Frukost i växthuset vid bageriet vid Alex, vid Rute, vid Gotland. Det är snöblandat regn, kallt, ruggigt. Natten var dock okej och halsen under kontroll. 

– Det är lite spänt men det känns bra, säger Mats när Expedition: Lindberg träffar honom på ICA Maxi dagen före bröllopet.  

Gotland var inte Göttland. Inte alls faktiskt. Det är kallt som en motherfucker, det blåser och huset vi bor i är ICKE vinterbonat. Vi har just tagit det drastiska beslutet att alla ska bo i samma rum, vi ställer fem elelement runt rummet, lägger madresserna på golvet och kör fotbollslägerstyle. Mats känner overklighetskänsla, Alex bloggar, jeppe dricker öl. Det är gött, detta bygger marskalksteam av oss, grillen är igång och vi strävar på. Men hur är det med Maj-Lis undrar jag. Kommer inte se henne på två dar och det känns tungt. Hon sover säkert. Och har det varmt och gött får man hoppas. 

De varnade för hård blåst just här i går i Aktuellt. Och ser man på vågorna här inne i nynäsviken ser vi ut att möta ett riktigt argt och upprört vatten där ute på havet. Fifan. Och så har jag ont i halsen också. 

Jag åker till Gotland nu. Kvar lämnar jag de här gosiga tjejerna. Det känns bitterljuvt att se dem ligga dör och vila förmiddag. Mina tjejer. Finast. 

Plockat, packat upp, tvättat golv, dammat (bl a skor), piskat mattor, dammsugit, rensat dammsugare, torkat, tvättat, piskat kuddar, torkat mer golv. Ändå ligger det fortfarande ett tunt, fint lager damm av högsta kvalitet över hela våningen. Ja ja. Nu ger jag mig. Ska varaed Göj och sen packa för Gotland inför Style by Mats-Mats bröllop. Bilen går vid nio i morgon bitti.

Back to basics för Majsan. Äntligen får hon leka med sina kära plastbollar igen. Hon kan inte få nog! Men snart ska hon med sin mamma på stan och då ska jag städa och röja upp i detta kaos som råder i lägenheten. Eller så somnar jag i soffan, vene riktigt. 

Alltså den här JM-reklamen.

En kvinna, rätt snygg, skrider fram i sin moderna, likformade, opersonliga lägenhet. Hon kisar som om hon hade vinden i ögonen. Hon sveper en sjal runt sig och ler när hon skrider fram mot sin balkong. I bakgrunden hör vi sorl och ett burkigt allsångsförsök: ”Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli”.

När kvinnan kliver ut på sin balkong ”flyger” vi ut och vi får se mer och mer av hela huset. På balkongen stod kvinnans man, han ler mot henne och de tittar sen upp mot grannarna. Det är kanske tio balkonger. Alla familjer står ute. OCH VINKAR TILL VARANDRA. Och fortsätter sjunga ”Ju mer vi är tillsammans…”.

Fy fan, tänker jag, vilket vidrigt hus, där vill jag inte bo. Tänk att man hör sina grannar skråla i snapsvisor och man går ut och kollar vilka dårarna är som stör så möts man av 30 idiotgrin och 60 händer som vinkar åt en. 

Jag hade sprungit in, låst balkongdörren, dragit ner persiennerna och ringt första bästa mäklare.

Men den där snygga kvinnan och hennes man – de står där och kisar och ler och tycker allt är såååå härligt.

JM – you suck. Den öppna visningen i helgen? Count me OUT!

Det var ju själva fan. Är det på detta sätt som TV4 vill hälsa mig välkommen tillbaka? Med Kristin? Jag vill ha Jenny, Jenny i alla Nyhetsmorgon-lägen. Nej, det här var inte kul. 

Vi är alltså hemma igen. Trött och fortfarande frusen. Och så kallt det var här också. Hemma ligger det damm över hela lägenheten efter en takmålning när vi var borta. Det är kalt på väggarna, kläder och möbler huller om buller, och damm damm damm nfint vitt damm. Jag är trött, kall i en värld av fint vitt damm och Jobo har gått på ett vimmel och Maj-Lis, som varit så tapper och strålande glad hela denna resdag, sover nu i sin egen säng igen. Jag är trött, frusen och får mejl om att jag missade gårdsstädningen i lördags, om jag nu omedelbart kan packa ner grenar och gamla löv i sopsäckar eftersom grovsophämtningen sker i morgonbitti. På tv är det en trevlig premier league-match, tottenham mot man city, men det får mest skvala, jag orkar inte engagera mig. Jag funderar på att ta en dusch men orka! Jag är trött och kall och tittar på några bilder från semestern. Jag och Maj-Lis i solen. Jag var inte trött, heller inte kall. Jag blir varm när jag ser denna härliga bild. Nu ska jag nog gå och lägga mig.