Lillasyster och jag hade ett långt filosofiskt telefonsamtal om hitta en man. Vi kom fram till att om man slutar flirta helt och hållet och bara snackar med folk utan baktanke så både sprider man sina risker och kan till och med lära känna en ny vän. Så vi ska alltså inte flirta mer. Jag har provat allt annat och det fungerar uppenbarligen inte i längden så denna strategi ska inte förkastas förrän den är testad.

Vi diskuterade också för- respektive nackdelarna med att träffa en äldre resp. yngre man. Mina tankar:

Äldre man – bra

• Har antagligen en egen lägenhet
• Har antagligen ett jobb som han gillar
• Har redan haft alla problematiska 18-29-års-relationer
• Har förhoppningsvis uppnått någon form av självinsikt….
• …vilket bidrar till att han är trygg i sig själv
• Han har förhoppningsvis ett eget liv

Yngre man – dåligt

• Bor antagligen skabbigt eller hu, hemska tanke, fortfarande hemma!
• Han läser strökurser på universitetet och jobbar lite här och där då och då.
• Han bryr sig mer om vad andra tycker än vad han själv tycker
• Han har aldrig/vid enstaka tillfälle haft en längre relation och är inte direkt en expert
• Hans söker ständig bekräftelse

Äldre man – dåligt

• Han föredrar att stanna hemma på helgkvällarna och kolla på tv4-underhållning
• Han släpar med en på parmiddagar
• Han vill stadga sig
• Han vill inte lyssna på för hög musik

Yngre man – bra

• Han vill gärna gå ut med en på helgerna
• Han vill gärna gå ut med en på veckodagarna
• Han vill inte ”vara så seriös”
• Man kan leka ”varannan låt” (då man turas om att sätta på en låt och den andra måste blunda tills den kommer igång) i flera timmar på högsta volym.

Finns det ingen som är lite av båda? Med det menar jag inte en 50-åring som vill gå på parmiddag och tigger om bekräftelse och bor i en etta med sthlm-dusch i andra hand och går ut alla kvällar i veckan.