Plötsligt händer det.

Det hade inte hänt på minst tio år.

Men nu jävlar hände det.

Den tatuerade kassaörskan: ”Ja, så får jag be dig om leg också”.

Lindberg: ”Skojar du?”

Den tatuerade kassörskan: ”Nej, leg tack”.

Lindberg: ”Fan vad gött! JOBO. Kom hit och ta en bild.”

Den tatuerade kassörskan jobbar på NK:s systembolag. Jag älskar henne. Hon har fått mig att känna mig ung igen.

Och jag börjar genast tänka: Javisst, jag skulle kunna tas för att vara en 18-19 år. Jag ser nog rätt fräsch ut. Min ungdomliga sida har en fin och framträdande plats i Lindberg-kroppen.

Men samtidigt – finns det alternativa eller bidragande orsaker?

Jo. Den tatuerade kassörskan, som fortfarande hade sitt Sweden Rock-armband kvar på handleden, såg rätt rudis ut på jobbet. Och en äldre kassör skulle just byta av henne och stod bakom när just jag handlade. Kan detta ha påverkat henne att visa sig noggrann och prudentlig? Visa att tatueringarna INTE säger något om hennes karaktär?

Eller var det i själva verket mina inköp som påverkade hennes beslut? Jag köpte en bag in box och en flaska Chapel Hill, den ungerska champagnen som är så fin. I studenttider är det kanske Chapel Hill som gäller för kidsen? Kanske trodde hon att jag var student som skulle supa mig full på fusk-champagne? ”Ingen över 20 köper väl den här skiten”, kanske hon tänkte.

Ja ja, fan vet.

Jag blev lite glad i alla fall.

PS: Jag fyller 35 på torsdag.