Majsan älskar att äta lunch på altanen. 

Efter mors dag-frukost på sängen och mys med Majsan lurade jag tjejerna att ta en förmiddagslur. Jag skulle få en härlig stund i solen, med nya Offsidr, och njuta av tystnaden. Vad jag inte räknade med var gräsklipparfebern här ute. Det är söndag och då jävlar ska det klippas. Så just när jag slagit mig ner i en skön stol på altanen drar det igång. Överallt. Just nu kör de tre närmaste grannarna sina gräsklippare på max. Den till höger kör en sån här bilvariant och växlar upp och ner. Maskinen dundrar. Till vänster, bilden, är det den mer traditionella gångklipparen som ljuder. Bakom mig går en likadan by the sound of it. Det är en kakafoni av tvåtaktsmotorer. Och det är ett under att mina tjejer kan sova. Jaha, nu gick solen i moln också. Kämpa Lindberg. I morgon, när grannarna ska vila ut efter denna jobbsöndag, ja då ska jag hämnas och ta det stora varvet med vår gräsklippare. Kanske kör jag också lite med den högljudda grästrimmern också. Det ska bli GÖTT.  

”Pappa pappa. Titta!” säger Maj-Lis. ”Titta! Tack. Tack!” Jag tittar. Jag ser strålande sol. Jag hör kvittrande fåglar. Jag ser lugnt vatten. Jag pussar på en lycklig, pratande bebis. ”Ja titta, Maj-Lis, vad fint. Tack!”
Tack!

Tittar på ESC – trots allt. Det är självspäkning naturligtvis. Superuselt till 96 procent. För att överleva bläddrar jag samtidigt bland bilder i min telefon. Den här togs i Frankrike. Det här är Jobos favoritbild av Majsan. 
– Det där är min Göj, säger Jobo. Det är så hon ser ut när jag tänker på henne. 

Och just som jag dammsugit huset fritt från mammas hund Chillis hår – ja då kom solen. Utsikt från vardagsrumsfönstret. 

Maj-Lis och Jobo i landetsoffan. 

Framme! Det regnar men det gör inget. Frid!

Daniel Lindström.

En bortglömd idol.

Som borde vara superstjärna.

Hur cool såg han inte ut i sin hatt och sitt skägg i gårdagens ”Så ska det låta”?

Daniel Lindström kom efter en kvart äntligen in i programmet med dängan ”Elois” – och… jeez. Han tog en söndersjungen schlager – och lyfte den till en helt ny nivå. Sen var det Daniel-show i resten av kvällen.

Daniel, vart tog han vägen? Det var ju så här han briljerade i ”Idol” en hel säsong. Den där rösten, det där med att tolka låtar och göra något eget, unikt och personligt med dem – han var mästerlig då. Och han är uppenbarligen det fortfarande.

Så varför har det inte lyft för honom? Varför släpper han skitalbum? Varför tar ingen tag i honom, får ordning på hans karriär? Han är ju en av Sveriges främsta artister, en sångare av internationellt hög klass (hörde ni inte hur han smekte sig in i ”Let’s stay together”, känslan i ”What a wonderful world”, och, åh herregud ”Georgia” för den delen – FRASERINGEN, KÄNSLAN, TONERNA!?) – kom igen nu alla ni svenska superproducenter. Han är ju en stjärna.

Christer Björkman, efter alla fiaskon, efter katastrofen i Oslo – ta tag i Daniel nu. Ryck och slit i honom.

Så som han soulade bort rävar Anneli Rydé, Jenny Silver och Mats Ronander in i skuggan har man inte sett på länge.

Daniel sjöng ”Hurtful” som om det var hans låt. Och det borde det naturligtvis ha varit. Om Daniel fått låten hade han varit där Erik Hassle är i dag och mer därtill – mitt uppe i en internationell karriär.

I kväll tittar jag INTE på Eurovision Song Contest. Europa ville inte ha vår musik, då vill jag inte ha Europas skit. Och jag står inte ut med Christine Meltzers och Edvard af Silléns stelbenta och oinspirerade kommentarer. Under semifinal 2 var de så manusbundna att de slutade lyssna, ta in och kommentera det vi alla tittare såg. Och vad har hänt med Meltzer? Hur kunde denna kaxiga, coola, sköna tjej förvandlas till ett mjäkigt, lalala-igt mähä? Hon låter som en blyg, bortkommen skolflicka som ber om ursäkt för att hon ens uttalar sig och är så orolig att hon säger något fel att hon låter den ordblinde af Sillén stå för snacket.

He!

Franska öppna i Paris. Det är härligt att titta på tennis dessa dagar.

Eh?

De norska ESC-programledarna – jag vet inte var jag ska börja. Den där kvinnan som påminner om Isabella Rossellini, hennes engelska kommer att förfölja mig i mina mardrömmar.

Städa, fixa, packa, betala räkningar.

Jobb jobb jobb.

Nu, snart, åker vi till landet.

Bilen går. Vi flyttar ut. Rådmansö – here we come.

Men vi måste städa så våra lägenhetsgäster trivs hos oss. De ska bo här i två månader – då måste vi göra det lite fint för dem.

Sorry för dåligt bloggande idag. Vi har Adam och Eva på middag i kväll. Grill. Har funkat kanon. Nu pratar vi litteratur, bokmässan och Eskilstuna. I morgon åket vi till landet – äntligen.