Fy fan vilken kyla. Jag och göj skulle just fly in i Sturegallerian när jag fick en konstig nyhet berättad för mig av en bekant jag stötte på. Stämmer det att TV3 använder mitt namn i en trailer för Kniven mot strupen? Va va va? Hyllade jag programmet så pass? Va va? Stämmer detta?
Oj. Men det blir nog bra. Också.
Underbara morgon! Har aldrig varit så lätt att gå upp klockan sju.
Det var en trevlig helg.
Men min fru är sur över att jag bloggade om att jag föredrar Jenny framför Kristin i Nyhetsmorgon.
Hon menar att jag mobbade Kristin. Jag menar bara att jag föredrar Jenny, jag gillar verkligen Jenny i Nyhetsmorgon.
Men Kristin har känslor, programledare har faktiskt känslor, säger Josefine. Och Kristin kan ha tagit illa vid sig av detta att jag föredrar Jenny och att jag blev så upprörd och besviken över att Kristin satt där med Steffo och inte Jenny just den här morgonen i slutet av förra veckan.
Om det är så att jag uprröt eller sårat Kristin eller någon i Kristins närhet så ber jag om ursäkt.
”Expedition: Lindberg” tar avstånd från näthat och ska föregå med gott exempel.
I morgon bitti är det dags för Nyhetsmorgon igen. Jag hoppas att Jenny sitter där bredvid Steffo men om hon inte gör det så är det OKEJ, jag menar inget illa, men jag hoppas VERKLIGEN att Jenny sitter där, hon är duktig, Jenny.
Jag vet, det kanske var dumt. Men tidigt i morse flög djävulen i mig. Så jag smög in till det fina brudparet, som just sov ut efter sin bröllopsnatt, och tog en liten bild.
Bara för er här på ”Expedition: Lindberg”.
Äntligen är färjan framme i Nynäs. Nu är saknaden enorm, ska bli så gött att komma hem till lillan. Hon lär ju sova när vi kommer, men vi vill ju gosa. Är det vettigt att väcka henne för att gosa eller är det dumt?
Vigseln var fin och lite lagom punkig. Nu middag med så mycket känslofulla tal att jag sitter och bölar och blir alldeles känslodränerad. Snart klarar jag inte mer känslor, mina tårar börjar ta slut, och jag börjar sluta mig in i mig själv. Inget bra då jag ska hålla tal om två tal om ni förstår vad jag menar. En kaffetår kanske hjälper. Och att titta på fina älskade bröllopsparet Mats och anna. Så mycket kärlek att de kan ladda upp ett uttömt hjärta på ett kick.
Frukost i växthuset vid bageriet vid Alex, vid Rute, vid Gotland. Det är snöblandat regn, kallt, ruggigt. Natten var dock okej och halsen under kontroll.
– Det är lite spänt men det känns bra, säger Mats när Expedition: Lindberg träffar honom på ICA Maxi dagen före bröllopet.
Gotland var inte Göttland. Inte alls faktiskt. Det är kallt som en motherfucker, det blåser och huset vi bor i är ICKE vinterbonat. Vi har just tagit det drastiska beslutet att alla ska bo i samma rum, vi ställer fem elelement runt rummet, lägger madresserna på golvet och kör fotbollslägerstyle. Mats känner overklighetskänsla, Alex bloggar, jeppe dricker öl. Det är gött, detta bygger marskalksteam av oss, grillen är igång och vi strävar på. Men hur är det med Maj-Lis undrar jag. Kommer inte se henne på två dar och det känns tungt. Hon sover säkert. Och har det varmt och gött får man hoppas.
