Bild från Stureplan.se

Vi var alltså på Sex and the city 2-premiären i går.

Och det kan jag säga er, mina vänner, att det var en riktig skitfilm. Den lilla charm som fanns i första filmen är nu helt borta. Krampaktigt försöker skådespelarna hänga sig kvar vid sina uttjatade stereotypa roller, de försöker skratta och le trovärdigt, försöker se ut som och de är BFF:s och har så KUL – men det ser ansträngt och plågsamt ut. De är lite för gamla, lite för trötta, storyn är platt och oinspirerad, scnerna för utdragna. Och värst är scenerna i Abu Dhabi där filmen försöker säga något om kvinnors FRIGÖRELSE men som bara blir en fånig hyllning till FASHION och konsumtionshysteri. Det var ett elände att se detta spektakel.

Men vad vet jag. Kvinnorna i premiärpubliken skrattade mycket, suckade och stönade lyckligt när Carrie hade på sig sin hundrade outfit, de hurrade när Big äntligen fick arslet ur och köpte en stor diamant, osv.

Filmen är ju för kvinnorna. Inte för mig.