Här är resten av rövgänget. Nu är de möra, men myser ändå. Och vädret sen. Oj oj. 

Fyra timmar senare. Fyra timmar på banan. Två tresetare, en vinst, en förlust. Helt slut i kroppen. Nu en fördrink på piazzan. Ser ni hur fint det är? Halv åtta har vi bord för avsmakningsmeny på Stadshotellet. Livet är bra. 

Vi bor på Sigtunastiftelsen, helt fantastiskt ställe. Här borde man bo en månad och skriva en bok, vilket också många författare har gjort. De har en otrolig piazza, lugnt och vackert. Där tog vi både fördrinken till middagen samt eftersläckaren på nattkröken förra året. 

På väg mot Sigtuna Open. Öberg, editionschef på E24, rattar bilen. Bredvid mig i baksätet sitter Lundegårdh, redaktör och blivande London-korre för DI – dessa är två av mina tre kombatanter i denna prestigeturnering. Den tredje är Olle Z, Sveriges vassaste krönikör, med bylines i SvD och E24. När vi kommer fram ska vi Lotta två lag, sen spelar vi efter Davis Cup-regler, fast aningen förkortat. För mig väntar två tresetare i dag och en dubbel plus eventuellt en final mot min lagkamrat i morgon. Favoriter? Tja, jag hade en magisk kväll i tisdags då jag sopade banan med Olle och Öberg. Lundegårdh vet jag inte riktigt vad han står, men honom slog jag med 6-2, 6-4 förra året. Olle är regerande champ, han lyfter sig alltid i tävlingsdammanhang. Öberg blandar och ger men har nog den högsta högstanivån av oss alla. Blir spännande detta. Håll en tumme. Bankett på Stadshotellet i kväll, då hoppas jag ha två sköna segrar i ryggen. 

Majsan får lunch av mormor, hjälten som tog vår dotter hela natten så vi kunde komma hem sent och sova ut. Nu kommer snart Öberg och hämtar mig. Fyra timmars tennis ska nog gå fint. Känner mig i godkänd form. 

Hemma efter en magisk kväll. Underbara tal på middagen – och publiken krävde att vi körde Father figure en gång till. Jag var inte helt förtjust, men det blev bra, allsång och härlig stämning. Sen blev det spymlan, kändisspotting, champagne och sen hem. Nu sova, i morgon tennis. Viktigt att inte skita ner Sigtuna Oprn med bakisstämning. Ska vara fräsch i morgon. Återkommer då. Nu: naaaat.

Rövgäng. Det gick bra. Succé i kyrkan. 

God fredag på er.

Har haft fullt upp med att olja altanen och förbereda mig på sången i kyrkan (lite nervöst) och inför tennisweekenden i Sigtuna (Sigtuna Open) som GÅR AV STAPELN i morgon och på söndag.

Jag kommer att bidra med lite bilder under kvällen från Charlies dop och Amandas 30-årsfest.

Tills dess kanske ni vill läsa min tv-recension som publiceras i Aftonbladet i dag?

Ni vill alltså det?

Okej.

Här är den:

Han hade alla möjligheter.

Det känns frustrerande att han inte lyckades.

Gregor Nowinski borde ha kommit närmare familjen Bernadotte.

Jag var en stor beundrare av Gregor Nowinski efter dokumentärserierna om familjerna Bonnier och Wallenberg.

Med skarpsynthet och gott journalistiskt grundarbete hittade han en nerv och en röd tråd i sina berättelser om två av Sveriges mäktigaste familjer.

Efter att ha sett gårdagens fjärde del av TV4:s storsatsning ”Familjen Bernadotte” är jag mer kluven till Nowinski.

Han har fått arkivet öppnat för sig, och han har haft en unik tillgång till Familjen – jag menar bara det att han fick stanna kvar efter själva presskonferensen då Victoria och Daniel eklaterade sin förlovning! – och det borde ha resulterat i något alldeles storartat.

Kungabarnen har verkligen bjudit till. Det var härligt att se Madeleine så sprudlande som hon var när hon gick runt och visade upp Solliden för Nowinski i gårdagens program.

Förra veckans ändå hyfsat närgångna intervju med Victoria visade också på välvilligheten från hovets sida. De har lagt manken till. Och det ger givetvis resultat. Vi har ju aldrig sett dem så här tidigare.

Ändå är ”Familjen Bernadotte” betydligt tristare än vad hans tidigare omtalade serier har varit. Nowinski har helt enkelt schabblat bort denna unika möjlighet. Han slår ut den upplagda smashen i korridoren.

Problemet ligger i Nowinskis självvalda distans till kungafamiljen. En annorlunda respekt än han haft, eller kanske visat, tidigare. Det är den vanliga hinnan mellan oss vanliga och kungligheterna, den där hinnan som familjen försöker titta ut ifrån men som Nowinski väljer att stanna kvar bakom.

Om ni såg måndagens exklusiva intervju med Victoria och Daniel vet ni vad jag menar. För första gången skulle vi få höra Daniel prata, alla frågor var välkomna, nu skulle vi få höra hur de egentligen träffades, vem som tog initiativet, vilka de hoppas ska hålla tal på bröllopet, hur klänningen ser ut – inget fick man veta. Victoria försökte vara avslappnad men blev liksom upphöjd av Nowinski som började prata konstigt och högtravande.

Och det är problemet med hela denna serie. Högtraveriet.

Och nu är den unika möjligheten är förbi.

I dag missar jag inte ”Nyhetsmorgon” i TV4.

He!

Det var rörande att se Victorias möte med Carl Johan Bernadotte. Victoria är verkligen extremt skicklig med folk.

Eh?

Men Carl Johan borde ha fått ett eget program och inte ha kontrasterats med Victorias öde. Det är hans historia värd. 

Sen blev det högtryckstvätt med Jonas. Monstret skötte sig utmärkt. Ett jävla tryck på grejorna.  I morgon bitti blir det oljning. 

Jobo går ner från scen. Vi hade ett grymt tåg, säkert 15 härliga människor. Inte störst men coolast. Tack för att ni kom!