Så plötsligt var det 1999 igen. 

Jag tror att det endast är Max ett par personer i världen som kan förstå hur oerhört lycklig jag blir över denna upptäckt. Ett stenkast från mig kommer de himmelska kycklingvingarna att finnas. Pure bliss. 

Majsan har börjat sjunga. ”Lilla katt” sjunger hon, med lite andra hittepå-ord. Det hela är mycket sött och mycket enformigt. Sen hittar hon Sin gudfars debutbok ”Privat” som han skrev med Gynning och hon tar sig en rejält bett från den. Kanske saknar hon Alex som ju är på långinspelning av Paradise Hotel i Colombia. 

Det här med tidiga morgnar har blivit något bättre sen nya briljanta dygnet runt-kanalen Viasat Premier League startade. Som idag – upp med göj, äta gröt, byta blöja, göra en kopp snabbkaffe och sedan lägga sig i soffan för att kolla in Man City-Liverpool från gårdagskvällen. Fint.

Loppan gömmer sig i Ivar lo-labyrint. Majsan gungar. Det är söndag. 

Nu: Lacoste. 

Majsan provar mamma solglajjer. Jag visar Majsan bilden. ”Mamma”, säger Majlis och skrattar. 

 Lasse Kronér visade imponerande form i säsongspremiären.

Dags för SVT att ge honom ännu större förtroende.

Är han skadefri borde han vara en stark kandidat att ta över ”Allsång på Skansen”.

Säsongspremiärer av ”Doobidoo” får i regel betydligt mindre uppmärksamhet än andra program i samma publiknivå. Det brukar landa i några omslag på tv-bilagor och ett par tidningsintervjuer som oftast vinklas upp på Lasse Kronérs huvudskada och kampen för att tillbaka.

Och han har inte haft det lätt efter olyckan för ett dussin år sedan då han fick en gitarr i huvudet. Kronér har gjort sitt ”Dobidoo” men där emellan försvunnit, sjukskriven, utbränd och i smärtor. Men det får vi bara läsa om en gång per år, det syns aldrig i tv. Där ser han tvärtom bara fräschare och fräschare ut, han är pigg och energisk, rolig, kvick och charmig. År efter år.

Dessutom ser han ut att älska både tävlingsmomenten, de gamla klippen från arkivet, och – inte minst – musiken. Som han älskar musik. All musik. Schlager, pop, nytt och gammalt.

”Dobidoo” är ett gediget program av det gamla fina slaget. Publiken älskar det, det tittarslår alltid ”Idol”, det rullar på, men gör inte så stort väsen av sig, som sagt. Det är trevligt och oförargligt och, om man vill man vara riktigt snäll, lite folkbildande i och med de gamla SVT-arkivklippen.

Men man önskar ändå att Lasse kunde ta sig an några andra uppgifter. Om han är fit nog.

Häromdagen gjorde Anders Lundin förhoppningsvis sin sista insats i på Skansen.

Det fina formbeskedet i gårdagens ”Doobidoo” stärker min tro på att Lasse Kronér skulle vara en utmärkt efterträdare som allsångsledare. Han skulle återuppväcka musikglädjen på Sollidenscenen.

Övriga reflektioner efter gårdagens program:

Peter Apelgren som borde vara gäst i alla program, alltid. Han levererar alltid. Som när tv-licenskören överraskade med sin tack för att du betalar din tv-avgiftssång och Peter bara: ”Jag har inte betalt”.

Lisa Nilsson och en man med jätteljus röst och förfärliga glasögonsnören (Samuel Ljungblahd) som jag aldrig tidigare sett fick till en ganska bra duett (”Where is the love”) men var i övrigt platta och trista och förlorade välförtjänt.

I dag missar jag inte fotbollsmatcherna i Viasats Premier League-kanal.

He!

Claudia Galli var gullig i klippet som barn i ”Trazan och Banarne”…

Eh?

…men att hon inte kom på en enda låt av Beatles var skamligt.

Anders Lundin var i det närmaste perfekt.

Men han var perfekt i helt fel program.

”Allsång på Skansen” har fått kopiöst med skit denna sommar. Och Anders Lundin har haft det tufft. Som vanligt, får man säga.

Viss bitterhet ligger där och bubblar, det såg man under finalprogrammet i går. Men Anders Lundin höll humöret uppe.

För det är ju faktiskt så att Anders Lundin gjorde en kanoninsats i går. Han var energisk, han hade energi, han hade glimten i ögat. Han sjöng, han showade, han satte sina påor.

Han var i det närmaste perfekt i sin roll som Anders Lundin.

Men han är i fel program. Han ska inte leda ”Allsång på Skansen”. Han passar inte som allsångsledare.

Det är detta som varken han eller producenten Gunilla Nilars förstår. De tycker att de gör ett kanonprogram, Anders Lundin kämpar och genomför sitt jobb varje tisdag prickfritt och fattar ingenting när han får skit dagen efter.

Hallå Gunilla! Hallå Anders! Ni måste vakna. Ni är bra, ni är duktiga MEN – och detta är viktigt – inte i ”Allsången”.

Lundins spexande, ordvitsande, ironiska lustigkurrestil funkar inte på Sollidenscenen. Punkt slut.

Produktionens tematänk är för långsökta och fåniga. Gårdagens långa Indiana Jones-jaktsinledning är så symtomatisk för hur illa det funkar – och detta var i ett finalprogram som givetvis borde starta med en smäll, ett WOW.

Fingertoppskänslan på Skansen är sedan länge ett minne blott. Det är dags för SVT att byta ut hela gänget, börja om från början, göra en helrenovering. För programmets framtids skull. För Anders Lundins skull. För det börjar bli riktigt synd om honom. Och hur han försökte skoja bort uppgifterna om att Måns Zelmerlöw fått frågan att ta över på Skansen var olidligt att se, nästan sorgsamt.

I övrigt innehöll finalprogrammet många bra uppträdanden. Sarah Dawn Finer gjorde två nummer som gav mig mass-rysningar, Magnus Uggla var på riktigt gott humör, Måns Zelmerlöw var intensiv och skapade nerv med sin ”Et maintenant” – och Claes Elfsberg visade fin sångröst i allsångerna.

Om inte Måns blir Skansens nästa allsångsledare, har jag ett annat förslag.

Varför inte låta Lasse Kronér ta över? Han skulle vara klockren.

I kväll missar jag inte ”Tom Alandh i Sverige” i SVT.

He!

Lena Sundströms ”De kallas rasister” var mycket avslöjande om Sverigedemokraternas konstiga väljare.

Eh?

Varför inget humornummer i Allsångs-finalen? Varför ingen Robert Gustafsson?

På allmän begäran:

Här är några bilder från Jobos releasefest i går. Det var en riktig succé.

Tack till Sofia OO för bilderna. Själv hann jag inte ta några i all uppståndelse och med alla roliga gäster jag ville hinna prata lite med.