Att jag ens funderar på att se ”Jakten på Julia” i SVT skulle kunna säga mycket om hur denna kväll är.

 

Men hos Lindberg finns det ingen tragik i denna kväll. Det är nu jag njuter. Det här är mitt tillfälle att syssla med en av mina absoluta favoritsysselsättningar: Att slå dank.

Jag surfar runt lite, hör Arne Hegerfors vara hopplös kommentator till Tottenham-Chelsea på Canal Plus, jag zappar, jag käkar lite chips, kanske spelar lite tv-spel eller sätter på ett avsnitt Mad Men eller V. Jag skrotar, slappar, slår dank. Det är fantastiskt. Det är så jag får energi, laddar batterierna.

När jag var singel och bodde i sunketta på Roslagsgatan, då var jag mästare i att slå dank. Jag jobbade skift och var ledig i fem dagar i perioder. I bland lämnade jag inte lägenheten, förutom för att handla mat och kvällisarna, på hela ledigheten. Tog heta bad i timmar. Spelade Football manager på PC:n. Käkade chips. Jag slog världsrekord i dank.

Nu dankar jag bara när tillfälle ges och det är inte alltför ofta. Även om min fru understundom också gillar dank-livet. Men för att vara riktigt effektiv i sitt dankande ska man danka ensam, så är det. Någon gång ska jag nog spalta ner ordentligt hur man dankar bäst, slå fast hur man får till the noble art of dank. Det skulle bli en riktigt fin bok, en coffee table-rackare.

 

Men nu har jag skrivit alldeles för mycket för denna gång. Nu måste jag återvända till dankandet.

Vi ses kanske på twitter? Twitter är utmärkt som sällskap i dankandet.