En uppmärksam läsare av ”Expedition: Lindberg” hittade den här bilden på Charlotte Perrellis blogg.

Jag tycker den är väldigt rolig.

Jag är liksom en i gänget men ändå absolut inte. Jag och Johan Pråmell – nej, vi är inte riktigt där än om man säger…

Hade jag varit en i gänget skulle jag ha tackat Charlotte för hälsningen hon skickade till mig och Jobo på vårt bröllop den 24 maj 2008, en videohälsning från Belgrad där hon tävlade i schlager-EM med sin ”Hero”.

Om du läser detta, Charlotte: Tack så mycket. Vi blev väldigt glada. Kanske får jag vara med på riktigt i ditt gäng någon gång, det vore sköj.

Ja herregud vilken flopp. NU borde man ju ha gjort ”Lägg ner skiten”-löp. Jävla Expressen, alltid fel ute, för heta på gröten. Ingen skugga över Anna. Felet är Europas. Vilken skitkontinent det är ändå.

Nya grillen har premiär. Som grillvanten antyder har jag gått lite bananas på webers magnifika tillbehörsutbud. Till och med briketterna är weber. Och tändlådan så klart. Är mycket spänd över detta. Funderar nu på att skriva en krönika på en grej jag kom på nu här ute: grejen att grillen är mannens sista bastion. Det känns väl…fräscht?

Tänk bort grötmunnen – kolla in frisyren. Ser den inte extremt stylad ut? Modellig så där? Skörvmedlet verkar ha oanade egenskaper. 

Först nu har jag hunnit läsa tidningen.

Och vad får jag se – om inte Jobo som drar en vals.

Vem tror hon att hon kan lura med den här dragningen?

Så här säger hon i Aftonbladet på den i sammanhanget utmärkta vimmelfrågan ”Hur mycket pengar gör du av med på ett år på skor?”:

– Det är svårt att säga, men på ett år kanske jag lägger 1000 kronor på skor.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Det hela är i alla fall mycket märkligt. Alla finmärkesskor som står i hallen och som blir betydligt fler varje månad – är det skofén som kommer med dem om natten? Jag antar att hon inte får sina finskor gratis ur butiken, men hon kanske har en hemlig skoköparbeundrare som levererar skor hem till oss, med finpåsar och allt? 

Vem försöker Jobo lura med detta uttalande? 1000 kronor PER ÅR? HA HA HA. Jamenvisst, hon köper sin dojjor på Din Skos superrea, så där en tre par per år. Och jag heter Zlatan Ibrahimovic och ska spela i Djurgården nästa säsong.

Så vad har hänt här? Varför ljuger Jobo om sina skoinköp? För det kan väl inte vara så att reportern hörde fel? Missuppfattade Jobos svar? Att hon i själva verket i genomsnitt  utslaget över hela året ligger på typ en tusing per MÅNAD, (i så fall en underdrift men ändå mer rimligt)?

Detta måste redas ut – first thing in the morning. 

Övrig reflektion:

Carolina Gynning stod några rutor bort från Josefine och avslöjade att hon gör av med 20 000 kronor på skor – PER MÅNAD.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta – åt andra hållet satt säga.

En riktig fixardag. Vi har jobbat från tidig morgon till nu, strax före 23.

Maj-Lis klarade sig utmärkt på tiomånaderskontrollen. Det enda hon inte excellerade i var grenen ”gå medan hålla sig i möbler”. Å andra sidan kan inga andra tiomåningar säga ”tack”, ”mamma”, ”pappa”, kunna vinka, göra ”Hulken”, veta vad lampa är. Vad är ”gå utmed möbler” mot detta? 

”Hon har ju orden”, sa barnmorskan. ”Det är hon ensam om.”

Dessutom kan hon ju krypa, ligger på alla kurvor – och är sötare än alla andra barn.

Så vi är nöjda.

Sen har vi fixat här hemma. Släpat runt möbler, målat om möbler, burit ner i förrådet i källaren, rensat, städat, tvättat, fixat.

Höjdpunkten var dock min ensamride till Återvinningscentralen. Alltid en upplevelse att komma till just min ÅC. Den ligger i berget under Vanadislunden, långt som fan in i berget. Man kör genom tunnlar och kommer ut i något ur den hårdaste hårdrocksvideo du någonsin sett.

I kväll, när  jag dumpade min gamla grill och en massa gammalt skit (hela bilen var full – visst, jag har en ganska liten bil, men hey, den var fullproppad), var stämningen bättre än någonsin. De helsköna pajsarna som jobbar där i denna moderna gruva hade satt på just stenhård hårdrock på maxvolym. Så medan man sprang där i berget mellan containrar, däckstationer och gamla kylskåp ekade elgitarrerna och trummorna, basgången studsade mellan bergväggarna. Det var mäktigt. Hårdare typer än dessa bergtroll i orange overaller och skitiga t-shirts får man leta länge efter.

Nu är det ryggont, armont och dagens första mejlkoll.

Och vi är långt ifrån klara med vår omorganisering av lägenheten. I morgon är det nya tag. Då ska det borras upp hyllor – i betongväggar. Det ni.

Salva i hårbotten – nu ska skorven bort! 

Snart ska vi på tiomånaderskontroll hos doktorn. Allt ska testas, motorik, krypandet, medicinskt. Kommer Majsan klara testen? Återkommer med full rapport. 

Bild från Stureplan.se

Vi var alltså på Sex and the city 2-premiären i går.

Och det kan jag säga er, mina vänner, att det var en riktig skitfilm. Den lilla charm som fanns i första filmen är nu helt borta. Krampaktigt försöker skådespelarna hänga sig kvar vid sina uttjatade stereotypa roller, de försöker skratta och le trovärdigt, försöker se ut som och de är BFF:s och har så KUL – men det ser ansträngt och plågsamt ut. De är lite för gamla, lite för trötta, storyn är platt och oinspirerad, scnerna för utdragna. Och värst är scenerna i Abu Dhabi där filmen försöker säga något om kvinnors FRIGÖRELSE men som bara blir en fånig hyllning till FASHION och konsumtionshysteri. Det var ett elände att se detta spektakel.

Men vad vet jag. Kvinnorna i premiärpubliken skrattade mycket, suckade och stönade lyckligt när Carrie hade på sig sin hundrade outfit, de hurrade när Big äntligen fick arslet ur och köpte en stor diamant, osv.

Filmen är ju för kvinnorna. Inte för mig.

Finns det inte något riktigt irriterande med de här tomtarna? Lasse och Roland misslyckades med att ta Sverige till VM, visade på bristande kompetens och gjorde ett skitjobb med sitt kvalande lag. Ändå får de åka till Sydafrika som tränare. Som om Robin Söderling skulle bli utslagen av tre skitspelare i kvalet till Franska öppna, men blev nigerian och därmed fick en plats i tävlingen. Borde inte Lasse och Roland få stå sitt kast, ta konsekvenserna av sitt misslyckande och få sitta i skamvrån med de svenska spelarna under VM, begrunda sina misstag, se och lära – och sen ta nya tag? Nej nej, de oket vilse med sin rallybil och liftar sen med en annan bil och får ändå vara med i det stora loppet. Och åter visa upp sin skit när det väl gäller. Det här stör mig. De tar inte sitt ansvar. De tar genvägar. Jag tycker det är att spotta, eller i alla fall visa långnäsa, på alla oss svenska fotbollsfans. Fy fan.