Daniel Lindström.

En bortglömd idol.

Som borde vara superstjärna.

Hur cool såg han inte ut i sin hatt och sitt skägg i gårdagens ”Så ska det låta”?

Daniel Lindström kom efter en kvart äntligen in i programmet med dängan ”Elois” – och… jeez. Han tog en söndersjungen schlager – och lyfte den till en helt ny nivå. Sen var det Daniel-show i resten av kvällen.

Daniel, vart tog han vägen? Det var ju så här han briljerade i ”Idol” en hel säsong. Den där rösten, det där med att tolka låtar och göra något eget, unikt och personligt med dem – han var mästerlig då. Och han är uppenbarligen det fortfarande.

Så varför har det inte lyft för honom? Varför släpper han skitalbum? Varför tar ingen tag i honom, får ordning på hans karriär? Han är ju en av Sveriges främsta artister, en sångare av internationellt hög klass (hörde ni inte hur han smekte sig in i ”Let’s stay together”, känslan i ”What a wonderful world”, och, åh herregud ”Georgia” för den delen – FRASERINGEN, KÄNSLAN, TONERNA!?) – kom igen nu alla ni svenska superproducenter. Han är ju en stjärna.

Christer Björkman, efter alla fiaskon, efter katastrofen i Oslo – ta tag i Daniel nu. Ryck och slit i honom.

Så som han soulade bort rävar Anneli Rydé, Jenny Silver och Mats Ronander in i skuggan har man inte sett på länge.

Daniel sjöng ”Hurtful” som om det var hans låt. Och det borde det naturligtvis ha varit. Om Daniel fått låten hade han varit där Erik Hassle är i dag och mer därtill – mitt uppe i en internationell karriär.

 

I kväll tittar jag INTE på Eurovision Song Contest. Europa ville inte ha vår musik, då vill jag inte ha Europas skit. Och jag står inte ut med Christine Meltzers och Edvard af Silléns stelbenta och oinspirerade kommentarer. Under semifinal 2 var de så manusbundna att de slutade lyssna, ta in och kommentera det vi alla tittare såg. Och vad har hänt med Meltzer? Hur kunde denna kaxiga, coola, sköna tjej förvandlas till ett mjäkigt, lalala-igt mähä? Hon låter som en blyg, bortkommen skolflicka som ber om ursäkt för att hon ens uttalar sig och är så orolig att hon säger något fel att hon låter den ordblinde af Sillén stå för snacket.

 

 

He!

Franska öppna i Paris. Det är härligt att titta på tennis dessa dagar.

 

Eh?

De norska ESC-programledarna – jag vet inte var jag ska börja. Den där kvinnan som påminner om Isabella Rossellini, hennes engelska kommer att förfölja mig i mina mardrömmar.