Tittar på ESC – trots allt. Det är självspäkning naturligtvis. Superuselt till 96 procent. För att överleva bläddrar jag samtidigt bland bilder i min telefon. Den här togs i Frankrike. Det här är Jobos favoritbild av Majsan. 
– Det där är min Göj, säger Jobo. Det är så hon ser ut när jag tänker på henne. 

Och just som jag dammsugit huset fritt från mammas hund Chillis hår – ja då kom solen. Utsikt från vardagsrumsfönstret. 

Maj-Lis och Jobo i landetsoffan. 

Framme! Det regnar men det gör inget. Frid!

Daniel Lindström.

En bortglömd idol.

Som borde vara superstjärna.

Hur cool såg han inte ut i sin hatt och sitt skägg i gårdagens ”Så ska det låta”?

Daniel Lindström kom efter en kvart äntligen in i programmet med dängan ”Elois” – och… jeez. Han tog en söndersjungen schlager – och lyfte den till en helt ny nivå. Sen var det Daniel-show i resten av kvällen.

Daniel, vart tog han vägen? Det var ju så här han briljerade i ”Idol” en hel säsong. Den där rösten, det där med att tolka låtar och göra något eget, unikt och personligt med dem – han var mästerlig då. Och han är uppenbarligen det fortfarande.

Så varför har det inte lyft för honom? Varför släpper han skitalbum? Varför tar ingen tag i honom, får ordning på hans karriär? Han är ju en av Sveriges främsta artister, en sångare av internationellt hög klass (hörde ni inte hur han smekte sig in i ”Let’s stay together”, känslan i ”What a wonderful world”, och, åh herregud ”Georgia” för den delen – FRASERINGEN, KÄNSLAN, TONERNA!?) – kom igen nu alla ni svenska superproducenter. Han är ju en stjärna.

Christer Björkman, efter alla fiaskon, efter katastrofen i Oslo – ta tag i Daniel nu. Ryck och slit i honom.

Så som han soulade bort rävar Anneli Rydé, Jenny Silver och Mats Ronander in i skuggan har man inte sett på länge.

Daniel sjöng ”Hurtful” som om det var hans låt. Och det borde det naturligtvis ha varit. Om Daniel fått låten hade han varit där Erik Hassle är i dag och mer därtill – mitt uppe i en internationell karriär.

I kväll tittar jag INTE på Eurovision Song Contest. Europa ville inte ha vår musik, då vill jag inte ha Europas skit. Och jag står inte ut med Christine Meltzers och Edvard af Silléns stelbenta och oinspirerade kommentarer. Under semifinal 2 var de så manusbundna att de slutade lyssna, ta in och kommentera det vi alla tittare såg. Och vad har hänt med Meltzer? Hur kunde denna kaxiga, coola, sköna tjej förvandlas till ett mjäkigt, lalala-igt mähä? Hon låter som en blyg, bortkommen skolflicka som ber om ursäkt för att hon ens uttalar sig och är så orolig att hon säger något fel att hon låter den ordblinde af Sillén stå för snacket.

He!

Franska öppna i Paris. Det är härligt att titta på tennis dessa dagar.

Eh?

De norska ESC-programledarna – jag vet inte var jag ska börja. Den där kvinnan som påminner om Isabella Rossellini, hennes engelska kommer att förfölja mig i mina mardrömmar.

Städa, fixa, packa, betala räkningar.

Jobb jobb jobb.

Nu, snart, åker vi till landet.

Bilen går. Vi flyttar ut. Rådmansö – here we come.

Men vi måste städa så våra lägenhetsgäster trivs hos oss. De ska bo här i två månader – då måste vi göra det lite fint för dem.

Sorry för dåligt bloggande idag. Vi har Adam och Eva på middag i kväll. Grill. Har funkat kanon. Nu pratar vi litteratur, bokmässan och Eskilstuna. I morgon åket vi till landet – äntligen. 

En uppmärksam läsare av ”Expedition: Lindberg” hittade den här bilden på Charlotte Perrellis blogg.

Jag tycker den är väldigt rolig.

Jag är liksom en i gänget men ändå absolut inte. Jag och Johan Pråmell – nej, vi är inte riktigt där än om man säger…

Hade jag varit en i gänget skulle jag ha tackat Charlotte för hälsningen hon skickade till mig och Jobo på vårt bröllop den 24 maj 2008, en videohälsning från Belgrad där hon tävlade i schlager-EM med sin ”Hero”.

Om du läser detta, Charlotte: Tack så mycket. Vi blev väldigt glada. Kanske får jag vara med på riktigt i ditt gäng någon gång, det vore sköj.

Ja herregud vilken flopp. NU borde man ju ha gjort ”Lägg ner skiten”-löp. Jävla Expressen, alltid fel ute, för heta på gröten. Ingen skugga över Anna. Felet är Europas. Vilken skitkontinent det är ändå.

Nya grillen har premiär. Som grillvanten antyder har jag gått lite bananas på webers magnifika tillbehörsutbud. Till och med briketterna är weber. Och tändlådan så klart. Är mycket spänd över detta. Funderar nu på att skriva en krönika på en grej jag kom på nu här ute: grejen att grillen är mannens sista bastion. Det känns väl…fräscht?