Johan Falk, polis, är uppe från Göteborg, har just beställt en stor stark och en stor virrepinne på Anglais. Här gömmer han sig bakom barnstolen.  

Vaken!

Skulle vilja se idioterna som lämnar tillbaka bärsen. 

Stressig dag. Musikrep i morse med min gitarrist. Sen lyssna på Sommar för Aftonbladet-recension. Sen fika med pousetteochvis på nk. Sen hämta smoking på kemen. Och majsan har bara fått hänga med, något hon är expert på. Nu ska vi handla middag till Jobo som är på Expressen-plåtning. Boksläppet är runt hörnet. 

Lite försenat ettårskalas med farmor, kusinerna Alva och Lina, fastrarna plus män. Maj-Lis var så exalterad att hon glömde sova middag. Istället däckade hon nu som en klubbad säl. Det här med att skippa eftermiddagsluren tycks vara the key till en smidig nattning, tack sp mycket. 

Jag anordnade alltså svensexa för Alex. Det blev väldigt lyckat tycker jag, trots sommarsegt i planering och trots det värsta regnet i mannaminne under torsdagen.

Alex fick åka runt i en rosa limo och träffa sina ex-flickvänner. Han skulle också träffa flera av Amandas ex-pojkvänner. Allt för att lära sig av historien och ta med sig goda lärdomar in i äktenskapet.

Tre av Amandas ex-killar ställde upp. All kredd till dem.

Sedan landade Alex på en kompis landställe med båt där hela gänget väntade. Vi hade hyrt in en bastu på flak, en kock och en barman. Vi käkade lunch, kallskuret som Alex älskar, och grillade till middag. Vi hängde, spelade fotboll, bastade och badade. Och festade så klart.

Det blev en otroligt varm och härlig kväll – precis som Alex hade önskat sig.

Nu kan jag lägga detta projekt till handlingarna. Nu börjar nästa. Nästa vecka är det bröllop på Gotland. Jag är bestman. Tal förväntas. Och jag ska sjunga på vigseln. Oj oj. Min polare Johan ska spela gitarr, samma team alltså som på Charlies dop. Då blev det succé, men hur fan ska man upprepa det, nu när förväntningarna är högra. Då hade ingen några som helst förväntningar. The heat is on. Vi får göra vårt bästa.

I dag kommer min familj över – vi ska fira Maj-Lis ettårsdag i efterhand. Tårta och sånt. Nu väntar en dag av städning och bak.

Allt för min älskade Maj-Lis. Finaste Maj-Lis.

Allt var emot henne.

Framför allt hon själv.

Men Aschberg räddade Anne Lundbergs kväll.

Det började inte bra.

Allt tycktes vara emot Anne Lundbergs ”Sommarkväll”.

Vädret gjorde sitt bästa för att störa. Spöregn och stormvindar fick Lundberg att höja rösten – ett tonläge som gjort för att stå som konferencier på ett större köpcenter, men inte i en intim tv-studio.

Publiken såg ut att huttra, satt i stora regnkåpor och var osedvanligt loj.

In kom en dansk regissör, fullständigt inaktuell och pratade konstigt. Bille August gjorde dock sitt bästa för att leverera – men han fick kämpa.

För det som var mest emot ”Sommarkväll” var Anne Lundbergs intervju-form. Den var inte på topp, om man säger så. De första tio minuterna ställde hon inte en enda fråga. Jag hann räkna till nio raka påståenden innan hon faktiskt ställde en rak fråga, ”Vad gav han (Bergman) dig för råd?”.

Det var en studie i hårresande usel intervjuteknik.

Sen kom ännu en obegriplig gäst in och förvirrade tittarna ytterligare. För varför Elin Klinga var där är en gåta. Jag tror att det var för att hon liksom Bille August hade en relation till Ingmar Bergman, det är inte säkert, men det var gästernas gemensamma nämnare i alla fall.

Att Lundberg dessutom har den irriterande ovanan att upprepa den sista meningen efter varje svar gjorde mig stundtals så frustrerad att jag inte visste om jag skulle palla att titta klart.

Men programmet tog sig plötsligt. Och detta i samma stund som Robert Aschberg gjorde entré. Han skulle representera fulkultur, en bjärt kontrast till fina Bille och Dramaten-Klinga. Med sig tog han en riktigt frisk fläkt – och välbehövlig energi. Till och med vädret tycktes bli bättre, publiken började ta av sig regnkläderna, vaknade till. Och när Aschberg sedan fick sällskap av Kvarteret Skatan-komikerna Anna Blomberg och Anders Jansson blev studion till och med levande, samtalet kul och underhållande. Anne Lundberg slappnade av, hennes påstående-frågor kändes inte lika smärtsamma och hon kunde till och med följa upp med snitsiga följdfrågor.

Nästa vecka har Lundberg bättre gäster. Hoppas hon har slipat på formen till dess.

I kväll missar jag inte ”Friidrotts-EM”

He!

Han är alltid stilig men var inte Martin Stenmarck hunkigare än någonsin i ”Sommarkrysset”?

Eh?

Gay-bondens och Anki Baggers låt var en riktigt vidrig sak.