Okej, ni vill veta om armen i Norrtälje-ån…

Jag larmade ett par snutar jag stötte på om det uppseendeväckande” skräpet” på strandbanken.

De nickade, såg allvarliga ut – och sen började de garva åt mig.

”Sånt där händer här då och då. Har de slagit till igen säger du…Klang, det får vi gå och titta på.”

Så gick de, i sakta gemak, mot brotts(fynd?)platsen. Vi 3-gänget (jag, Jobo och Göj) tog en annan väg, över en bro och sprang till motsatta sidan av ån för att se hur bängen skulle reagera, vilka CSI-high tech-grejer de skulle använda, hur mycket avspärrningstejp de skulle sätta upp.

Döm av vår förvåning när snutarna stannade, skrockade och se gick vidare i solen.

Vi gick över bron och tillbaka till platsen. Så såg vi skylten. Det var ett ”konstverk”. Tydligen ett i raden morbida utställningsobjekt.

En arm. Avhuggen. På strandbanken.

Alltså. Missar man skylten blir man ju rätt skärrad. 

Men det skiter kanske de där Norrtälje-galningarna i. De vill skrämma skiten ur turisterna.

Fan vet om jag inte gillar inställningen – och utställningen – ändå.

Här är vår smygtagna bild när snutarna ser armen.