Mitt i bröllopsyran står det klart:

Vi har fått ett morgonpar i världsklass.

Jag har följt både ”Nyhetsmorgon” och ”Gomorron Sverige” hela veckan.

Och givetvis har det varit väldigt fokus på bröllopet. På gränsen-mycket fokus. Eftersom det är en låtsasvärld, ett fantasi-evenemang, kan rapporteringen bli lite märklig, särskilt när det annars ska vara så allvarligt och seriöst.

Som det här med den rutinerade Ann-Britt Ryd Pettersson (SVT), nu utskickad som bröllopsreporter. Hon försöker göra ett bra jobb, men det blir lite snett. Hon är bra och intresserad när det gäller säkerhet, sämre går det kring blomsterrapporteringen. Fullt förståeligt.

Men bortsett från bröllopshysterin och utomhussändningarna vid slottet så har vi under en tid fått uppleva något alldeles särskilt i svensk morgon-tv. Sakta men säkert har vi fått ett programledarpar i världsklass, ja, en svensk version av klassiska amerikanska morgonduon Regis och Kelly. Jenny Östergren och Steffo Törnquist är så samspelta, avslappnade, proffsiga, roliga, kvicka att det numera är en njutning att få vakna med dem. Det handlar om en unik kemi mellan programledarna, en kemi som vi inte är bortskämda med. Och det handlar om rutin – Regis och Kelly har kört i stort sett varje dag sedan 2001. Och Jenny och Steffo börjar nu få ihop bitarna ordentligt.

Där finns det interna och det skämtsamma, som när Jenny snoppar av och sätter Steffo på plats när det behövs (och det behövs rätt ofta).

Steffo är ju spjuvern, Jenny den ordningsamma – och de kompletterar varandra.

De har roligt ihop, men väjer aldrig för det allvarliga för den sakens skull. Och de är så hemmastadda i studion att de ibland somnar till i reklampausen, och skäms inte för att säga det till tittarna.

Jag har märkt att jag allt oftare blir besviken och lite snarstucken resten av dagen om det är några andra som säger ”godmorgon” i TV4. Jag behöver min dos Jenny och Steffo, jag behöver deras kemi, den smittar av sig och håller i sig under dagen.

De borde jobba varje vardag – precis som Regis och Kelly.

I dag missar jag inte, tja, ”Nyhetsmorgon” och VM-matcherna.

He!

BP bryr sig om mindre värda människor samt/eller småväxta. Att använda ”small people” var inte så smart av den allt pajigare Carl-Henric Svanberg.

Eh?

”Nu är det äntligen sommar…ELLER HUR?”-trailern inför Lotta på Liseberg är så irriterande att jag redan nu spyr på programmet.

Vad är det som händer i VM egentligen?

Allt går åt helvete. Mexiko håller just nu på att slå ut Frankrike. En jättetjock mexare, tjockast i VM, gjorde mål på straff. Frankrike har 100 klasspelare, Mexiko har en tjockis. 0-2.

Nigeria torskade i dag. Mot Grekland – detta av djävulen ihopsatta landslaget.

Schweiz slår Europa-mästarna Spanien, favoriten Spanien. Va va va? Hur kul är det?

Sydafrika, värden för VM, åker på stryk. Turneringens hjärta skärs ut när de åker ut.

Det görs rekordfå mål. Vuvuzelorna förstör tv-upplevelsen. Den där badbollen de spelar med gör att det är omöjligt att spela en vettig fotboll.

Och i studiorna i TV4 och SVT ältar de taktik, de ritar och pratar tränarspråk. Värre än någonsin. Var är Arne Hegerfors?

Nej, det här känns inte kul.

Eller, jo det känns kul, men det borde ha varit mycket MYCKET roligare.

Mexiko-Schweiz i finalen! Wow.

Japan-Nya Zeeland i bronsmatch. Hurra.

Ur led är tiden. Kalkonernas VM, detta.

Maj-Lis har lärt sig en hel mening. Det är fantastiskt. Alldeles nyss, när jag skulle ta en bild på henne, sa hon plötsligt: ”Vad fan glor du på, gubbe?”. 

Yes! Perfaägg i dag. Fyra minuter efter uppkok. 

Jag hittade Olof med den helt sanslösa hjälmen,

Va? Är det inte sanslöst! Vilka crazy killar, de där två.

Apropå Ekwall och Lundh så har jag undrat en del vad de två sysslar med därnere i Sydafrika.

För de syns ju inte ofta i rutan, inte sant?

Så jag går in på Fotbollskanalen.se för att kolla in deras aktiviteter. Och ser detta:

Okej. Olof står på ett ben. Otroligt!  Olof och Patrick försöker köpa droger på ett apotek. Olof spårar ur med jättestor pokal. Olof spelar hysteriskt på en vuvuzela. Och de avslöjar att Lagerbäck kallas Lagerbeer.

Och min favorit: OLOF LUNDH I EN HELT SANSLÖS VM-HJÄLM!

Herregud, det måste man ju bara titta på. Om man är fotbollsintresserad är det A MUST!

Plötsligt förstår jag deras tweets. Vad fan ska de skriva om liksom. De är ju bara ute och clownar på stan.

Det hela påminner mig och när Fuglesang skulle kasta frisbee, spela golf och äta Ahlgrens bilar i rymden. Världens jävla chans – och han fyller sina dagar med jönserier.

Ja ja, nu räcker det.

Ni som följer min twitter vet att jag har haft lite interagerande med TV4-snubbarna Olof Lundh och Patrick Ekwall.

Det hela började med att de blev helt till sig när de landade i Sydafrika och började twittra som fullständiga galningar. Allt skulle ut. Det var en tweet per tionde minut, mycket extremt internt, om nåt de hade sett på hotellet, att Olof sagt nåt i hissen, osv. 

Ni som är aktiva på Twitter vet hur jobbigt det är när någon spårar ur och rapporterar om alt, hela tiden. Det är som ett sabotage, det fyller upp hela feeden.

Eftersom jag följt dessa två herrar ganska länge och tycker att de ibland rätt underhållande tyckte att de hade spårat ur och skrev detta på min twitter. Så skrev jag detta:

”@oloflundh och @ekwall är Twitters svar på vuvuzelan.”

Jag tyckte det var en kul, träffande liknelse. För mycket, för högljutt, som förstörde upplevelsen.

Då tog det hus i helvete. Olof Lundh svarade att han nu skulle blocka mig från hans twitter-feed, ett löfte han infriade omedelbart.

Ekwall, han blev riktigt provocerad. Så här skrev han:

”En @klaslindberg spyr på mina tweets men kan inte sluta följa – han borde söka för det. Hoppas mina 4000 följare vet att det är valfritt?”

Sen blockade även han mig. Så valfritt var det.

Jag fann det här beteendet mycket roligt. Två av Sveriges mest framstående tyckare, två personer som gillar att provocera med sina åsikter, klarade inte av lite lustfylld kritik. Deras känsliga själar fick sig en törn, de var sårade, arga, upprörda. Så de svarade surt och stängde av mig.

”Han borde söka för det”…

Nu sitter jag och darrar här hemma. Hur ska gossarna hämnas, slå tillbaka härnäst?

Stänga av TV4 för mig?

Spänningen är stor.

Jag lovar att rapportera om den fortsatta utvecklingen.

Alltså, detta med Salta katten engagerar.

Och en läsare har verkligen rätt brinn för detta. Och har aslöjat Fazer-pajasarnas superbluff.

Måste bara publicera denna anonyme hjältes kommentar även här: 

”Äntligen nån annan än jag som uppmärksammar detta! Salta katten är mitt favoritgodis. Jag mailade Fazer angående den här nya falska salta katten och de meddelade att de har flyttat tillverkningen till Finland men att det FORTFARANDE ÄR SAMMA RECEPT! Ha! det där är INTE samma recept, den nya smakar som en billig Haribo-lakrits! Gravid och laktritssugen som jag är så har jag jämfört ingredienserna på en gammal och en ny ask och det stämmer inte, de har lagt till och tagit bort ingredienser.”

Jag har nu köpt 24 askar av den gamla goda sorten, skynda dig innan de tar slut. 😉 den nya äckliga salta katten invaderar affärerna.

Du som jobbar på Aftonbladet, kan du inte be dem skriva en artikel om detta?

Maj-Lis måste vara en av de lättaste bebisarna att vara förälder till. Alltid glad, positiv, lugn, mysig, gillar nya människor. Det har väl varit det här med sömnen som har varit lite bökigt. Vaknat ganska mycket på natten och så. Men nu börjar hon sova igenom nätterna på ett för oss mycket skönt sätt. Istället har hon lagt till sig med en ny liten ovana.

Hon vägrar att somna.

Sen hon lärde sig stå på knäna och kunna dra sig upp till stående har livet på kvällen blivit mer och mer intressant – för intressant för att somna ifrån.

Så nu VÄGRAR hon att slappna av och somna in. Hon ska upp upp till varje pris. Annars straffas vi. De senaste kvällarna har det tagit mer än en timme inspjälsängen innan hon schlafar in. Man måste liksom fixera henne, hjälpa henne att ligga ner i sängen.

Men det känns ju inte så kul, hon blir så arg och ledsen, men det tycks inte finnas något annat sätt. Eller har ni något bra tips? Vi ska försöka hålla henne vaken längre efter lunchluren så att hon blir ännu tröttare, men det kanske finns andra trix?

Vi är på fotografiska, ska se den här utställningen som är så omtalad. Men vi börjar med en fika. Dammsugare och kaffe till mamma och pappa, brödbit till Majsan. Majsan är mycket nöjd, givetvis.