God fredag på er.
Har haft fullt upp med att olja altanen och förbereda mig på sången i kyrkan (lite nervöst) och inför tennisweekenden i Sigtuna (Sigtuna Open) som GÅR AV STAPELN i morgon och på söndag.
Jag kommer att bidra med lite bilder under kvällen från Charlies dop och Amandas 30-årsfest.
Tills dess kanske ni vill läsa min tv-recension som publiceras i Aftonbladet i dag?
Ni vill alltså det?
Okej.
Här är den:
Han hade alla möjligheter.
Det känns frustrerande att han inte lyckades.
Gregor Nowinski borde ha kommit närmare familjen Bernadotte.
Jag var en stor beundrare av Gregor Nowinski efter dokumentärserierna om familjerna Bonnier och Wallenberg.
Med skarpsynthet och gott journalistiskt grundarbete hittade han en nerv och en röd tråd i sina berättelser om två av Sveriges mäktigaste familjer.
Efter att ha sett gårdagens fjärde del av TV4:s storsatsning ”Familjen Bernadotte” är jag mer kluven till Nowinski.
Han har fått arkivet öppnat för sig, och han har haft en unik tillgång till Familjen – jag menar bara det att han fick stanna kvar efter själva presskonferensen då Victoria och Daniel eklaterade sin förlovning! – och det borde ha resulterat i något alldeles storartat.
Kungabarnen har verkligen bjudit till. Det var härligt att se Madeleine så sprudlande som hon var när hon gick runt och visade upp Solliden för Nowinski i gårdagens program.
Förra veckans ändå hyfsat närgångna intervju med Victoria visade också på välvilligheten från hovets sida. De har lagt manken till. Och det ger givetvis resultat. Vi har ju aldrig sett dem så här tidigare.
Ändå är ”Familjen Bernadotte” betydligt tristare än vad hans tidigare omtalade serier har varit. Nowinski har helt enkelt schabblat bort denna unika möjlighet. Han slår ut den upplagda smashen i korridoren.
Problemet ligger i Nowinskis självvalda distans till kungafamiljen. En annorlunda respekt än han haft, eller kanske visat, tidigare. Det är den vanliga hinnan mellan oss vanliga och kungligheterna, den där hinnan som familjen försöker titta ut ifrån men som Nowinski väljer att stanna kvar bakom.
Om ni såg måndagens exklusiva intervju med Victoria och Daniel vet ni vad jag menar. För första gången skulle vi få höra Daniel prata, alla frågor var välkomna, nu skulle vi få höra hur de egentligen träffades, vem som tog initiativet, vilka de hoppas ska hålla tal på bröllopet, hur klänningen ser ut – inget fick man veta. Victoria försökte vara avslappnad men blev liksom upphöjd av Nowinski som började prata konstigt och högtravande.
Och det är problemet med hela denna serie. Högtraveriet.
Och nu är den unika möjligheten är förbi.
I dag missar jag inte ”Nyhetsmorgon” i TV4.
He!
Det var rörande att se Victorias möte med Carl Johan Bernadotte. Victoria är verkligen extremt skicklig med folk.
Eh?
Men Carl Johan borde ha fått ett eget program och inte ha kontrasterats med Victorias öde. Det är hans historia värd.
