poliser gör tillslag mot parkmän. Nu är vi nära målet, det känns i hela kroppen. 

Västermalmsgallerian. Här har mången lattepappa gått in i väggen. Icke jag. Nu är vi på gång igen. 

Lockropen blev för svåra att motstå. Det blev en glass och en kaffe på sleven. Jag hinner väl? Nåt måste man väl unna sig?

Lätt, mycket lätt att förföras av badande sol mot ett tornande stadshus. Men vimåste ha fokus. Ända till vi är inne i den mörka fotostudion. 

Bron över till KH liknar bron till Mordor. Skymtas inte de två mörka tornen därborta?

Tegnerlunden lockar och pockar med gungor, blommor, bäckar, syrener, sirener. Vi blundar, vägrar lyssna på solens rop om vila bland kullar och kullor. Jobo väntar!

Att korsa korsningen sveavägen-tegnergatan är inte lätt. Arga bilister, galna cyklister och hetsiga fotgängare var man än tittar. Men så gjorde majsan sitt supermove hulken, vi fick grön gubbe och passerade oskadda. Seger!

Den långa färden börjar nu, på vår altan på Norrmalm. På vägen till västra Kungsholmen kommer vi möta många faror – och farsor – och äventyren lär avlösa varandra. Häng med på denna galna färd. 

För att orka gå till Kungsholmen behövs en stadig frukost. Två ägg, bacon, bröd, kaffe, juice. Majsan laddar med yogurtmellis.