Lasse Kronér visade imponerande form i säsongspremiären.

Dags för SVT att ge honom ännu större förtroende.

Är han skadefri borde han vara en stark kandidat att ta över ”Allsång på Skansen”.

Säsongspremiärer av ”Doobidoo” får i regel betydligt mindre uppmärksamhet än andra program i samma publiknivå. Det brukar landa i några omslag på tv-bilagor och ett par tidningsintervjuer som oftast vinklas upp på Lasse Kronérs huvudskada och kampen för att tillbaka.

Och han har inte haft det lätt efter olyckan för ett dussin år sedan då han fick en gitarr i huvudet. Kronér har gjort sitt ”Dobidoo” men där emellan försvunnit, sjukskriven, utbränd och i smärtor. Men det får vi bara läsa om en gång per år, det syns aldrig i tv. Där ser han tvärtom bara fräschare och fräschare ut, han är pigg och energisk, rolig, kvick och charmig. År efter år.

Dessutom ser han ut att älska både tävlingsmomenten, de gamla klippen från arkivet, och – inte minst – musiken. Som han älskar musik. All musik. Schlager, pop, nytt och gammalt.

”Dobidoo” är ett gediget program av det gamla fina slaget. Publiken älskar det, det tittarslår alltid ”Idol”, det rullar på, men gör inte så stort väsen av sig, som sagt. Det är trevligt och oförargligt och, om man vill man vara riktigt snäll, lite folkbildande i och med de gamla SVT-arkivklippen.

Men man önskar ändå att Lasse kunde ta sig an några andra uppgifter. Om han är fit nog.

Häromdagen gjorde Anders Lundin förhoppningsvis sin sista insats i på Skansen.

Det fina formbeskedet i gårdagens ”Doobidoo” stärker min tro på att Lasse Kronér skulle vara en utmärkt efterträdare som allsångsledare. Han skulle återuppväcka musikglädjen på Sollidenscenen.

Övriga reflektioner efter gårdagens program:

Peter Apelgren som borde vara gäst i alla program, alltid. Han levererar alltid. Som när tv-licenskören överraskade med sin tack för att du betalar din tv-avgiftssång och Peter bara: ”Jag har inte betalt”.

Lisa Nilsson och en man med jätteljus röst och förfärliga glasögonsnören (Samuel Ljungblahd) som jag aldrig tidigare sett fick till en ganska bra duett (”Where is the love”) men var i övrigt platta och trista och förlorade välförtjänt.

 

I dag missar jag inte fotbollsmatcherna i Viasats Premier League-kanal.

 

He!

Claudia Galli var gullig i klippet som barn i ”Trazan och Banarne”…

 

Eh?

…men att hon inte kom på en enda låt av Beatles var skamligt.