Alltså den här JM-reklamen.

En kvinna, rätt snygg, skrider fram i sin moderna, likformade, opersonliga lägenhet. Hon kisar som om hon hade vinden i ögonen. Hon sveper en sjal runt sig och ler när hon skrider fram mot sin balkong. I bakgrunden hör vi sorl och ett burkigt allsångsförsök: ”Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli”.

När kvinnan kliver ut på sin balkong ”flyger” vi ut och vi får se mer och mer av hela huset. På balkongen stod kvinnans man, han ler mot henne och de tittar sen upp mot grannarna. Det är kanske tio balkonger. Alla familjer står ute. OCH VINKAR TILL VARANDRA. Och fortsätter sjunga ”Ju mer vi är tillsammans…”.

Fy fan, tänker jag, vilket vidrigt hus, där vill jag inte bo. Tänk att man hör sina grannar skråla i snapsvisor och man går ut och kollar vilka dårarna är som stör så möts man av 30 idiotgrin och 60 händer som vinkar åt en. 

Jag hade sprungit in, låst balkongdörren, dragit ner persiennerna och ringt första bästa mäklare.

Men den där snygga kvinnan och hennes man – de står där och kisar och ler och tycker allt är såååå härligt.

JM – you suck. Den öppna visningen i helgen? Count me OUT!